Yrken har kommit och gått. Det är inget konstigt med det. Ett yrke består av en mängd arbetsuppgifter som slagits samman och kategoriserats som ett – just det ja: yrke. Man kan även beskriva ett yrke som en funktion i den samhälleliga arbetsdelningen som ett svar på behov som finns i samhället.
När yrken försvinner beror det ofta på att efterfrågan på en viss funktion försvunnit eller förändrats i något avseende. Det kan också handla om att man utvecklat en annan – billigare eller bättre – lösning att hantera behovet. Robotar ersätter industriarbetare. Datorer med kapaciteten att hantera enorma mängder information antas göra stora grupper tjänstearbetare överflödiga, exempelvis kundtjänst, administratörer, börsmäklare och jurister. Utbredningen av olika typer av sensorer kopplade till GPS:er förmodas minska efterfrågan på taxichaufförer, lokförare och piloter. Inom vården förväntas avancerade robotar utföra komplicerade operationer med stor precision timme efter timme. Jordbruket är en annan sektor där tekniken förutspås bidra till att allt fler manuella uppgifter försvinner. Yrken kommer givetvis även att utvecklas och tillkomma i takt med att samhället förändras, men för att veta vilka dessa är behöver vi veta vilken typ av samhälle det handlar om.
Trendspaningar, prognoser och prediktioner duggar i dag tätt vad gäller framtida samhälle och arbetsliv. En gång i tiden tillhörde orakel, profeter, siare och spågummor den grupp som man gick till för att få en glimt av framtiden och vägledning för handling. I dag vänder vi oss till framtidsanalytiker, prognosmakare och till stora ansamlingar av data genererade via nätet. Stjärnorna, andarna, spåkorten och högen med fiskben har ersatts med avancerad statistik där korrelationer och algoritmernas logik ger oss svar på vem som vinner nästa val eller var nästa stora influensautbrott kommer att äga rum.
Amerikanska uppfinnaren och futurologen Ray Kurzweil. Bildkälla: Wikimedia Commons
En man som är känd för sina förutsägelser är Ray Kurzweil, futurolog, ingenjör och utvecklingschef på Google. Hans förutsägelser rör teknikområdet, IT och AI. Han är en man med makt i ett företag med makt och kan därmed på olika sätt påverka samhällsutvecklingen. Kurzweils senaste prediktion är att den mänskliga hjärnan och internet ska kunna kopplas ihop år 2030 och skapa en supermänniska. Det kan mycket väl bli så, men det viktiga är här att komma ihåg, att om det blir så beror inte det på att han kan se in i framtiden, utan att han och hans företag har makten att påverka samtiden i en viss riktning. I samma stund som vi formulerar och sprider våra förutsägelser kan de nämligen komma att påverka människors handlingsmönster. Ibland resulterar detta i självuppfyllande profetior, men det kan även leda till självförnekande profetior. Genom att förutspå att ett yrke kommer att försvinna kan detta bidra till att individer handlar så att förutsägelsen slår in, men de kan också komma att handla på ett sådant sätt att den förhindras.
Just det sista argumentet gör att vissa futurologer betonar svårigheten i att utforma förutsägelser. Visserligen kan vi hävda att saker möjligtvis kommer att hända eller till och med att de sannolikt kommer att hända, men vi vet aldrig riktigt säkert förrän det har hänt. När det gäller framtiden bör vi därför inte bara ställa oss frågan om vilken framtid som är möjlig och trolig, utan även vilken framtid som är önskvärd.
Ur Företagshistoria 2015:4
Text: Ann Bergman, professor i arbetsvetenskap vid Karlstads universitet.
Dela med dig av dina tankar