Att fånga data där de föds -­ på maskinspråk

Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1959:3 (årgång 33).

NK-experiment med framtidens kassaregister.

Det här verkar krångligt, eller hur? Skall Du verkligen läsa det? Jo, häng med några minuter så får Du lära Dig något nytt, nå­got som ”kommer” – det är egentligen gan­ska enkelt.

Vi börjar i varuhuset och tänker d1l. på något verkligt trevligt – försäljningen. Den pågår varje dag, hela dagen Ung. När kloc­kan sl/lr sex är det emellertid inte fullt så roligt längre, då skall ju dagsredovisningen göras. Det gäller att konstatera hur mycket man sålt för och hur mycket pengar man tagit emot etc.

För att kunna göra detta på ett korrekt sätt måste man under dagens lopp ha gjort vissa noteringar för varje försäljning. Bäst gör man dessa noteringar med ett kassaregis­ter. Har Du någon gång tänkt på hur snabbt och enkelt man med kassaregistrets hjälp in- te bara tar betalt och skriver kvitto utan ocks1l noterar avdelning, försäljare, försälj­ningssätt och belopp; andra fördelar att för­tiga? Nu är ju inte alla· transaktioner av den arten att de kan klaras på ett så enkelt sätt. Om en vara skall sändas måste man t. ex. ange vem som skall ha räkningen etc. I sådana fall måste som bekant en försäljnings­nota skrivas ut.

Dagen efter försäljningen börjar kontorens bearbetning av de noteringar som gjorts av försäljarna. Dessa »data» som de kallas på redovisningsfolkets fackspråk (man menar därmed inte något annat än siffror och bok­stäver) skall sorteras, räknas, avstämmas, skrivas, lagras, vidarebefordras etc. Sedan länge har vi haft maskiner till hjälp för vissa av dessa arbeten, t. ex. räkne-, skriv- och bok­föringsmaskiner. Inom vår hålkortsavdelning kan vi numera i en följd utföra samtliga dessa arbeten med stor effektivitet. En förut­sättning för en sådan eller annan automatisk databehandling är emellertid att de siffror och bokstäver som skall bearbetas är ut­tryckta på ett språk som maskinerna kan för­stå. Ett maskinspråk kan, som vid hålkorts­metoden, bestå av hål i pappkort, det kan ut­göras av fina hål i en smal pappersremsa eller det kan existera som magnetiska impul­ser på ett mycket tunt stålband.

Att överföra de uppgifter som fås från kassaregister och försäljningsnotor till ma­skinspråk kostar emellertid både tid och pengar, och som alla omskrivningar innebär detta också, en viss möjlighet – om än liten – till fel. Man strävar därefter att redan i försäljningsögonblicket automatiskt och di­rekt pli önskat maskinspråk registrera alla de siffror och bokstäver som behövs. Denna strävan har givit upphov till det slagord som fått bilda rubrik till den här artikeln.

Nåja – tänker Du – det där låter ju fint, åtminstone för ett kontorsöra. Det skulle allt smaka att få göra försäljarna till bok­förare. Och om de skall klara debettransak­tionerna får man väl göra dem till maskin­skrivare också?

Denna skiss visar hur uppgifterna i arbetskortet slås in på kassaregistret, som i sin tur vidare­befordrar dem till remsperforatorn. I denna »lagras» uppgifterna under dagen i form av små hål i en pappersremsa. Hålremsan placeras sedan i en maskin, som automatiskt stansar hålkort. Med hjälp av hålkorten sker därefter automatisk bokföring, provisionsuträkning och statistisk bearbetning.

Nej, så illa är det nog inte. Det går fak­tiskt att vid debet klara beskrivningen av både kunden och varan med ganska enkla och snabba automatiska metoder. Men den lösningen är inte ekonomiskt lönsam ännu, så både Du och jag kan nog njuta av den gamla beprövade metoden ett bra tag till.

Men hur skulle det vara att ta en titt på en lösning – låt vara av enklare slag – som varit i praktisk drift på NK:s skönhetssalong sedan i november 1958? Den ser inte mycket ut för världen, men enligt uppgift är det första gången den tillämpas i Skandinavien.

