Våra välklädda ambassadörer

Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1960:1 (årgång 34).

En för trång röd och urringad jumper som i likhet med den engelska vittneseden säger ”sanningen och intet annat än sanningen”, är det lämplig klädsel för en ung försäljerska på NK? Jumpern framvisades tillsammans med andra varnande exempel som skjortärmar med ärmhållare och svart mellanklänning med en härva halsband som exempel på hur det inte skall vara, när NK:s nya försäljar­kläder introducerades vid en liten manne­känguppvisning för avdelningscheferna.

Var lugn, det är inte fråga om något dräkt­tvång. Uniformering passar inte ett företag som i allt vill hävda individualitet. Helt pli fri villighetens väg vill företaget försöka ska­pa intresse för större enhetlighet i försäljarnas klädsel. Anledningen är uppenbar. På som­maren kan det många gånger vara svårt att veta vem som är kund och vem som är försäl­jare. Och alla årstider behöver den ymniga floran av privatklädsel ansas.

De flesta förstår av sig själva att guldtoff­lor inte är lämpliga i arbetet. En del förstår det inte. Det är verkligen ganska stora krav som ställs på folk i yrken, där man har kon­takt med allmänheten. Försäljarstaben är våra ambassadörer. Ett vårdat, prydligt men inte påfallande yttre är en nödvändighet och sådant skapas som bekant inte av sig själv. Det blir många timmars extrajobb att hålla arbetskläderna i trim. Det fordras också smak och omdöme förutom tid. Och arbets­kläderna är utan tvekan en extrautgift, efter­som man inte gärna går med dem pli fritid, både av praktiska och psykologiska skäl hänger man av sig arbetskläderna med ar­betsdagen.

Så här tänker sig modetecknerskan Kerstin Thorvall-Falk försäljerskan klädd: en rak eller nästan rak jacka med vid eller snäv kjol och med möjlighet att variera krage, ärm­längd och snitt beroende på ålder och figur. Material jersey, terylen eller bomulls jersey. Varianter även i enfärgat och mönstrat, t. ex. smårutigt eller smalrandigt. Enhetlighet upp­nås ändå eftersom grundsnittet är gemensamt.

För herrarnas del är problemet inte så svårlöst. Den mörkblå blazer som fastställts som försäljarklädsel är helt perfekt, snyggt konfektionerad, bra tyg och ett ytterst resonabelt pris, 50 kronor. Passar alla format, åldrar och avdelningar.

För damerna är däremot klädfrågan här som i alla andra livets skiften mera kompli­cerad. Den klänningsmodell som utarbetats för våra försäljerskor är i klassisk skjort­blusmodell med veckad kjol och armbågs­lång ärm. Tyget är non-ironbehandlad pop­lin i bläckblått, ljusbrunt och klarblått. Pri­set är ingalunda betungande, 20 kronor. Långfristig kredit kan ordnas.

De damer som provat klänningen i arbetet har vissa önskemål. De vill gärna ha en helknäppt modell som man lätt kan kränga av sig och hänga upp i skåpet när man går hem. De efterlyser minst en ordentlig ficka för glasögon, näsduk och annat nödvändigt.

Det finns också andra synpunkter. En enda modell kan inte passa alla åldrar, figu­rer och smakriktningar. Inte heller är en klänning av denna typ lämplig för alla kategorier och avdelningar. Minimum av va­rianter är en modell med snäv och en med rak kjol, eftersom den stora vidden knap­past lämpar sig för andra än de purunga. En skjortblusklänning ställer tvärtemot vad man kan tro också ganska stora fordringar på figuren. En tvådelad klänning med rak eller nästan rak jacka och snäv eller vid kjol efter önskan är betydligt mera neutral och avgjort elegantare än en rockmodell med dess associationer till städrock.

Man kan tänka sig ett par åldersvarian­ter i dräktsnittet, dels en klassisk, något från­stående krage med slag, dels en rund ringning för den unga och en längande v-ringning för den mogna. Det finns naturligtvis tonåringar som föredrar v-ringning och mogna damer som passar utmärkt i rund, huvudsaken är att ett visst begränsat antal varianter på grundsnittet finns. Vad beträffar materialet kan man gott tänka sig något mera repre­sentativt än poplin. Terylen eller jersey läm­par sig bra för ändamålet. Yllejersey för vin­ter och bomullsjersey för sommar är ett för­slag, men den bomullsjersey som finns är ganska torr och stum. Varianter i färg är också önskvärt, liksom några diskret mönst­rade typer av tyg, t. ex. smalrandigt och små­rutigt. Chokladbrune och blåbärsblått är väl lämpade som grundfärger. Man kan också tänka sig att de olika avdelningarna gick in för en gemensam färg, rosa på Skönhetsme­del, blått på Husgeråd, orange eller violett eller någon annan aktuell modefärg på klän­ningsavdelningen, men det innebure att var­je avdelning måste samsas om en gemensam färg, vilket medför en del nackdelar.

Nedan t. h. På visningen av kläderna känner herrarna på kvalitet. Fr. v. rektor Ragnar Eng­ström, NK-skolan, Jan Ehlin, assistent NK-­Inredning och tillskärare Gott/rid Larsson.

En tvådelad klänning ger tillfälle till in­dividuella avvikelser och variationer i liten skala med hjälp av blusar, jumprar, en blom­ma på slaget för den vithåriga damen på klänningsavdelningen, en näsduk i fickan pli. tonåringens jacka.

Överhuvud taget finns det mycket att fun­dera pli. i den här frågan och många syn­punkter kan endast komma genom försäljer­skoman själva som vet vad de önskar av den perfekta arbetsdräkten, som alltså ej får verka uniform samtidigt som den skall ha en viss grundläggande enhetlighet med marginal för individuella klädsamhetssynpunkter. Rullan vill gärna höra er synpunkt och utly­ser därför en tävling om bästa förslag till Försäljarklänning. Tre fina priser. 1 :a pris: det egna förslaget uppsytt i egen storlek plus 50 kr. 2 :a pris: det egna förslaget uppsytt i egen storlek plus 25 kr. 3 :e pris: det egna för­slaget uppsytt i egen storlek. En jury beståen­de av fru Inga Björkman, direktör Bertil Melin, disponent Kurt Jacobson, fru Ellen Blanche-Schill och Rullans redaktör Mari­anne Höök granskar inkomna förslag som skall vara insända före I juni till Rullans red.

Märk kuvertet Försäljarklänningen. Rita en skiss på ert förslag och lämna en skriftlig motivering plus alla synpunkter ni har att komma med i ämnet. Herrarna är naturligt­vis också välkomna med sina förslag till da­mernas klädsel. Men herrsidans klädsel an­ser vi inte i behov av någon reformation. Blazern är bra som den är.

Artikel ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1960:1 (årgång 34).

Dela med dig av dina tankar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.