Varför är det ingen som expedierar här?

Ur Personal- och organisationshandboken NK-vett och NK-sätt 1948

NK är en affär, där kunder kan gå in och flanera och se sig om i vetenskapen att inte behöva köpa något. I gamla tider var det också NK:s politik att alldeles lämna kunderna i fred – tills de begärde att få bli expedierade.

Text ur Personal- och organisationshandboken NK-vett och NK-sätt 1948. Nordiska Kompaniets arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Men tiderna förändras och vi med dem. Folk har mera ont om tid numera, man kräver raskare tempo i allting. Vad som för tjugofem år sedan var förnäm och diskret NK-service, är det för många av våra kunder ingalunda i dag. ”Varför är det ingen som expedierar?” ”Är det ingen som bryr sig?”  Sådana uttryck kan vi nu få höra, om vi är alltför passiva.

NK:s försäljare måste i dag vara aktivare i kontakten med kunden, som visserligen alltjämt skall känna, att hon har denna frihet att röra sig i NK utan köptvång. Men vi måste iakttaga henne med största vaksamhet för att inte försitta en sekund, om hin visar minsta lilla intresse för avdelningen och dess varor.

Kinesvisdom och ”NK-leende”

Denna vaksamhet betyder naturligtvis inte, att man bryskt rusar fram. En blick, en gest från kunden säger ofta mer än hennes ord, om hon skulle önska kontakt. Då nalkas vi henne med detta ”NK-leende”, som vi alltid gärna vill se på NK-isternas, framför allt våra försäljares läppar.

Kineserna med sin gamla kultur och vishet har ett ordspråk, som i högsta grad är tänkvärt: ”En man utan leende borde aldrig öppna en butik”. Ett leende har en fantastisk förmåga att spegla av sig i nästans ansikte. Och är denna nästa för trött och jäktad för att själv le, välkomnar hon dock Din glada uppsyn.

Låt NK vara ett ”Leendets land”! Bild och text ur personalhandboken: NK-vett och NK-sätt. Ur NK:s arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Kineserna är kända som världens vänligaste folk, de har alltid ett leende till hands. Leendet gör dem vänliga, och deras vänlighet kommer dem att le. Fjärran Öster kallas inte för inte ”Leendets land”. Ska vi komma överens om att NK skall vara ”Leendets land” på våra nordliga breddgrader?

Hjälp ”tittaren” på traven!

Du nalkas alltså kunden med ett vänligt leende. En lätt bugning som hälsning räcker i regel för att inleda kontakten. Vi förutsätter här i NK i varje fall att Du inte begagnar frasen ”Vafårevåvara?” eller liknade slentrianuttryck – hur behagligt Du än framför dem!

Det händer ofta, att en kund stannar och plockar förstrött bland några varor utan att visa direkta tecken på önska bli expedierad. Hon ådagalägger dock ett visst intresse genom sin handling, och hon kan lätt bli köpare, om vi förstår att försiktigt hjälpa henne på traven.

En diskret upplysning om den vara kunden tittar på brukar i regel föra till samtal. Exempelvis: ”Det här är en liten trevlig nyhet, som vi annonserade i går” Den har den för delen att den… etc.” eller ”Får jag visa pärmen på den här kokboken… den är tvättbar, så boken kan utan fara ligga framme på köksbänken”.

Man måste naturligtvis i en sådan situation visa synnerlig takt. Om kunden skulle verka besvärad, drar man sig givetvis lika diskret tillbaka – med ett leende.

Text ur Personal- och organisationshandboken NK-vett och NK-sätt 1948. Nordiska Kompaniets arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Dela med dig av dina tankar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.