Nå, vad är det nu man har lyckats krångla till där uppe?

Jo, problemet är följande. En kund som besöker Skönhetssalongen får som regel be­handling av flera biträden, ofta i kombina­tion med behandling på Ardensalongen. Vi­dare köper kunden gärna något skönhets- el­ler hårvårdspreparat. Givetvis skall kunden bara betala på ett enda ställe, därför måste alla dessa sinsemellan olika transaktioner stämplas in i ett och samma kassaregister. Instämplingarna görs med ledning av biträ­denas noteringar på det arbetskort som varje kund erhåller vid sin ankomst.

För att klara redovisningen av kassorna, de båda salongernas behandlingsomsättning, försäljningen och provisionerna för de cirka 3 5 anställda samt för att få önskad statistik, har man tidigare på kontoret måst stansa ett hålkort för varje ev. försäljningsnota och ett för varje rad på behandlingskortet.

I november byttes Skönhetssalongens kassa­register ut mot ett något förändrat LM- Swe­daregister. Kassörskan får pli detta kassare­gister i samband med att varje delbelopp slås in nu också trycka ned två knappar som an­ger biträdesnummer och en knapp som anger behandlingsslag. När motortangenten anslås, vidarebefordras elektriska impulser till en s. k. remsperforator. Denna ser ut ungefär som en !lida med formatet 25x35x35 cm och är placerad i omedelbar närhet av registret. I remsperforatorn omvandlas impulserna från kassaregistret till fina hål i en 17 mm bred pappersremsa.

Denna pappersremsa hämtas varje morgon av revisionsavdelningen, då registret avläses och nollställes. Den lämnas därefter till hål­kortsavdelningen, där den placeras i en ma­skin som automatiskt stansar hålkort med en hastighet av 2000 kort per timme. Med hjälp av hålkorten framställs sedan listor för bok­föring av försäljning och behandling, provisionsutäkning och statistik.

Metoden kan också studeras med hjälp av nedanstående skiss.

Det hela är ännu så länge blott ett försök. Man vill få erfarenhet av bl. a. driftssäker­het, ekonomi och de speciella problem som hänger samman med den nya tekniken. Inom några månader kommer försöket att fortsättas med ett annat register av samma fabrikat, vilket självt på mekanisk väg framställer hålremsan. Den separata remsperforatorn blir då onödig.

Vad säger nu herr Allerud, Skönherssalong­ens chef? »Innan försöket startade var jag betänksam. Det gällde ju att lägga ytterligare arbete på mina kassörskor, som redan förut är oerhört belastade, främst genom den krävan­de tidsbeställningen per telefon. -Det har emellertid visat sig gå alldeles utmärkt, de tre extra tangentnedslagen per behandling rycks inte märkbart fördröja betalningen och apparaterna fungerar, efter vad vi hittills kunnat se, med mycket stor säkerhet.»

Är nu detta framtidens kassaregister? Kan­ske -kanske inte. Kostnaderna är inte större än att de i många fall väl kompenseras av de besparingar som kan göras. Men -det kom­mer även andra metoder.

Inom de stora kassaregisterfirmorna, bl. a. den svenska LM-Sweda, arbetar man inten­sivt på att konstruera maskiner, som direkt kan läsa och bearbeta de siffror och bokstä­ver, som ett vanligt kassaregister har skrivit på kontrollremsan.

Den metoden är inte så avlägsen som det låter -i själva verket deltar sedan ett par månader tillbaka några av NK:s kassaregister i ett sådant experiment. Men det är en annan historia.

I sinom tid torde det t. o. m. bli möjligt att låta en maskin själv läsa handskrivna debetnotor och sköra om både bokföring, provisionsavräkning, räkningsutskrift, krav och inkasso.

Jaså, Du skulle vilja se den dagen? Du tror alltså inte på att en maskin skulle kunna läsa Dina siffror, när Du inte ens själv kan tyda dem?

Ja faktiskt, jag har också svårt art tro det. Men vi får väl se vem som får rätt -ma­skinen eller vi.

Text: Göran Oldenburg

Artikel ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1959:3 (årgång 33).

Dela med dig av dina tankar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.