Drottningens favoriter

2022 har drottning Elizabeth II suttit i 70 år på Storbritanniens tron och årets jubileum har firats kraftfullt land och rike runt. Inte minst bland det brittiska kungahusets alla hovleverantörer.

Den sumeriske fursten Gudea regerade omkring 2144–2124 f. Kr. över stadsstaten Lagash i det gamla Mesopotamien. Att vi än i dag känner till hans namn, hans förehavanden och till och med hans utseende beror på de talrika statyer av honom själv som han gav olika konstnärer i uppdrag att skapa. Inskriptioner på skulpturer som påträffats vid utgrävningar vittnar om en form av kontrakt mellan Gudea och bildhuggarna i fråga. Detta anses vara det äldsta exemplet på vad vi i dag kallar en »hovleverantör«.

I Europa dröjde det dock ända in på medeltiden innan snarlika kontrakt upprättades mellan en kunglighet och en leverantör. Det var i Storbritannien som man för första gången satte villkoren i denna typ av överenskommelse på pränt, genom så kallade Royal charters, kungliga stadgor, vilka utfäste olika människors, företags eller samhällens rättigheter, skyldigheter och funktioner. Som världens äldsta kungliga stadga (om än instiftad över 3 000 år efter Gudeas förehavanden) räknas 1155 års kontrakt mellan kung Henrik II av England och vävarna inom Worshipful Company of Weavers, det första av Storbritanniens livery companies, en form av branschföretag som utvecklades ur skrån och gillen. Förutom beställningen av klädesplagg och nya gardiner till det kungliga slottet, gav stadgan företaget rätten att hålla gille i London, att kontrollera sina medlemmar genom tillsynsmän och en skrådomstol, samt fullständigt monopol på vävning i London.

Kungliga stadgor kom framför allt att användas – och används än i dag – för att upprätta allt från städer, skrån och universitet till sjukhus och välgörenhetsorganisationer. Därför stipulerades 1476 ett nytt kontrakt, en kunglig utnämningsorder, som tecknades mellan en kunglighet och en enskild person. En av de första ordrarna signerades samma år av Edvard IV och köpmannen William Caxton, som nyligen hade introducerat tryckkonsten i England och nu kunde titulera sig »Kunglig boktryckare«.

Hög standard och geografisk närhet

Först 350 år senare blev det dock riktig fart på de kungliga utnämningsordrarna – då en drottning tog över makten. Drottning Victoria utsåg mellan 1837 och 1901 hela 2 000 hovleverantörer, och det var hennes uppfräschning av fenomenet som ledde till 1840 års grundande av The Royal Warrant Holders’ Association, som till en början regelbundet träffades på London-puben The Freemason’s Tavern, men i dag har sitt kontor på området kring Buckingham Palace. Denna sammanslutning verkar som rådgivare för, samt kontrollanter av, de i dag omkring 800 kungliga hovleverantörerna. De assisterar även vid tolkningen av rådande regler – exempelvis att tjänster och produkter måste tillhandahållas mot betalning, inte som gåvor – samt verkar för att den höga standarden och statusen på såväl produkten/tjänsten i fråga som själva utnämningen upprätthålls.

Floris parfym grundades 1730 och är hovleverantör av dofter. Foto: Wikimedia Commons.

Hur blir man då kunglig hovleverantör? En bra förutsättning, vid sidan om att ha en produkt eller tjänst av ypperlig kvalitet, är att driva sin verksamhet i närheten av något kungligt palats, framför allt i centrala London, men också Windsor, Sandringham, skotska Balmoral eller prins Charles residens Highgrove. Även tradition spelar in: flera av hovleverantörerna har hållit samma status under flera generationer av såväl företagare som kungar och drottningar, och är i många fall familjeverksamheter. Exempel på det är drottningens kvastmakare, Bradley Nash, som ärvde både hantverk och titel från sin far, Arthur Nash, och årligen tillverkar 120 kvastar samt otaliga klätterpinnar för drottningens ärt odlingar.

Till företagen med längst kunglig koppling hör Storbritanniens äldsta vin- och spritimportör Berry Bros & Rudd, grundat 1698 av »änkan Bourne« vars fullständiga namn är okänt. Företaget (som också lanserade whiskyn Cutty Sark 1923) har försett kungahuset med ädla drycker ända sedan kung George III:s tid under andra halvan av 1700-talet. Detsamma gäller också konkurrenten Justerini & Brooks, grundat 1749. Även detta företag tog 1930 fram sin egen whisky. Vilket märke det rör sig om går att lista ut om man ser till dess initialer.

Längst upp: Anrika medaljtillverkaren Spink & Son utnämndes till hovleverantör för första gången år 1900. Foto: Auckland War Memorial Museum/Wikimedia Commons (CC BY).

Ovan: William Caxton som introducerade tryckkonsten i England var en av de första som fick en kunglig utnämningsorder 1467. Teckning av R. H. Sommer 1921, Library of Congress.

Andra legendarer är Ede & Ravenscroft på den klassiska skräddargatan Savile Row som sedan 1600-talet tillhandahåller kungahusets militära uniformer, det anrika Firmin House, som började tillverka paraduniformer, vapen och diverse specialföremål åt kungahuset redan 1655, samt Spink & son, från 1666, som tillverkar medaljer och insignier.

Produktfavoriter

Alla utnämningar till hovleverantörer har dock inte lika långa traditioner. Sedan drottning Elizabeth utropades till drottning 1952 har hon själv utsett över 600 produktfavoriter, varav flera har kommit att befästa den omisskännliga look som drottningen har skapat: trenchcoat och gärna en sjalett från Burberry knuten under hakan, handskar från Cornelia James, hatt från James Lock & co, genomskinligt paraply från Fulton och, för de skotska högländerna, kilt från Kinloch Anderson, gummistövlar från Hunter och regnjacka från Barbour.

