Den 1 september 1880 blev det första gången i Sverige möjligt att ringa till flera; till alla som hade en telefon som var ansluten till en telefonstation. De första telefonerna som kom till Sverige var enkla Bell-telefoner som hade tillverkats i USA. De fanns i Stockholm i slutet av 1877. Det gick bara att tala mellan två apparater som var anslutna till en fast uppkopplad ledning. Samma apparat användes både som hörtelefon och mikrofon, så att man måste flytta ljudöppningen mellan örat och munnen då man samtalade.
När telefonerna hade utvecklats så att de hade särskild mikrofon och ringklocka kunde man koppla ihop dem i telefonnät. För det behövdes en telefonväxel på en telefonstation och telefonister som skötte kopplingen.
Stockholms Bell Telefonaktiebolag blev Sveriges första telefonbolag. Det bildades av tre telegrafkommissarier vid Stockholms telegrafstation. De hette Lybeck, Bratt och Recin och var anställda vid Telegrafverket. De skrev till Telegrafstyrelsen och Överståthållareämbet i Stockholm och bad om tillstånd att få anlägga ett telefonnät i Stockholm. De fick ett sådant tillstånd och bildade Stockholms Telefonförening. Anläggningsarbetet sattes igång, men innan anläggningen var färdig övertogs företaget av det nybildade Stockholms Bell Telefonaktiebolag. Det nya bolaget var dotterbolag till The International Bell Telephone Company.
Telefonstationen inreddes i Skandinaviska Kreditaktiebolagets hus, Västerlånggatan 16, i hörnet av Storkyrkobrinken. Man använde uteslutande amerikanska telefonapparater och växlar och anlitade amerikanska ingenjörer. Telefonerna, som hade signalinduktor, ringklocka och Blakes mikrofon, fanns i bord- och väggmodell och var av Bells fabrikat. Växeltypen var den amerikanska Gillilands.
Då stationen öppnades den 1 september 1880 var 121 abonnenter anslutna och antalet ökades till 218 vid årets slut. Filialstationer öppnades inom det första året på Södermalm och Norrmalm. I början hölls stationerna öppna för telefonering klockan 9–22 men från maj 1883 var de öppna hela dygnet. Telefonavgiften per år med obegränsat antal samtal var 160 kronor i Gamla stan, 240 kronor i innerstaden i övrigt och 280 kronor i de yttre delarna.
När Stockholms Bell Telefonaktiebolag bildades fanns det inga användbara svenska telefoner och växlar utan man måste importera från utlandet. Situationen var en annan när ett konkurrerande telefonbolag dök upp 1883, Stockholms Allmänna Telefonaktiebolag. Grundaren, H T Cedergren, samarbetade med Lars Magnus Ericsson som börjat tillverka telefonmateriel av god kvalitet. Cedergren hade kritiserat Bellbolaget för dess avgifter som han ansåg alltför höga. I jämförelse med förhållandena utomlands var Bellbolaget ändå inte särskilt dyra – de flesta länder hade högre avgifter, endast några få hade lägre.
Stockholms Allmänna Telefonaktiebolag började sin verksamhet den 31 oktober 1883 och segrade i striden om abonnenterna. Bellbolaget måste sänka sina avgifter. Antalet abonnenter hos Bellbolaget steg fram till 1888, då ”Allmänna” förvärvade aktiemajoriteten i bolaget. Bellbolaget fick inskränka verksamheten till stadsdelen Östermalm för att sedan helt upphöra med sin telefonverksamhet 1908. Då hade man ändå uppnått antalet 15 000 abonnenter.
Dela med dig av dina tankar