Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1965:3 (årgång 39).
Man skriver 1940. Ett mörkt år. Kriget rycker närmare. Beredskapen skärps. Det blir ont om varor. Ransoneringen sätter in allt kraftigare.
Ert år av bekymmer. Men också av stor viljeanspänning, av stor solidaritet.
På NK firas ett 25-årsjubileum. Utan stora gester. Men i en stark stämning av ”vi skall klara av det”.
Och Guldklubben kommer till!
En hederssammanslutning för förtjänta medarbetare. En exklusiv klubb. Endast för pionjärerna, för dem som var med från början. Där medlemskapet inte sitter i titel eller tjänsteställning utan i ett kvartssekel av trohet mot företaget.
Tjugofem år. Ett ögonblick i evigheten. Men en lång tid i en människas arbetsliv. Och en ansenlig period för ett företag i utveckling. Och nu 1965. Tjugofem årskullar har sedan startåret fått sitt välförtjänta tack, har blivit invalda i Guldklubben. I en ny tid, i ett förändrat samhälle har de hållit fast vid sitt företag. Några oförbränneliga från första årskullen finns kvar i klubben – Kurt Jacobsson, förstås, med sina 57 tjänsteår, fru Lind på Linneavdelningen, NKH, still going strong, och n:lgra till.
Och kretsen har vuxit. Ganska fantastiskt, tycker vi själva, att Guldklubben idag omfattar inte mindre än 686 medlemmar, flertalet ännu aktiva inom NK-koncernen. 686 bevis för att NK är ett ställe där man stannar, därför att man trivs!
Och nu är Guldklubben själv 25 år. Har så att säga kvalificerat sig för att komma in i Guldklubben ! Firar silverbröllop med sitt företag.
Guld och silver. Metall av ädel halt. Liksom halten hos den elit som vi okvalificerade ser upp till och tackar för gott föredöme!
Text: K R
Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1965:3 (årgång 39).
Dela med dig av dina tankar