Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1945:4 (årgång 19).
Att klubbmästerskapet i en sammanställning: inom NK inte är någon sinekur fick jag i hög grad erfara, då jag som sådan debuterade vid arrangerandet av Idrotts- och Skytteklubbens årsfest lördagen den 7 april. Min erfarenhet av NK-familjen är, att den är en samling förtjusande damer och trevliga herrar med rätta glimten i ögat och som sätta humorn i högsätet, varför jag trodde att förutsättningarna funnos för att alla skulle tycka det vara roligt att utanför tjänsten under festliga former träffas någon gång om året. Den goda tanken finns nog men beslutsamheten sitter dåligt långt inne, och under tiden hållas de stackars arrangörerna på sträckbänken och ha hunnit skaka färdigt innan festkvällens jitterbug sätter in. Då vi på förmiddagen samlade ihop rapporterna från de utvalda propagandisterna-biljettförsäljarna var resultatet ganska nedslående.
Vi gåvo emellertid inte tappt utan förlitade oss på lyckan, som brukar stå de djärva bi och se, bladet vände sig och innan kvällen voro samtliga supébiljetter sålda. Kanske det var fler som vart lika påhittiga son, den biljettförsäljare, vilken kl. 2 inte sålt mer än en av tjugo tilldelade biljetter. Han tyckte det var genant att lämna tillbaka 19 osålda och började det spela krona och klave – kom krona upp skulle ”offret” lösa supébiljett, kom klave skulle vederbörande slippa gå. Hur han nu lyckades vinna varje vad hinna vi åsido, men alla biljetter ströko med. Själv vågade han emellertid inte gå med tanke på event. repressalier om festen ej skulle motsvara givna löften. Det gjorde han dumt i, ty kvällen blev lyckad, eftersom alla hade gått in för att ha roligt och då är den höga stämningen given.
Tyvärr voro både ordf. och v. ordf. på grund av reser förhindrade att närvara, men direktör Björklund hade välvilligt ställt sig till förfogande och med lika van hand utdelade han och tog själv emot från det dignande prisbordet.
Dela med dig av dina tankar