Historiebruk är ett nytt område i ämnesplanen för Historia. Begreppet syftar på hur historia används av olika aktörer och i olika sammanhang.

En sammanfattande text av Benito Peix Geldart, fil. dr., arkivarie och forskningssekreterare på Centrum för Näringslivshistoria.

Historia kan brukas på olika sätt: historiker ägnar sig åt historia som vetenskap, men det finns många andra sätt att använda den, till exempel i politiskt eller kommersiellt syfte.  Individer och grupper använder sig ofta av historia som ett verktyg för att få stöd för egna åsikter, berätta hur de vill uppfattas av andra eller även för att döma eller kritisera andra människor. Historia kan också användas för att främja sammanhållning inom den egna grupp.

Historiebruk handlar alltså om att analysera och förstå hur och i vilket syfte människor och grupper använder historia. I denna analys kan den kategorisering som lanserades av historikerna Klas-Göran Karlsson och Ulf Zander vara användbart (Klas-Göran Karlsson, ”Historiedidaktik: begrepp, teori och analys” i Klas-Göran Karlsson & Ulf Zander (red), Historien är nu. En introduktion till historiedidaktiken (Studentlitteratur 2004). De lyfter fram olika sorters historiebruk, som ibland kan förekomma samtidigt:

Vetenskapligt historiebruk: Detta sätt att använda historia är det som akademiska historiker ska eftersträva. Det bygger på vetenskapliga metoder och syftar på att fastställa och tolka historiska skeenden, diskutera bakgrund och konsekvenser till förändringsprocesser samt tolka om, granska eller ifrågasätta tidigare tolkningar.

Ideologiskt historiebruk: Historia används ofta för att främja eller legitimera de egna åsikterna eller ideologin, eller för att kritisera andras. Dagliga exempel på detta sätt att bruka historien kan man se i samband med olika sorters politiska debatter.

Existentiellt historiebruk: Man pratar om existentiellt historiebruk när historia används i identitetsskapande eller -förstärkande syfte. Det kan gälla nationen, den egna etniska gruppen eller andra folkgrupper. Forskare lyfter fram hur historiska övergrepp mot den egna gruppen brukar användas på detta vis.

Moraliskt historiebruk: När syftet är att lyfta fram orättvisor eller kritisera olika människor eller gruppers handlande i det förflutna talar man om ett moraliskt historiebruk.

Politiskt-pedagogiskt historiebruk: Det politisk-pedagogiska historiebruket består i jämförelser av historiska händelser/skeenden med nutiden för att göra en viss markering eller förmedla ett budskap. I politiska sammanhang hänger det ihop med det ideologiska bruket men här brukar likheterna mellan historia och nutid betonas på ett otillbörligt sätt på bekostnad av skillnaderna. I vissa fall kan det leda till verkligt missbruk av historien, t.ex. när man likställer olika företeelser i dagens värld med Förintelsens ondska.

Ekonomiskt/kommersiellt historiebruk: Här använder man historia i ekonomiskt eller kommersiellt syfte, dvs. för att sälja sina tjänster eller produkter. Ett exempel kan vara användningen av historiska personer i reklam eller också historiska romaner, filmer eller dataspel som bara vill erbjuda underhållning i vinstsyfte. Historia kan även användas som rent underhållning utan vinstsyfte, som exempelvis vid en privat historisk maskeradfest.

Icke-bruk av historia: Icke-bruket av historia är en viss typ av ideologiskt historiebruk, där man väljer att tiga om sin historia för att undvika att ställas till svars för vissa handlingar eller att få negativa konsekvenser för den egna gruppen.

Lathund för historiebruksundersökningar

1. Välj lämpligt studieobjekt. Det kan till exempel vara en text, en hemsida, en bild, en film, ett dataspel, en lärobok, ett konstverk mm. med historisk anknytning.

2. Försök kartlägga hur studieobjektets centrala händelse/skeende/person framställs. Hur värderas händelsen/personen? Skildras den i positiva eller negativa termer? Hur skildras andra personer/händelser?

3. Granska resultatet av din kartläggning mot den bild som är allmänt accepterat i den historiska forskningen. Stämmer skildringen överens med den? Skiljer framställningen sig från vad andra källor berättar om samma händelse/person? Vari består skillnaderna? Vad kan det finnas för anledning till skillnaderna?

4. Återge hur det historiska materialet har använts i studieobjektet. Vad används det till? Vilken funktion fyller skildringen?

5. Med utgångspunkt i kategorierna ovan, ange vilka olika slags historiebruk som syns i studieobjektet? Finns det andra tänkbara sätt att använda det historiska materialet?