På kvällen den 14 augusti 1961 tog Sverige ett stort kliv in i rymdåldern. Då skickades nämligen en raket, en så kallad Arcas-raket, upp från Robotbyråns försöksplats i Nausta i Norrbottens län.
Raketen fick i pressen namnet »Plutnik «efter Sovjetunionens satelliter Sputnik 1 och Sputnik 2 som hade skickats upp redan 1957. Den senare med hunden Lajka ombord. I den svenska lilla raketen placerades dock inget levande. Plutnik var drygt två meter lång och vägde endast 35 kilo. Syftet med projektet var att undersöka nattlysande moln genom att talkpulver skulle skjutas ut när raketen nådde sin högsta höjd. Talkmolnet skulle sedan kunna observeras från jorden och jämföras med bilder av nattlysande moln, som man antog också bestod av någon sorts fint stoft. Försöket lyckades dock inte riktigt och raketen nådde dessutom endast 80 kilometer, vilket gör att den definitionsmässigt egentligen aldrig nådde rymden som man brukar säga börjar på 100 kilometers höjd.
»Plutnik« lyfts upp framför pressen. Raketen var drygt två meter lång och vägde blygsamma 35 kg. Foto: Rolf Ericsson, © Norrbottens museum. Scannad av Ove Brännholm.
Fem år senare kunde en raket skjutas upp från den nybyggda raketbasen Esrange, strax utanför Kiruna. Och 1972 togs ytterligare ett steg i den svenska rymdverksamheten då den svenska myndigheten Rymdstyrelsen samt ett statligt bolag – Rymdbolaget (numera SSC, Swedish Space Corporation) – bildades. I dag finns det även många privata aktörer som jobbar med verksamhet kopplad till rymden, men alla är inte placerade i närheten av Esrange. Forskare som får finansiering från Rymdstyrelsen finns på lärosäten runt om i landet, liksom företag som på ett eller annat sätt tillverkar delar som används i rymdprojekt. Sammanlagt är det fler än 1 000 personer som arbetar med rymdverksamhet i Sverige.
Ur Företagshistoria 2022:4
Dela med dig av dina tankar