Från penna till PC

Försäkringsbranschen började tidigt automatiseras på grund av de stora informationsmängder som hanterades. När Thule invigde sin nya hypermoderna datorhall 1961, var det en av Europas största. Tio år senare förutspådde Skandias teknikexperter att datorn skulle bli lika vanlig som telefonen.

Genom försäkringsbranschens expansion kring förra sekelskiftet ökade antalet kontorsanställda i bolagen kraftigt, och tack vare hjälpmedel som skrivmaskin, räknemaskin och telefon rationaliserades och specialiserades kontorsarbetet.

Tekniken med stansning av hålkort, som funnits sedan slutet på 1800-talet, började användas på allvar under 1940-talet. Det möjliggjorde ytterligare rationaliseringar, som systematisering av bokföringen. Inom Skandia fick nu personalen delta i gymnastikpass för att motverka de arbetsskador som det stillasittande arbetet förorsakade.

Men ledande inom kontorsrationalisering från 1940-talet och framåt var Thule, främst genom huvudkontorets löpande band-organisation och den 1961 färdigställda datorhallen med hypermodern teknik. Hallen invigdes den 1 november detta år i närvaro av bland annat chefen för IBM World Trade Corporation, Arthur K. Watson, och USA:s ambassadör i Sverige.

I början av 1960-talet fick också Skandia ett modernt kontorssystem, delvis tack vare fusionerna med Svea och Skåne. Under decenniet gjordes stora investeringar inom dataområdet, och 1971 var det dags att integrera livförsäkringarnas massmaterial i informationssystemet. Åren 1966–1973 investerades nio procent av förvaltningskostnaderna i system och kringliggande verksamheter.

Förutspådde datautvecklingen

År 1969 bildades avdelningen Teknisk utveckling inom Systemtjänst på Skandia. Uppgiften för de tre männen på avdelningen, ledda av Örjan Olinger, var att följa den datortekniska utvecklingen och utifrån dessa studier göra prognoser för 5–7 år framåt i tiden. Skandia ville inte göra samma misstag som ledande experter inom området gjort 15 år tidigare. Då trodde man att det skulle vara tillräckligt med en eller möjligen två datorer för hela det svenska näringslivets behov. År 1970 motsvarade det bara den datorkapacitet som fanns hos Skandia.

Olinger såg datautvecklingen för Skandia så här: Speciella data lagras centralt till vissa datorer. Materialet bearbetas centralt och man samlar in uppgifter från andra datorer. Via bildskärmar matas transaktioner in. Vidare kommer det att finnas frågemöjligheter på samtliga försäkringar med svar på bildskärm. Dessutom kommer ett stort antal terminaler inom företaget att fungera som hjälpmedel för exempelvis försäljning, skadereglering, ekonomisk rapportering och utbildning. Vid slutet av 1970-talet kommer ett stort antal personer inom Skandia att kunna utnyttja datorsystemet direkt vid skrivbordet. Datorterminaler kommer att bli lika vanliga som telefoner.

Vid mitten av 1970-talet var Skandia ett av de terminaltätaste företagen i landet och även bland de första som börjat med användarterminaler. År 1975 ordnade Skandia ett seminarium, i samarbete med Arbetarskyddsstyrelsen och tillverkare av terminaler och möbler, om hur man kunde skapa en bra arbetsplats för terminalanvändarna. Efter seminariet startades en utredning om problemen vid terminalanvändning.

Datahallen på Sveavägen 44 blev snart för trång och Skandia byggde en ny som invigdes 1978. Då var den, liksom fallet var 1961, ett av Europas modernaste och säkraste datahus. En stor förändring för dem som arbetade med datorer kom i och med att persondatorn lanserades i Sverige 1983. På Skandia var det i första hand kalkylprogram som användes på PC till att börja med, men på 1990-talet tog PC-utvecklingen fart och flera nya system utvecklades.

Dela med dig av dina tankar