Direktör Ragnar Sachs 50 år

Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1952:2 (årgång 26)

Ragnar Sachs tillhör en gammal köpmanssläkt. Före honom var hans far chef för NK, och fadern hade efterträtt sin far som innehavare av en av de betydande firmor, ur vilka NK uppstod. Då begåvning och arbetslust gå i arv, är en dylik succession säkerligen till fördel för ett handelsföretag. Over­förandet av erfarenheter och kunskaper från generation till generation underlättas och ansvarskänslan fördjupas.

Ragnar Sachs visste tidigt vad han skulle bli och kunde lägga sin utbildning därefter. Han hade även förmånen att under uppväxtåren i sitt föräldrahem ständigt höra talas om NK och dess problem och var därför väl underkunnig om NK :s uppgift att skaffa bästa möjliga varor ”åt största möj­liga kundkrets. Efter avlagd examen på Handelshögskolan i Stockholm och studier i utlandet började han sin bana i NK. Det är typiskt för Ragnar Sachs, att han på Handels­högskolan studerade icke endast sina ämnen utan även sina kamraters egenskaper. En av kamraterna blev så småningom hans närmaste medarbetare i NK.

Trots sin moderna teoretiska utbildning kände sig Ragnar Sachs nog mest dragen till en mera gammaldags inställning, nämligen att varukännedom och studier av kundernas behov och önskemål är det viktigaste för en köpman. Han hade av sin far ärvt ett livligt intresse för människorna, ett intresse som visat sig i hans alltid personliga förhållande till sin per­sonal och till bolagets kunder. Alla vitsorda, att Ragnar Sachs är en ovanligt mänsklig chef, alltid rättvis och saklig, med gott humör och lätt att samarbeta med.

På hans 50-årsdag vill NK:s styrelse hjärtligen hylla NK-­chefen och tacka honom för de goda resultat han uppnått och för den trevnad och trivsel han förstått att skapa omkring sig.

Trettio års samarbete

Det var under vår gemensamma handelshögskoletid i bör­jan av 20-talet, som Ragnar Sachs och jag lärde känna var­andra. Vårt första planmässiga och organiserade samarbete kom till stånd under en kort period på Lillsved, där vi till­sammans tentamensläste Handelshögskolans kurs i juridik. Se­dan skildes våra vägar för några år för att åter förenas på NK för 26 år sedan. Mer än ett kvartsekel ha vi stått var­andra mycket nära. Vi ha inte tentamensläst någon mera gång tillsammans, men vi ha tänkt och överlagt och bytt idéer ota­liga gånger sedan dess, både juridik, skattefrågor och företags­ekonomi. Studieårens samverkan i lösningen av de teoretiska problemen har utvecklats till en lång gemenskap i hanteringen av det praktiska livets konkreta frågor, och vi ha bägge trivts med denna samverkan, som fortgått både i helg och vardag, och hämtat en stark tillfredsställelse ur densamma.

När Ragnar Sachs nu uppnår det ålderstal, som vi här i landet sedvanemässigt bruka betrakta som det mest betydel­sefulla i livet, kan han se tillbaka på en arbetsinsats, som bör skänka riklig tillfredsställelse. AB Nordiska Kompaniet, som han tjänar sedan mer än 25 år tillbaka, har under denna tid och speciellt under de senaste 15 åren utvecklats till ett mycket välkonsoliderat företag. Det har alltid haft en framstående plats inom svensk handel, det har alltid haft en respekterad ställning inom svenskt näringsliv och en respekterad ställning bland världens varuhus, men det har framför allt under sitt sista skede uppnått en finansiell styrka av helt andra mått än tidigare i dess historia. Dessutom har företaget vuxit till en storlek, som man icke vågade ens drömma om den dag han tillträdde sitt ämbete i företaget. Det verk som Ragnar Sachs har satts att leda har sålunda blivit en glädjekälla för honom själv liksom för hans medarbetare och det är min och allas vår förhoppning, att så skall förbli under evärdlig tid. Det har varit en fröjd att samarbeta med honom under alla dessa år. Han är en av de få människor, som har förmå­gan att skaffa sig vänner i rikt mått och i hans sällskap har man alltid en känsla av att vara tillsammans med en mycket god och förståelsefull vän i alla livets skiften.

