Historisk metod är olika möjliga, planmässiga tillvägagångssätt som historiker kan använda sig av i sin forskning av det historiska källmaterialet, som redan har blivit föremål för en källkritisk granskning. Den historiska metoden är m.a.o. den systematik som används inom historievetenskapen för att bearbeta källorna.

Det finns ett flertal möjliga metoder som används inom historievetenskapen, ofta (men inte alltid) gemensamma även för andra vetenskaper, i synnerhet samtidsorienterade sådana såsom samhällsvetenskap eller sociologi. Det finns två stora grupper av metoder:

Kvantitativa metoder

Olika sätt att bearbeta stora mängder data som kan mätas eller kvantifieras (t.ex. i siffror eller olika kategorier). De är vanliga inom matematik och naturvetenskaperna, bygger på experiment. Inom historievetenskapen är kvantitativa metoder olika varianter av matematiska och statiska metoder som tillämpas på historiskt källmaterial. De går ut på att samla en stor mängd fakta som sedan analyseras med statistiska metoder.

I kvantitativa metoder går man på bredden istället för att gå in på djupet. De är särskilt lämpliga när man vill undersöka frågor där ”antal” spelar en avgörande roll, eller när man har ett källmaterial som består av ett relativt stort antal enhetliga uppgifter, t.ex. skattelängder, jordeböcker, befolkningsstatistik, uppgifter om priser av olika varor över flera år, lönelistor eller olika sorters tabeller.

Ett exempel på en kvantitativ metod som kan användas på historiskt källmaterial är regressionanalys, där man kartlägger funktioner som passar bäst för att förklara förhållanden mellan olika variabler, X och Y.

Kvalitativa metoder

De är typiska för historia och andra humanistiska vetenskaper. I kvalitativa metoder går man på djupet, inte på bredden. Istället för att analysera en stor mängd data fokuserar man här på fördjupade analyser av enstaka fallstudier, eller av ett begränsat antal källor, för att dra sina slutsatser. För samtidshistoriska undersökningar kan man t.ex. använda sig av djupintervjuer på detta sätt.

Tolkningen, den s.k. hermeneutiken, är den kvalitativa metoden som historievetenskapen traditionellt har använt som huvudsaklig forskningsmetod. Ett annat exempel på ett kvalitativt metod som ofta används idag är diskursanalys av texter eller tal, där begrepp och formuleringar i dessa diskuteras utifrån specialiserad kunskap och allmänna teorier.

Ofta kan man inte dra generella slutsatser utifrån kvalitativa undersökningar, men man kan formulera hypoteser, dvs. grundade antaganden, som sedan kanske kan prövas för ett stort antal fall med hjälp av kvantitativa metoder.

Inom både kvalitativ som kvantitativ forskning kan man använda komparativa metoder, dvs. jämförelser (likheter och skillnader) mellan olika källor som man sedan analyserar och bygger sina slutsatser på.

Teori

Vid sidan av metoder använder sig historiker också av teorier. En teori är en strukturerad bild på historien i allmänhet eller på det specifika historiska studieobjektet utifrån det som tidigare forskning har kommit fram till. Man kan kalla dem för generaliseringar eller allmänna åsikter om historien eller samhället, som utgör den ram som forskaren utgår ifrån för att förstå och tolka det historiska källmaterialet, se orsakssamband mellan olika företeelser och historiska skeenden, kartlägga centrala begrepp osv. Ofta hänger teorier och metoder ihop, dvs. om man t.ex. vill analysera en text med diskursanalys som metod använder man sig av någon diskursanalytisk teori, vill man forska om genusfrågor utgår man ifrån en grundläggande genusteori, osv.

Teorier är också beroende av vilken historiesyn man har som forskare. Utgår man t.ex. ifrån en historiematerialistisk syn tolkar man det historiska källmaterialet i dialektiska termer, något man inte skulle göra om man istället utgår från en positivistisk historieuppfattning. Teorier inbegriper både allmänna förklaringsmodeller och vetenskapligs förhållningssätt.

Man kan också tala om teorier i betydelsen hypotes, dvs. ett antagande man utgår ifrån vars giltighet man vill pröva genom sin undersökning av källmaterialet.

Vid sidan om val av metod bör man alltid börja sin forskning genom att läsa på om andra forskares teorier och resultat kring samma ämne eller källmaterial. Det brukar man i avhandlingar och uppsatser redovisa för i en egen avsnitt, ofta benämnd ”tidigare forskning”. Denna tidigare forskning ska alltid vara tas hänsyn till som en del av den teoretiska ramen för en undersökning.