Men alla företag rör förstås inte den kungliga apparitionen. Faktum är att de flesta kungliga hovleverantörerna tillhör en betydligt mer alldaglig kategori: mat och dryck. Dels handlar det om tillverkare av enskilda produkter (Musks korvar, McIlhennys tabasco, Maldons havssalt, Baxters inlagda räkor och Charbonnel et Walkers chokladpraliner), dels privata leverantörer av allt från mejerivaror och kött till färsk frukt och delikatesser. På dryckesfronten återfinns två sorters portvin, fem sorters whisky, tre sorters gin samt hela nio märken av champagne. Därtill kommer Harvey’s sherry, Martini vermouth, den ginbaserade likören Pimm’s och den venezolansk-trinidadska örtessensen Angostura, som är en oumbärlig ingrediens i den mycket brittiska drinken Pink Gin. Men palatset kan förstås även erbjuda alkoholfria alternativ, exempelvis äpplejuice från Sandringham, Hildons mineralvatten, Coca-Cola samt kaffe från H.R. Higgins i Mayfair och te av märket Twinings, samt ett urval från Windsors äldsta teföretag, Darvilles of Windsor.

De utvalda företagen visar stolt upp att de är hovleverantörer.

Den näst största kategorin rör byggkonstruktion och byggnadsunderhåll, medan plats tre kanske något överraskande upptas av djurskötsel: från fårklippare till tillverkare av hundmat. Hela 35 företag tillhör hästbranschen, exempelvis Carr & Day & Martin, ett företag från 1765 som sedan 1820 har skött om åtta successiva monarkers riddjur, Charles Owens ridhjälmar samt drottningens hästkapplöpningsfotograf Matthew Webb. Bland hästföretagen finns för övrigt även en av två svenska representanter i den långa listan: den kungliga hästskoleverantören Strömsholm, som sedan starten 1972 har kommit att bli Storbritanniens ledande företag inom vård av hästhovar.

Återkallade

Kungliga ordrar blir inte bara utnämnda, de kan också återkallas. Återkallandet kan grunda sig i avslutandet av exempelvis ett byggkontrakt, minskad efterfrågan på produkten i fråga, ett etiskt ställningstagande (som då man 1999 drog tillbaka utnämningsordern för de cigaretter som tillhandahölls åt palatsens gäster) eller att monarken har avlidit. Det kan dock också komma till ett mer dramatiskt slut.

Ett sätt att raskt bli av med sin hederstitel, är att pladdra bredvid mun om exakt vilken tjänst eller produkt man förser kungahuset med. Det blev underklädesföretaget Rigby & Peller varse 2018, då företagsledaren publicerade en bok med detaljer om arbetet med damerna inom kungafamiljen. Ett annat uppmärksammat fall var dammsugarföretaget Hoover’s, efter att en BBC-dokumentär från 2004 visade hur företaget hade försökt förbättra sin försäljning genom en vilseledande reklamkampanj som utlovade gratis flygbiljetter. Återtagandet med störst resonans torde dock ha varit då lyxvaruhuset Harrod’s blev av med sin utnämningsorder 2000. Den officiella anledningen var minskad efterfrågan. Beslutet kom dock misstänkt tätt efter att Harrod’s ägare, Mohamed al Fayed, anklagade prins Philip för att ha arrangerat bilkraschen i Paris som 1997 bragte prinsessan Diana och ägarens son Dodi al Fayed om livet. Detta uttalande, får man förmoda, dämpade kungafamiljens shoppinglust i nämnda varuhus.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

ROYAL WARRANT HOLDER

Definition: En hederstitel för privatpersoner eller företag som under fem av de senaste sju åren har tillhandahållit produkter eller tjänster till de två högst rankade medlemmarna av kungafamiljen, med ett pågående handelsarrangemang.

Ansökan: Granskas först av Lord Chamberlain, som kontrollerar allt från företagets finanser och tillverkningsprocesser till riktlinjer kring HR och arbetsmiljö samt miljötänk, och sedan avgör ifall ansökan ska skickas vidare till kungligheten, som därefter fattar det personliga beslutet. Utnämningsordern löper ut två år efter kunglighetens död.

Antal: cirka 850. Siffran varierar då 20–40 utnämningar tillkommer och tas bort varje år.
Svenska företag bland brittiska hovleverantörer: Gunnebo Group och Stromsholm Ltd.

Övrigt: Prins Charles har som ytterligare krav att företaget ska ha en uttalad miljövänlig strategi och tillhandahålla en ekologiskt hållbar produkt. Han har även tagit fram en ny kunglig utnämningsorder, Terra Carta, som utfärdas till företag som lägger särskild omsorg vid ekologisk hållbarhet.

Fem historiska fakta

• Henrik VIII höll sig med en kunglig tillhandahållare av svanar och tranor.
• 1700-talets kungliga rått- och mullvadsfångare är i dag ersatt av inte mindre än fyra företag för skadedjurskontroll.
• År 1700 utsågs den första kvinnan till kunglig hovleverantör: Anne Bridge, som försåg kung William III och drottning Mary II med ostron.
• Under William IV blev det tillåtet för leverantörerna att använda det kungliga vapnet i företagets logotyp.
• Trots att hovleverantörerna tjänade en drottning efter instiftandet av Royal Warrant Holders Association 1840, fick under lång tid endast män delta vid organisationens årliga middagsbjudning. Kvinnliga hovleverantörer fick hålla till godo med att skicka en manlig representant.

Ur Företagshistoria 2022:3

Text: Kristin Peneda Svenske