Jag hoppas, att den uppgift som Ragnar Sachs förvaltar i tredje generationen av sin släkt, skall ständigt växa och ständigt få ett djupare innehåll och att han vid varje kom­mande jubileum skall få bevittna, huru dessa förhoppningar bli förverkligade.

NK:s själ är hans

”Jag är års barn med NK” sade Ragnar Sachs vid jubileet i Stadshuset. De orden säger i själva verket kanske mer än han avsett att uttala. Även om man inte djärves föra liknel­sen så långt som att han och kollektivet NK inte bara är årsbarn utan också enäggiga tvillingar, vilka ju som bekant ofta reagerar på exakt lika sätt, så är det påtagligt hur långt den nuvarande NK-chefen i likhet med sin fader identifierat sig med NK:s egen själ. ”Han tänker NK.” Och han tänker för och med de tusentals anställda och varje medlem av NK­-familjen som söker upp honom. Ragnar Sachs är så utpräglat ”mänsklig” med allt vad man vill lägga i detta begrepp. Med »mänsklighet» följer god människokännedom; eller är det inte snarare omvänt så att människokännedomen föder denna mänskliga syn på problemen. Jag tror inte att det lönar sig för någon att söka förställa sig inför honom. Det genom­skådar han ganska snart, även om han inte alltid låter ve­derbörande märka det.

Det där hänger nog också i viss mån ihop med en annan av hans egenskaper, att snabbt kunna uppfatta, att raskt sätta sig in i nya situationer och sammanhang (han är väl inte för inte en skicklig bridgespelare!). Och det har i sin tur med hans kombinationsförmåga och med hans livliga sätt och lätthet att uttrycka sig, gjort honom till en driven de­battör och förhandlare, där ju inom parentes människokänne­domen kommer honom väl till pass. För att inte tala om hur förbluffande lik sin fader han blivit som en strålande berät­tare och föredragande. Han målar en situation så att man ögonblickligen känner sig själv vara mitt i den i alla dess detaljer. En gudabenådad humor, ibland ganska raljant för all del, tillåter honom mycket sällan att komma på misshu­mör -inte ens när sjukdom gjort allt för att bereda mar­ken. Det är i regel alltid muntert i de större konferenser eller tvåmanssamtal där verkställande direktören spelar med. Ja, spelar är nog ordet. Han ser nämligen i varje församling ett instrument, ur vilket han under lek med glättiga övertoner försöker och ofta lyckas locka fram den bästa och lödigaste grundmelodien.

Personligen har jag Ragnar Sachs mycket att tacka för, inte minst för den arbetsglädje han alltid ingjutit hos mig som hos sina övriga arbetskamrater. Den i vårt företags be­gynnelse grundlagda, trivsamma ”NK-andan” har han för­stått att väl förvalta, och inte bara den på ”4 trappor”. Där­med är jag tillbaka till utgångspunkten: ”NK-andan” -det är just NK:s själ, och med den är han ett.

Min stora önskan på verkställande direktörens halvsekels­dag är att han snabbt må återvinna full hälsa. Vi behöver honom mitt ibland oss liksom jag tror att han behöver oss – sitt levande NK – för att känna hundraprocentig tillfreds­ställelse.

