Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1928:4.
En intervju med direktör Werth i NK, Buenos Aires.
Många av Rullans läsare känna kanske icke direktör Werth. De flesta har nog hört talas om honom om de än haft mycket litet med honom att göra. Han är emellertid direktör för NK:s dotterbolag i Buenos Aires, och när han för kort tid sedan företog en liten Europatripp, så var det ju naturligt att Kompanirullan inte lät tillfället gå sig ur händerna att få höra litet om NK och om våra kamrater där nere i det fjärran landet. Direktör Werth var ett utmärkt intervjuobjekt och berättade.
– Nå, vad var det egentligen, som gav upphov till detta dotterbolag ända nere i Sydamerika?
– Ja, det kom sig nästan av sig själv. Vid ryska revolutionens utbrott måste NK ju uppge sina filialer i både St: Petersburg och Moskva och hela den ryska marknaden var på ett enda tag stängd för oss. Vi måste både skaffa oss en ny avsättningsort och söka finna en lämplig sysselsättning för den personal, som under åratal tränats upp inom branschen i Ryssland. Då föddes tanken på Buenos Aires, och vi har sannerligen inte haft någon anledning att på något sätt ångra, att den gick i verkställighet.
Direktör Werth på Nordiska Kompaniet i Buenos Aires, Argentina.
– Hur skedde starten? Hade Ni något mera nämnvärt motstånd att övervinna?
– Det klarades fint. När NK i oktober 1920 öppnade sin affär i Buenos Aires visade argentinarna redan från första början ett enormt intresse för företaget. Till en början – det måste förstås erkännas – var intresset mera nyfikenhet och icke så litet skeptiskt. Man undrade, vad dessa nordiska länder väl skulle kunna ha att lära latinare, när det gällde möbelkonst och inredning. Men man fann snart att man underskattat oss. Starten blev redan den en stor seger. NK öppnade under pompa och ståt med en stor välgörenhetsfest och hade en inträdesavgift till denna av icke mindre än 5 pesos ( 8 kr år 1928). Detta var ju en ordentlig summa, men festen samlade dock över 1000 deltagare och svensk möbelkonst hade med ett slag blivit bekant. Man talade om NK överallt i staden, och alla tidningar uttalade sig entusiastiskt om det om det nya inslaget i Buenos Aires affärsliv.
– Vi började helt blygsamt med en liten verkstad på 15 arbetare under ledning av herr Lindblom. Nu har den så småningom utvecklats till en hel fabrik, som sysselsätter 200 arbetare.
– Ser man gärna denna insats i landets industriella liv, eller betraktar man oss som främmande inkräktare?
– Man beundrar vår anläggning och många anse den helt enkelt som en snickerikonstens akademi. Den argentinska publiken ser också i densamma en enorm faktor för utvecklingen av Argentinas egne industri. Av särskild betydelse har det fullkomligt vetenskapliga stadium som NK ägnat de inhemska träslagen, blivit. Argentina har ju en ofantlig rikedom på trä, men detta har förut ansetts värdelöst och olämpligt för bearbetning. Vi ha emellertid noga undersökt dessa träsorter och behandlat dem fackmässigt, varefter det lyckats oss att få fram ett inhemskt material fullt ut lika gott som allt annat, bara det blir behandlat på rätt sätt. Typiskt är också ett uttalande av Argentinas president, Dr. Alvear, då direktör R. Sachs och jag gjorde honom ett besök. ”Jag har dessa sista åtta år noga följ utvecklingen av NK:s affär och är glad att kunna konstatera det enorma inflytande, som Nordiska Kompaniet utövat på hela Argentinas möbelhandel och möbelindustri”.
Bild ur NK:s arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.
Även på annat sätt har vårt inflytande verkat. Sedan vi kommit dit har Buenos Aires affärslokaler fått ett helt annat utseende. De äro gedignare och mera effektivt inredda, och skyltfönstret ha byggts om, efter moderna principer. Möbeltyperna ha blivit renare och bättre. Ja, vi äro så till den grad ledande, att det har hänt, att när vi utställt en modell, som inte alls passar Argentina, och som vi till varje pris vilja bli utav med, vi efter några månader funnit densamma kopierad i ända till 10 andra affärer. man efterapar friskt men det blir inte alltid så lyckat. Det hände t.ex. att en dansk modell ”Nydala”, so, vi förde, i detalj kopierades av en annan möbelhandlare, som emellertid för att bättra på saken försåg den med engelska ”Chippendale-fötter. Därmed trodde han si t.o.m. ha skapat en helt ny modell. Vi förehöll honom naturligtvis det olämpliga i hands förfarande, och han lovade att icke upprepa det.
