Avregleringen av telemarknaderna

I samband med telefonens genomslag under decennierna kring sekelskiftet 1900, införde många europeiska länder en lagstiftning på teleområdet. Med tiden inrättades i de flesta länder också offentliga monopol, så även i de nordiska länderna. I Sverige infördes exempelvis ett de facto-monopol på telemarknaden 1918 när statliga Televerket köpte upp sin största privata konkurrent. I hela Europa var det till slut nästan bara i Finland som telemarknaden inte monopoliserades.

De flesta av dessa monopol skulle bestå till 1990-talet. I takt med att mobiltelefoni, telefax och andra nya tekniker utvecklades började det däremot att bli allt svårare för dem att försvara sin särställning och under 1980-talet började de i många länder att utmanas av privata konkurrenter. I vissa länder genomfördes då också av politiska eller ideologiska skäl en avreglering. I Storbritannien genomfördes till exempel en partiell sådan redan 1981. Fler länder skulle sedan följa efter.

Ett viktigt år blev 1987, när ett ”green paper” från Europeiska Kommissionen slog fast behovet av en långsiktig modernisering av den europeiska telemarknaden. Samma år skedde också en viss direkt avreglering, bland annat av delmarknader som mobiltelefoni och mervärdestjänster. När sedan dessutom en rad kommunistiska regimer i Central- och Östeuropa föll hösten 1989 så förändrades till slut läget totalt för den europeiska teleindustrin. I de gamla diktaturländerna infördes nämligen liberala telelagstiftningar och fri konkurrens. Då kunde länderna i Väst- och Nordeuropa inte gärna heller fortsätta att hålla fast vid sina statsmonopol.

Många telemonopol avskaffas

Under 1990-talet kom därför en rad telemonopol att avskaffas och många av dem blev också helt eller delvis privatiserade. I Sverige bolagiserades till exempel Televerket 1993 och blev Telia AB. Och efter ett misslyckat försök till sammanslagning med det gamla norska monopolföretaget Telenor, såldes år 2000 en tredjedel av Telia ut på Stockholmsbörsen. Två år senare gick man istället samman med Sonera, som var en avknoppning av den statliga finska Post och Telestyrelsen.

Den europeiska telemarknaden stöptes under 1990-talet på detta sätt om i grunden.  Av en rad politiska men också andra anledningar tog det dock ett tag innan avregleringen hann bli total. Detta skedde 2003 när internet slagit igenom på allvar och en ökad konkurrens gjort att många tekniker och organisationslösningar blev helt omoderna. Sänkta priser på mobilsamtal och ökade överföringshastigheter hade då till exempel minskat behovet av en fortsatt utbyggnad av fasta telefonnät, vilket varit en av de gamla telemonopolens huvuduppgifter.

Författare: History of TeliaSonera

Dela med dig av dina tankar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.