Vad NK-isterna tycker om Rullan

Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1928:1-2 (årgång 2).

Det är en ganska aktningsvärd samling ros och ris som nu ligger på. Redaktionens bord. Många värdefulla synpunkter ha kom­mit fram och flera av dem komma att bära frukt i Rullans spalter. Vi göra i dag ett litet axplock bland svaren, för att fullstän­diga det i nästa nummer.

Pristagare blevo i nämnd ordning signa­turerna ”Allvarligt menat”, ”B.M”. och ”Sigge”. Då så gott som alla uraktlåtit att söka komma med någon lustighet under ru­brikerna kritik och beröm så ha icke några extrapris kunnat utdelas.

Vilken uppgift anser Ni att ”Kompanirullan” först och främst bör fylla inom NK, och i vad mån har Rullan fyllt denna upp­gift och i vad mån icke?

-Den skall vara den förmedlande län­ken mellan ledningen och personalen och den uppgiften har elen fyllt bra! -Att fo􀂍tra dess Personal till en utmärkt kår av dugliga och pålitliga medlemmar. Mig tycks att elen är på god väg att fylla denna upp­gift. -För att stärka ”the Spirit of the House”. Resultaten ha varit avsevärda. – Först och främst uppsnappa alla roliga no­tiser 111. m. om allt som händer och sker inom affären. -Arbeta för höjande av kamratskapet och för de olika avdelningar­nas närmande till varandra, vilket även un­derlättar en god expedition av kunderna. Rullan har delvis fyllt denna uppgift, men mycket återstår ännu.

– Kompanirullans uppgift bör vara först och främst att samla NK:isterna så mycket som möjligt. Att sakligt och så ingående som möjligt redo­göra för olika tillverkningar av såväl in­hemska som utländska varor. Företrädes­vis dem som tillverkas inom landet. Rullan har ju i ett par nummer fyllt denna upp­gift, men ”alla barn i början”. – Att lära var och en att ej endast intressera sig för sin avdelning, utanför ”firman”. Med hän­syn till den korta tid, som Rullan hittills har funnits till, kan man ej vänta stora resultat, men början är gjord; fortsätt bara. – Att söka sammanföra och intressera NK :s personal så att de kunde känna sig som kamrater.

Ja, det är nog vad Rullan i all anspråks­löshet försökt göra: höja kamratkänslan mellan de anställda och vara en förmedlan­de länk mellan dem och ledningen. Det glä­der oss att så många förstått och givit sitt erkännande åt denna Red :s strävan. Alla äro barn i början, men med Eder hjälp skola vi lyckas än bättre på den vägen.

Vilka artiklar ha intresserat Eder mest?

-Alla de, som voro verkligt sakligt skrivna. Litet skämt är givetvis önskvärt, men det har ibland gått till överdrift. – Oldenburgs reseberättelse som handlade om go’ mat och mycket mat. – Barregårds artiklar. – Nästan alla utom skytte. Låt oss slippa det. Inspektör Jonsson bör hitta på något annat för att komma i ropet. – (Varför vara elak mot insp. Jonsson? Vi anse honom för en hygglig karl. Red.)

-Reseskildringar. Roliga brev från kun­der etc. Karrikatyrer. -Generalkonsulns tankcstiillare samt ”Lilla Fruns” artiklar. – Generalkonsulns förord. Minst: Lingon­plockning. – Upplevelser och berättelser från affärshuset, dess kundkrets såväl som personal. – Sport och friluftsliv! -De så kallade studieartiklarna.

Vilka artiklar har Ni saknat i Rullan?

-Inga! – Reseskildringar av våra Di­rektörer och Disponenter efter deras affärs­resor. – Mina egna! – Mera semester­berättelser. Trevliga amatörfotografier. (Tack! Välkommen! Red.) – Har saknat en artikel ägnad åt expediter, hur dessa skola expediera personal. Vi önska också bli bemötta som andra kunder utan att kän­na sig: ursäkta att jag existerar! – Mera personliga upplevelser. – Jag anser att numren varit väl avvägda och att det ej saknats någon direkt intressegren.

Meningarna gå vitt isär. Red. skall också försöka sörja för blandad kost som hittills.

Tycker Ni det är roligt att se andras porträtt i Rullan?
– Mycket. – Ja, om de se roliga ut. – Ja, då de ej själva ha något däremot. – Ja. – Ibland. – Javisst. När det gäller de stora högtidsdagarna såsom 25-årsjubileum, 50-åringar m.m. – Ja, varför inte. – Ja, inte vill jag se mig själv för jämnan. – Ja.

– Ja, särskilt de nygiftas. – Ja. – Ja. Därtill kommer att det kan ha sitt värde för personalkännedom. – Familjeporträtt är min fasa. – Några porträtt skola finnas, då de säkert göra tidningen mera omtyckt.
– Ja, varför inte.

Ja, detta var en viktig fråga. Red. tycker själv det är roligt alt se många porträtt i Rullan och helst olika var gång. Men många NK:ister ha visat en tydlig motvilja mot offentligheten. Det bottnar väl i den kända svenska blygsamheten. Men en dygd kan gå till överdrift. I en kamrattidning som denna är det ju endast trevligt och de flesta svaren gå ju också i denna riktning. Men var och en må ju göra som han eller hon vill. Red. är glad, när den får porträtt, men den tvin­gar ingen. På så sätt kunna ju alla parter bli nöjda, och det är ju huvudsaken.

/Red.

Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1928:1-2 (årgång 2).