Handeln i svensk barnlitteratur

Man skulle kunna tro att pengar och handel helt hör till de vuxnas domäner. Så är dock inte fallet! Handel med varor och tjänster är av stor vikt även i barnens vardag, vilket ofta speglas i barnlitteraturen.

Den lilla grisen ska gå på torget, Hallå där – köp blåbär! och Sko, sko liten häst (”då blir skorna dyra, tre daler och fyra”) är alla traditionella ramsor, som visar att handeln haft sin plats i barnens värld långt tillbaka.

I Ester Callerstens visa Nisse tänker sjöman bli (i Nu ska vi sjunga från 1943) anas en livlig utrikeshandel. Nisse ska hämta ”ett bananparti” från Jamaica, socker från Cuba, kaffe från Brasilien och apelsiner från Sicilien.

Fri företagsamhet

B förekommer i huvudsak i två olika former. Dels handlar det om barnet som påhittig företagare och dels om affären som miljö.

Det företagsamma barnet ser vi många exempel på hos Astrid Lindgren. I samlingen Kajsa Kavat och andra barn (1950) finner vi Sammelagust som öppnade 13 grindar åt grosshandlare Sörensen och på så sätt tjänade ihop till ”den enorma, otroliga rikedomen” 65 öre. Där finns förstås också Kajsa Kavat själv, som säljer polkagrisar på torget på julmarknaden då mormor har brutit benet.

Emil i Lönneberga är en god efterföljare till Sammelagust då han öppnar grindar, handlar på auktion och kommer över en egen häst på Vimmerby marknad (1966 och 1970).

Butiker av olika slag är ett viktigt inslag i barns närmiljö. I Astrid Lindgrens Vi på Saltkråkan (1964) är handelsboden öns trygga centrum. Det var ”trivsamt i deras lilla trånga butik, där det luktade så gott av kaffe och torkad frukt och sill och tvål och diverse andra ting.”

Påfallande ofta är det specialaffärer som förekommer i barnböckerna: godishandlare, brödbutiker, leksaksaffärer, tygaffärer … Men självklart finns också varuhusen och livsmedelsbutikerna representerade. Allt som oftast störs affärens lugn av barnets besök.

I Lennart Hellsings Att handla är nödvändigt (1991) räddas Lillebror i sista stund från att störta utför rulltrappan. En mjölpåse punkteras av ett träsvärd och en pyramid av burkar tippas omkull. ”Från himlen faller soppor ner / i blanka burkar fler och fler.”

Burkpyramider blir också ett stort problem i Rädda Joppe – död eller levande (1985) av Gunnel Linde. Femårige Ola lägger sitt tröstdjur Joppe i en ”pyramid med burkar, som någon håller på att bygga”. När han kommer att tänka på Joppe nästa gång är pyramiden färdigbyggd och affären ska till att stänga …

Att gå till affären på egen hand är ett tecken på självständighet och mognad. Att göra det för första gången är en viktig, men oftast inte helt problemfri, upplevelse. Pysen i boken med samma namn (1952) av Edith Unnerstad ska köpa en ”grov kryddlimpa”, men det är inte så lätt när man är i femårsåldern. På vägen till bageriet glömmer han bort vad det var han skulle ha (en ”god kladdlimpa” kanske?) och på hemvägen kan han inte låta bli att smaka på brödet.

Eva Erikssons lilla grisflicka i Malla handlar (1998) har det ännu knogigare. Hon släpar hem potatis i stället för bönor, tappar portmonnän och dyker slutligen upp med semlor i stället för wienerbröd.

Som kontrast till svårigheterna står Astrid Lindgrens suveräna Pippi Långstrump från 40-talet, som har guldpengar nog att köpa allt hon önskar när hon går ”i affärder”. Likaså är Hellsings Krakel Spektakel helt oslagbar då han i Krakel Spektakel köper en klubba (1957) lyckas köpa inte bara klubban utan också fatet, duken, bordet och hela kiosken!

Företagshistoria 2006:1

Text: Anna Dunér är fil. mag. i litteraturvetenskap, utbildad forskningsbibliotekarie och barnboksförfattare, som bl.a. skrivit böckerna om Emilia och ”Regnbågsväder”.

Dela med dig av dina tankar