Teknisk förnyelse

Vid Ellemtel inleddes 1972 på allvar arbetet med utvecklingen av AXE-systemet. När AXE började marknadsföras 1975 hade Ericsson en produkt av högsta tekniska kvalitet som kunde ersätta den traditionella växeltekniken. AXE kom emellertid också att utgöra plattformen för ett bredare kommunikationssystem som innefattade såväl landbaserad som mobil telefoni. Utvecklingen av AXE blev därigenom av mycket stor strategisk betydelse för Ericsson och bidrog påtagligt till att etablera företaget i branschens teknologiska topp.

Framgångarna för AXE var också stora. Vid flera anbudstävlingar placerade sig Ericsson bland de främsta tillverkarna. En strategisk viktig framgång var bland annat att Australien valde Ericssons lösning i hårdast tänkbara konkurrens. För att möta den ökade efterfrågan tvingades Ericsson snabbt ställa om produktionen i framför allt de svenska fabrikerna samt utveckla och anpassa de anställdas kompetens till den nya tekniken. 1980, fem år efter det att AXE började marknadsföras, hade 14 av Ericssons 22 svenska fabriker ställts om till elektroniska system, innefattande produktion av såväl AXE-system som  kringutrustning.

Den tekniska utvecklingen i början av 1980-talet gick i rask takt med bland annat ökad användning av digital teknik och öppnade nya dörrar för företaget. Behovet av snabba och säkra lösningar för tal- och datorkommunikation skulle i framtiden bli allt större och kräva omfattande resurser för forskning och utveckling. Med tanke på Ericssons begränsade resurser var det i detta läge knappast möjligt att splittra insatserna på alltför många utvecklingsområden. Koncentrationen kring kärnverksamheterna ledde bara den till en ökning kostnaderna för forskning och utveckling (FoU). (se diagram)

Telekommunikationens ökade tekniska komplexitet gjorde att kunderna i allt större utsträckning efterfrågade totallösningar för tal- och datakommunikation. Från 1980-talet kom Ericsson därför att satsa på utvecklingen av kommunikationssystem både för den publika och den privata marknaden. En viktig del av systemtänkandet var introduktionen av mer effektiva och säkra överföringssystem. De traditionella telekablarna ersattes av fiberoptisk kabel.

Elektronikens snabba utveckling med specialiserade komponenttillverkare gjorde också att Ericssons produktion allt mer inriktades mot sammansättning och systembyggande.

Ericssons satsning på ny teknik var emellertid tydligast i utvecklingen av mobiltelefonin. När arbetet med detta startade i början av 1980-talet kunde man knappast förutse den snabba expansion som skulle komma inom området. Genom att Ericsson på ett tidigt stadium inlett utvecklingen av datoriserad teleteknik, med bland annat AXE, hade man en bra plattform till vilken den mobila tekniken kunde anslutas.

Redan med den analoga NMT-standarden (Nordisk Mobil Telefon) hade Ericsson fått en stark position inom mobiltelefoni. Men det var med utvecklingen och 1992 års introduktion av den digitala GSM-standarden som mobiltelefonerna blev ”var mans egendom”. Ericsson var ledande i detta arbete och kom framöver att få en mycket stark position på den allt mer expanderande mobiltelefonimarknaden, bland annat därför att man som enda företag levererade mobila system enligt alla förekommande standarder.

Utvecklingsarbetet inom mobilområdet och senare även för bredband och annan Internetbaserad teknik bidrog till att insatserna i FoU under 1990-talet sköt i höjden avsevärt och att dessa kostnader också ökade sin andel av bolagets fakturering från cirka 8 procent i början av 1980-talet till cirka 15 procent under senare delen av 90-talet.