Det framväxande industrisamhällets behov av vidgade och snabba kontakter var en grundförutsättning för Ericssons och SAT:s verksamhet. Telefonen spreds olika hastigt i olika länder. Den nya telefonen hade ju att konkurrera med de äldre komunikationsmedlen post och telegraf. Som telefonstad var Stockholm i förhållande till folkmängden länge främst bland världens städer. Intressant att notera är också att telefontrafiken relativt sett fick ett snabbare genombrott i Sverige än i andra länder.
I Sverige kunde således antalet telefonsamtal redan i början av 1890-talet passera antalet brevförsändelser. I övriga länder dröjde detta betydligt längre. I Sverige svarade 1910 telefonsamtalen för mer än 70 procent av samtliga meddelanden, medan breven svarade för drygt 26 procent. Vid denna tid var det bara i Skandinavien och USA som telefonsamtalen var fler än brevförsändelserna. I övriga industriländer översteg telefonsamtalen andel då inte 30 procent.
Vilka faktorer låg bakom denna utveckling? Att telefonen tidigt snabbt spreds just i Stockholm berodde bland annat på SAT:s uttalade målsättning att utrusta varje hushåll i staden med telefon. Denna målsättning kunde visserligen inte uppnås, men på grund av låga taxor blev telefonen långt vanligare i Stockholm än någon annanstans i världen.
En viktig bidragande faktor var från 1890-talet Telegrafverkets aktiva insats och konkurrens med SAT inom Stockholmsområdet. Konkurrensförhållandet tvingade parterna att använda sig av tekniska landvinningar inom telefoni för att förbilliga driften. Därtill blev samtalsavgifterna i Sverige billigare än i andra länder, och billigast blev de i Stockholm. Här har vi grundorsaken till att Stockholm blev världens telefontätaste stad. Man kan alltså hävda att telefonen i början av 1900-talet ingenstans i världen uppnådde en så ”demokratisk” fördelning som i Stockholm.
Att Telegrafverket i Sverige förblev ett självständigt verk och inte organisatoriskt kopplades samman med Postverket, vilket fallet var i nästan alla andra länder, bidrog ytterligare till en expansiv utveckling för landets och i synnerhet huvudstadens telefonväsen. I andra länder värnade man länge mer om det etablerade postverkets intressen än om det nya kommunikationsmedlet telefonen.
En annan sak är att telefonväsendets tidiga expansion i Stockholmsområdet endast delvis kom Ericsson som producent av telefonmateriel tillgodo. Telegrafverket, som tidigare köpt materiel från Ericsson, startade nämligen egen tillverkning, och även SAT öppnade en egen telefonfabrik.
Dela med dig av dina tankar