NK-röster om Ragnar Sachs

Ett vackert barn och en god son

Generalkonsul Josef Sachs’ sekreterare, fru Hanna Wigoff, har följt den nuvarande verkställande direktörens utveckling från liten pilt och säger:

Första gången jag såg direktör Ragnar Sachs hade han nyss fyllt 5 år och var det mest förtjusan­de barn man kunde tänka sig. Vid sin moders hand hälsade han ibland på på kontoret, men i närmare beröring med honom kom jag först när han anför­trodde åt mig att på maskin ren­skriva en liten bok, som han själv skrivit och skulle giva sin far på dennes 50-årsdag den 4/1- 1922. Det var en alldeles betagande liten bok och sin tack­samhet för min obetydliga hjälp visade han på ett mycket förtjusande sätt genom att förära mig Hjalmar Bergmans bok ”Farmor och vår Herre”.

Under direktör Sachs studieår i Paris nalkades tiden för hans föräldrars silverbröllop och hans far ville låta honom resa hem för att överraska sin mor på den stora dagen. Ingen skulle dock få veta något härom och hans far frågade därför mig, om den unge mannen kunde få logera i mitt dåvarande hem på Stora Bältgatan, vilket jag givetvis med stor glädje biföll. Kvällen innan avlevererade generalkonsuln själv sin son, som på morgonen lycklig och glad avtågade till Villa­gatan, där hans ankomst ju blev en jättesuccé.

När direktör Sachs nu fyller 50 år önskar och hoppas in­nerligt hans fars gamla sekreterare att han under många år måtte få med samma arbetsglädje, som alltid besjälat honom, och med obrutna krafter ägna sig åt det företag, hans årsbarn NK, som ligger honom varmt om hjärtat, och för vilket han betyder så oändligt mycket.

Han söker alltid förstå orsaken

Fröken Ellen Sachs har såsom direktionssekreterare haft den nyblivne 50-åringen på nära håll så länge hon arbetat för NK. Hon uttalar sig sålunda:

Ett ordspråk säger:” tout comprendre c’est tout pardonner” (Att förstå är att förlåta allt). På den vägen har Ragnar Sachs hunnit mycket långt vad be­träffar människopsyket. Vare därmed icke sagt, att han kri­tiklöst förlåter allt och alla. Nej ingalunda, men han söker förstå orsaken till människors svagheter, grunden till deras reaktion i olika sammanhang, d. v. s. han har ett verkligt intresse för människors innersta väsen. Därför förstår han dem och dömer dem icke.

Det är f. ö. där jag tror vi ha nyckeln även till hans in­nersta väsen. En varmhjärtad, djupt kännande person, besjä­lad av en önskan att åt sina medmänniskor dela med sig av den livsglädje han i så rikt mått besitter, parad med en be­friande humor, som hjälper både honom och andra i många situationer i livets olika skiften.

Han är idealchefen

säger direktör Sachs’ sekreterare sedan fem år, fröken Greta Sjöstedt, och fortsätter:

Han är stimulerande och inspirerande, han skapar arbets­glädje omkring sig och gör att jag varje morgon går till ar­betet i ny spänning inför dagens uppgifter. Hans arbetsbörda är fantastisk, hans arbetskapacitet likaså – ändå ger han sig tid att intressera sig personligen för andras problem och hit­tar alltid det rätta ordet i det rätta ögonblicket. Vad som alltid frapperat mig är hans stora uppskattning av männi­skors vänlighet och hans önskan att snarast möjligt ge uttryck däråt personligen eller i brev. Där liksom i många andra av­seenden är han ett strålande exempel för var och en.

En god människa

det är vad direktör Sachs är, säger fröken Siri Murbeck, In­tressekontoret, som aldrig förgäves vädjat till honom när det gällt att hjälpa någon.

Fastän han är född under en lycklig stjärna förstår han människors svårigheter och hur han kan hjälpa dem. Han förstår ögonblickligen och han hjälper lika ögonblickligen. Därför har det inte förvånat mig, när många gamla, som vet vad svårigheter är, ringt och tackat för att de fått vara med på födelsedagsgåvan till direktör Sachs.

