Ett sätt att beskriva den industriella utvecklingen i Sverige under efterkrigsdecennierna är att använda begreppen utvecklingsblock och utvecklingspar.
Inom ett utvecklingsblock samarbetar flera olika aktörer – både privata och offentliga – för att skapa kommersiellt och samhällsekonomiskt hållbara lösningar, och ofta utgör tekniska innovationer grunden för ett utvecklingsblocks framväxt och utveckling. Det kanske mest välkända exemplet på utvecklingsblock uppstod i samband med el- och förbränningsmotorernas genombrott i slutet av 1800-talet. Dessa tekniker var en förutsättning för det stora industriella språnget i västvärlden och möjliggjorde en mångdubblad produktion där de nya maskinerna kunde ersätta arbetare. Arbetskraftsintensiv industri blev kapital- och teknikintensiv industri. Olika typer av industriella aktörer kunde dra nytta av varandras tekniska innovationer och kommersiella kompetenser. Inom ett utvecklingsblock kompletterar således de olika aktörernas kompetenser och förmågor varandra.
Ett utvecklingspar å sin sida är en långvarig relation mellan ett tillverkande företag och en av dess stora statliga kunder som samarbetar för att utveckla flera nya teknologier. Ett välkänt exempel på svensk mark är det statliga Vattenfall och det privatägda ASEA. Tillsammans utvecklade Vattenfall och ASEA den svenska elkraftsindustrin från och med mellankrigstiden och gjorde den till en världsledande svensk industribransch. Avdelningen för forskning och utveckling inom det offentliga Vattenfall samverkade med motsvarigheten inom det privata ASEA, och med de gemensamma resurserna kunde de två företagen nå resultat som de inte hade kunnat göra ensamma.
Författare:
Dela med dig av dina tankar