En liten frisersalong med två stolar och en anspråkslös skylt på Storkyrkobrinken 11 i Gamla stan i Stockholm döljer en lång och fascinerande historia.
I dessa tider av retro-mode med populära tv-serier som Mad Men (välkammat 1960-tal i New Yorks reklamvärld) dyker det upp unga frisörer som specialiserar sig på retro-klippningar. Som en orubblig klippa på trendernas nyckfulla hav har frisersalongen Frisören i Gamla stan i Stockholm stått stadigt sedan 1859, vilket gör detta företag till Sveriges äldsta frisersalong. Den nuvarande innehavaren, Herbert Patzer, Djurgårdare, och hans medarbetare Ingemar Lindgren, AIK:are, har arbetat sida vid sida i lokalen i 39 år. Fotbollen har knappast hållit dem samman, men båda berättar om det personliga förhållande man får till sina kunder som frisör, nästan likt en relation mellan läkare och patient, och att det har fått dem att jobba vidare på samma ställe upp i 70-årsåldern.
Hårdhänta metoder
Efter förrättat värv kammar Herbert bort hårrester med en bomullspreparerad kam, Ingemar däremot borstar ur gamla hårstrån med en grov borste. En uppfriskande och något omild behandling som garanterat får en att vakna till. Han håller sig med en stor låda borstar, och varje gång han har borstat klart, förpassas den använda borsten till ett litet skåp, i väntan på tvättning.
Ännu på åttiotalet hade man ett skåp med personliga lådor i tygklädd papp för de mest förnäma kunderna, dessa lådor innehöll en personlig uppsättning med borste, kam, finkam och viska (som man borstar bort hår från axlarna med).
Frisörens inredning är sparsamt uppdaterad, det mesta möblemanget är i teak från tidigt 60-tal. I lokalen finns många spår från svunna tider för den uppmärksamme: ett gasmunstycke tittar fram ur väggen, vilket användes för att sterilisera rakknivar över öppen låga. En teckning av den nyligen hädangångne konstnären och gamla stan-profilen Hans Arnold, vittnar om klientelet.
Kvar i lokalen finns också kartotek för att hålla ordning på kunder och när de senast klippte sig, så att frisörerna kunde ringa upp kunder när det hade gått en månad sedan sist. Systemet slutade användas i mitten av 70-talet. Kunderna från den tiden kom tillbaka utan påminnelser och gör det i många fall än i dag.
Gruppbild år 1927 från den första lokalen på Myntgatan 1A, på
denna tid drevs verksamheten av Per Olof Bengtsson.
Unik autografsamling
Gunnar Sträng, Olof Palme, Göran Persson, Carl Bildt … listan över kända politiker, hovmän, konstnärer, domare med mera blir oerhört lång när man bläddrar i Frisörens gästbok, som hållits sedan 1949, och som nu är uppe i två välfyllda volymer. Även den blivande spionen Stig Wennerström finns med. Herbert tar ett bloss och berättar:
– Mest fåfäng av alla politiker vi klippt var Torsten Nilsson [Bland annat socialdemokratisk kommunikations-, försvars-, social- och utrikesminister]. Inför viktiga framträdanden kom han ofta in och fönade vågor i håret för att se tjusigare ut. Egentligen var hans hår rakt.
Det märks att Herbert och Ingemar tränat munlädret i många timmar med ett mer än genomsnittligt sofistikerat klientel. Deras kunskap om Stockholm, politik och samhälle är stor och verkligt underhållande.
Reinfeldt svek traditionen
Efter Göran Persson bröts en mycket lång trend då statsminister Fredrik Reinfeldt uteblev från Frisören. Enligt rykten klipper han sig själv i hemmet med hjälp av en trimmer. Herberts dom är hård:
– Han skulle se mycket bättre ut med en något längre saxklippt frisyr. Genom åren har givetvis kundunderlaget ändrats även i övrigt, Herbert anlägger en bekymrad min:
– Jämställdhet i all ära, men det går ju ut över oss herrfrisörer när det hamnar en massa kvinnor i riksdag, regering och domstolar häromkring.