Den idealiske kunden

säger med en mun fru Ingeborg Pehrsson och herr Fritz Caspar, Herrskjortor, båda medlemmar av Guldklubben (där bilden med direktör Sachs är tagen).

Trots hetsen omkring honom är han aldrig jäktad utan ger sig tid att lyssna. Han tar alltid skäl av sakkunskapen och har alltid ett skämt på tungan. Hans humor skapar arbetsglädje.

Han är kul och samtidigt mänsklig

säger herr Stig Hulthén på Engelska Herrskrädderiet.

Han förebär att han inte har något som helst intresse för kläder, provar högst en halv sekund och har inga andra fordringar än att färg och kvalitet skall vara riktiga och kläderna sitta perfekt!!

En inspirerande bridgepartner

säger verkställande direktörens medspe­lare i NK:s Bridgeklubb sedan många år, hisskonduktör Ivan Nilsson, gemenligen kallad Landala.

Det är högtidsstunder att följa med hans speluppläggning. En hjärtlig grabb utan spader, med ruter i och klöver på fickan.

Han är populär i idrottskretsar

I många år satt direktör Sachs som ordförande i Idrotts­- och Skytteklubben NK. En stor del av denna tid var herr Tage Oscarius sekreterare och han säger:

Jag bevarar i gott minne di­rektör Sachs’ eminenta förmåga att vid sammanträden och idrottsliga övningar alltid vara den erfarne och stimulerande idrottskamraten. Hans humor var obetalbar och jag är säker på att den goda andan inom klubben berodde på det trivsam­ma sätt, på vilket Ragnar Sachs svingade klubban.

En gång såg vi vår chef med intresse ägna sig åt målvaktens syssla i »gubblaget» mot den fruktade forwardskedjan i Hygieniskas lag. Den gången på Tranebergs idrottsplats är förmodligen den enda i idrotts­historien, som man sett målvakten bjuda motståndarna på en karamell ur medhavd påse så snart det började dra ihop sig till ett anfall mot mål.

Sin popularitet har Ragnar Sachs fört med sig från fritidsområdet in på arbetsfältet. Jag kan blott konstatera, att en ur alla syn­punkter bättre chef svårligen kan tänkas.

Orkestern är tacksam för hans intresse och förståelse

säger dess ordförande, herr Einar Carbärj och tillägger: För min personliga del ser jag inte endast direktören och den borne ledaren för ett stort varuhus utan jag ser först och främst människan, som intresserad tager del av de problem, som gäller den enskilde NK-medlemmen. För den fritidsverksam­het av olika slag, som finns inom NK, har han alltid varit intresserad och förstående, inte minst för NK-orkestern. Varje gång vi spelat – det må ha varit i Ljusgården på julafton, på Takterrassen den 6 juni eller i Lunchrummet på barnfes­terna – har han kommit fram och tackat och tagit i hand. Och det vanliga är vid bridgekvällarna, när vi repeterar i rummet bredvid, att han kommer in och hälsar och uppmunt­rar oss. Särskilt har vi alla i orkestern glatt oss åt det brev vi fått efter jubileet, där han skrev, att NK-orkestern aldrig varit så strålande som i Konserthuset och i Ljusgården, när allmänheten strömmade in till NK-marschens fanfarer. Hela orkestern höjer ett fyrfaldigt leve för 50-åringen!

Sångkören tackar varmt

för det intresse som direktör Sachs alltid visat, säger en av dess bärande krafter sedan nära 20 år och numera v. ordf. herr Nils Pettersson. Vi har alltid rönt en uppmuntran och uppskattning, som stimulerat oss att bli bättre och bättre. Att vi kommit så långt som vi gjort beror inte minst på hans po­sitiva intresse.