Detta trägna kopierande har emellertid resulterat i att smaken förbättrats, och även de inhemska argentinska möblerna äro nu a betydligt högre kvalitet. Huru kraftigt NK verkligen påverkat och väckt till liv Argentinas egen möbelindustri har man haft särskilt gott tillfälle att se under de utställningar av dekorativ konst, som staden Buenos Aires under följd av år anordnat. Vi den första, som hölls i december 1924, sökte staden att få medverkan från ett flertal firmor, men alla utom NK svarade blankt nej. Det var för övrigt mycket naturligt, ty de hade inte det ringaste begrepp om hur man anordnar en sådan. Så mycket större blev emellertid vårt tillfälle. Vi arrangerade en stor utställning och NK:s möbler fyllde ensamma en stor paviljong med tre stora salar. Vi dominerade hela utställningen, och mer än en , som kom in genom portarna, utropade förvånat: ”Ja men, detta är ju NK:s utställning och inte stadens!”. Överhuvud fick denna vår utställning från alla håll mottaga de amplaste lovord.
Till nästa utställning, år 1926 anmälde sig 100 olika firmor, och det var intressant att se deras goda vilja och stora ansträngningar, att verkligen komma med något nytt och speciellt. Även detta år var NK med och fick ånyo mottaga många smickrande omdömen. Vid sista utställningen 1927 deltog vi ej. Vi ansåg oss ha gjort nog och ville ge de andra firmorna tillfälle att visa, vad de själva kunde. Jag måste också säga, att vad de presterade var utomordentligt. Men en sådan utställning kostar mycket, och vi ansåg oss ej behöva den reklamen, då vår egen permanenta ligger väl till och drar mycket folk.
– Skulle direktör Werth nu också vilja berätta litet om NK:isterna därute.
– Ja, dem får vi inte glömma. All den framgång vi haft, ha vi vunnit tack vare den personal, som samlats kring de få svenskar, som från början reste ut till Buenos Aires med fullt förtroende för firmans kraft och förmåga. Denna personal har nu vuxit till omkring 300 personer allt som allt, f. ö. en synnerligen kosmopolitisk samling.
Fru Elkan, betrodd första försäljerska.
Biträde på NK Buenos Aires, Argentina.
Vi bilda ett helt litet nationaliteternas förbund och sakna varken italienare eller spanjorer, engelsmän eller islänningar, tyskar eller österrikare, turkar eller araber eller ryssar hos oss. Av svenskar finnas ett tiotal.
Vi känna oss alla som en enda stor familj, och var och en är stolt över att vara medarbetare i detta pionjärföretag och göra allt för att förbättra det goda namn, som det redan besitter. På sista tiden har vi även – inspirerade av Kompanirullan – organiserat vårt samliv i en sport- och sällskapsklubb. Bland arbetarna fanns förut en liten fotbollsklubb, som hittills segrat i alla matcher mot liknande klubbar från andra firmor. Denna blev för övrigt grundvalen för den senare bildade sällskapsklubben, som omfattar hela firman och söker verka för gott kamratskap och samarbete inom firman.
För ej så länge sedan arrangerade klubben en stor sällskapsbal för hela personalen. Hela lokalen var dekorerad med svenska och argentinska flaggor. Musiken sköttes av på NK:vis (d.v.s. på ett förträffligt sätt) av vår egen musikkår, som även spelade en för tillfället komponerad tango, ”NK:s Egen Tango”. Vi hade ett föredrag, och för att stärka klubbens kassa anordnade vi ett lotteri. PÅ sistone har även stadens fäder intresserat sig för oss och borgmästaren har lovar att på goda villkor ställa ett lämpligt område till vårt förfogande som idrottsplats. Där ska vi då anlägga fotbolls- och tennisplaner och bygga ett litet hus för sällskapsrum och bibliotek.
Artikel ur NK: personaltidning Kompanirullan nr. 4, 1928. Ur NK:s arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.
Dela med dig av dina tankar