Utmanande sluskmode på 70-talet
Herbert Patzer började som frisör redan 1955 i närheten av Bremen och på frågan vilket hårmode som har varit roligast genom tiderna svarar han något överraskande:
– Ur ett frisörperspektiv var det långa hårmodet som följde på Beatlesepoken roligt. Svenskars hårkvalitet är ju ur vårt perspektiv inte så bra, det är ofta ”råttfärgat och självstripigt”, vilket gör det svårt att få till långa frisyrer. På 70-talet använde vi oss av metoder som stödpermanentning för att ge stadga och form. Svårt men utmanande!
Sex ägare på 152 år
Salongen grundades 1859 av Otto Dahlberg. Den övertogs 1883 av Bernard Dahlberg (ej släkt). Därefter övertogs salongen av Per Olof Bengtsson 1908, för 500 kronor. På den tiden hade Gamla stan dåligt rykte, hans släktingar hemma i Finspång trodde att han hade blivit galen som frivilligt hade börjat jobba i slummen. Per Olof drev den fram till 1943, då Henriksson tog över. När nästa innehavare, Kjellberg, tog vid 1949 fanns det 25 frisörer i Gamla stan, och salongen hade tre glödlampor. År 1975 togs rörelsen över av Herbert Patzer som driver den än i dag. I början av 70-talet fanns ungefär 10 frisörer i Gamla stan. Till dagens adress på Storkyrkobrinken 11 flyttade man 1931. Då revs nämligen stora delar av Myntgatan och kvarteret däromkring för att ge plats åt det nya kanslihusannexet. Inom kort flyttar man igen på grund av renovering, så passa på. Det är inte aktuellt att stänga, Herbert är ju bara 72 år!
Gästbok med bl.a. storspionen Stig Wennerströms autograf under Prins Wilhelms autograf. Stig var prinsens adjutant 1960, detta var alltså under tiden då han spionerade för Sovjetunionen! (Riksdagsmannen Torsten Bengtsson, som motionerade om att burfåglarna skulle släppas fria finns även med på samma sida.)
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
FRISÖRSKVALLER PÅ HÖGSTA NIVÅ
Även den mest respektabla per – son kan lätt hänfalla åt snaskigt skvaller i form av veckotidningar i väntstolen hos frisören. Hos salongen Frisören kan man dess – utom ta del av förstklassigt historiskt skvaller på regeringsnivå. Nedan återges några historier som uppsnappats.
Statsminister Tage Erlander klippte sig hos Frisören på den tiden då en del publikationer fortfarande befann sig i gräns – landet mellan seriösa tidskrifter och snuskiga herrtidningar, som till exempel Lektyr och FIB. Tage Erlander var omvittnat närsynt, men enligt uppgift hindrade inte det honom från att läsa blaskorna hos Frisören. De fula sidorna granskade han med en slags scanningsteknik för att inte missa någon kroppslig fägring. Under utstötande av repetitiva ”Oj! Oj! Oj!” förde han tidningssidan vertikalt upp och ned framför ögonen på en decimeters avstånd under långa stunder.
En tid senare tyckte Frisörens frisörer att måttet var rågat, blaskorna hade blivit för snus – kiga! Man tog tag i problemet handgripligt – innan någon tid – skrift lades ut i salongen bläddrades den nogsamt igenom, och alltför ekivoka sidor skars loss med en rakkniv. Var de censurerade sidorna sedan hamnade förtäljer inte historien.
Statsminister Thorbjörn Fälldin klippte sig hos Frisören. Vid ett tillfälle deklarerade han redan innan klippningen att han hade bråttom. Frisören hastade på, men efter förrättat värv dröjde sig statsministern kvar för lite småprat. Frisören frågade till slut om inte Thorbjörn hade bråttom, varpå denne sävligt svarade: ”Det blir inget bröllop förrän prästen kommer!”
Ur Företagshistoria: 2011: 4.
Text: Matts Hildén är grafisk formgivare och driver reklambyrån Silvia Media AB. Eva Hildén Smith är fotograf och driver LaBelle Rockette Fotografi AB.
Dela med dig av dina tankar