Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1938:1 (årgång 12).
Är det verkligen möjligt, att vi ej längre få se Fru Rumpff för oss alla så välkända ansikte här uppe i fjärde våningen, där man varit van sedan så många år att se henne med samma hast röra sig i de olika korridorerna? Det är ofattbart, att hon nu är borta för evigt. Högsta ledningen förlorar i en svårskött del av sin förvaltning ett stöd, som den med orubblig tillit under årtionden har kunnat räkna med.
Även om man utgår ifrån, att den uppgift, Fru Rumpff ägnat större delen av sitt liv, måste förutsätta naturlig läggning för uppdraget, kan verklig skicklighet på området icke uppnås utan en lång erfarenhet. Länge torde det dröja, innan någon kommer att kunna jämnställas med henne på den posten. Ett osvikligt minne är första förutsättningen, för att man skall kunna gå i land med uppgiften. Därvidlag kan man verkligen säga, att hon var enastående, och många äro de episoder, som bära vittne härom. I dag vill jag emellertid endast säga några avskedets och tacksamhetens ord till den av alla så högt värderade medarbetaren.
Med en rättfram och sällsynt rättrådig karaktär för, enade hon ett hjärta av guld och en plikttrohet, som kunde tjäna alla till föredöme. Samvetsgrann och klok förhastade hon sig icke, även om hon i regel snabbt hade klart för sig, huru förhållandena voro. Det låg verkligen någonting paradoxalt i den omständigheten, att hon, som genom ödets slump kom att hamna som chef för Kreditkontoret, egentligen aldrig kunde förstå, varför människor skulle använda sig av kredit. Själv gjorde hon det aldrig och hyste i grund och botten ett djupt förakt för de människor, som så gjorde. I sitt enskilda liv ett mönster för en god maka och husmor, hindrade henne detta icke från att alltid vara på sin post i sitt dagliga arbete, en post, på vilken hon i ordets fulla bemärkelse även stupade.
Med den torra humor och den lätthet, som hon hade att bedöma människor och förhållanden, har hon be, rett oss, som närmast haft nöjet att samarbeta med henne, otaliga tillfällen till verklig glädje. Just genom det bisarra i hennes väsen, i förening med hennes utomordentliga karaktärsegenskaper, fäste man sig vid henne på ett alldeles särskilt sätt. Också skall hennes person länge fortleva i ett ljust, glatt och tacksamt minne hos alla dem, som haft förmånen att komma i närmare beröring med henne.
Dela med dig av dina tankar