Alltid positiv

har även disponent John Moberg funnit direktör Ragnar Sachs, när han såsom ordf. i NK-per­sonalens Konstförening kommit med önskemål. Direktör Sachs har inte bara stött föreningens arbete med generösa bidrag i olika former utan även med stort intresse följt dess utveckling. Han har även visat uppskattning av den oljemålning han vann på en dragning – alla medlemmar är inte ens så positiva.

Personalintressena är hans intressen

säger v. ordf. i NK-personalens pensionskassa och en av dess stiftare, herr Curt Muller, Bokavdelningen.

Liksom sin far är han intresserad av allt som har med pen­sionskassan att göra och deltager i alla beslut. Han sätter sig in i alla detaljer. Pensionskassans styrelse förvaltar som be­kant även understödsfonderna. I det sammanhanget är direk­tör Sachs alltid beredd att ge hjälp, han ger glatt och gärna. Det gäller även stipendier.

För oss på MG är han en solstråle

som tittar in varje dag. När han är bona på långa resor sak­nar vi den mycket, säger herr Erik Sjöqvist på Raksalongen, som sedan 20 år snart sagt dagligen stått direktör Sachs till hjälp. När han varit sjuk har han gått hem till honom eller till sjukhuset. Han står honom med andra ord närmare än de flesta. Beträffande direktör Sachs blir det aldrig så att man är varandra nära i ett avseende och känner en oöverstig­lig mur i ett annat. Han blir som en god vän, han tycker om att man är rakt på sak och han i sin tur är inte hög av sig, han skämtar och skojar jämt och man kan inte annat än tri­vas i hans glada sällskap. Han säger själv, att han kopplar av hos oss, och det är vi i vår tur glada för.

Han tycker om att sätta en på det hala

och jag åker på någon blåsning varje dag, säger herr Birger Karlsson, som är direktör Sachs’ chaufför. Man har alltid kul i hans sällskap och kan aldrig vara säker på vad som väntar som nästa uppgift. Han är inte bara mycket humoristisk, han är omtänksam också. Och han har många andra fina egen­skaper, som gör att bättre chef kan man inte få.

Vad vore Rullans innehåll utan Ragnar Sachs?

Även Rullans redaktör vill yttra ett par ord inför 50- årsdagen. Andra personaltidningsredaktörer har ibland ut­tryckt sin förvåning över att så ofta finna vår verkställande direktörs bild i Rullan till skillnad från hur deras egna organ presenterar sin VD. Vad är det som gör olikheten, om inte detta att direktör Sachs absolut inte är en för gemene man opersonlig VD. Vad vore Rullans innehåll utan omnämnande av direktör Ragnar Sachs’ medverkan och insatser? Verklig­hetsfrämmande. Han är ju själen i NK och själen i varje per­sonalevenemang, i vilket han deltager (och det är de flesta). Var och en som varit med på en fest, ett sammanträde el. dyl. tillsammans med honom har haft sin starkaste personliga upp­levelse just i den stimulerande mer eller mindre nära ten med honom, det har bekräftats ideligen under mina 16 år som personaltidningsredaktör. Alla trivs med honom och han ser ut att trivas med oss. Han är inte en ogripbar galjonsbild, han är en av oss i fest lika väl som i arbete. ­

TACK

Mängder av tackskrivelser har strömmat in till Direktionen efter jubileumsfestligheterna och många är de som genom Rullan velat framföra sitt tack. För att inte riskera att utkomma med en hel tacksägelsebok, har vi begränsat oss till att återge nedanstående tack från NK:s, FL:s och Nyköpings personalrepresentanter samt ett anonymt tack, som säkert alla skulle vilja skriva under.

För de storartade gåvorna i samband med AB Nordiska Kompaniets 50-årsjubileum,
för glädjen att få närvara vid högtidssammankomsten i Konserthuset och de oför­
glömliga festligheterna i Stadshuset ber företagets personal och pensionärer genom undertecknade representanter få framföra sitt vördsamma tack.

Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1952:2 (årgång 26)

Dela med dig av dina tankar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.