1973 startade Robert von Bahr skivbolaget BIS i Åkersberga. 40 år senare lever företaget kvar trots digitala nedladdningar och prat om skivbolagsdöd.
Att Robert von Bahr startade skivbolag över huvud taget var mer eller mindre en slump. Allt började när han som student träffade sin första hustru, flöjtisten Gunilla von Bahr, och tyckte att hon borde få ge ut en skiva.
− Jag blev hejdlöst förälskad och tyckte att hon skulle få göra skivor. Jag kontaktade flera skivbolag, men de sa att det var totalt ointressant. Men när jag spelade in det själv så hittade jag ett bolag som var berett att ge ut det, fast på väldigt tuffa villkor, berättar Robert von Bahr.
Bolaget kom sedan tillbaka och berättade att skivan var en succé och att de ville spela in mer. Då sa Robert att ”visst, men inte med er”. I stället bestämde han sig för att starta eget skivbolag.
Första utgivningen på det nybildade bolaget blev en skiva med en äldre herre som var kantor och sjöng judisk liturgisk musik. Mannen ifråga var en oerhört begåvad musiker, men även Robert insåg att det handlade om en ganska smal genre som han försökte nå ut med på marknaden.
− Jag tog telefonkatalogen och skrev ned numren till varenda skivaffär i landet. Sedan började jag ringa runt och presentera mig och skivan. Ingen av affärerna köpte, men Sveriges Radio inhandlade i alla fall två exemplar.
I början gjorde han allt själv: inspelning, redigering, försäljning, packning och leverans. Leveransen skedde ofta med tunnelbana där Robert helt enkelt bar med sig två kappsäckar med skivor. På den här tiden krävde detta tre biljetter, en för honom och två för säckarna han bar, vilket han tyckte var lite mycket.
– Jag satte mig ned och läste SL:s reseregler och fann att man inte behövde betala biljett för barnvagnar, och det bästa var att det ingenstans stod att det måste finnas ett barn i vagnen, så jag tog fram en vagn och började leverera skivor från den.
Historien snappades upp av Rapport som gjorde ett reportage på bästa sändningstid om det nya skivbolaget, något som gjorde BIS rikskänt över en natt. I fortsättningen kunde Robert presentera sig som barnvagns-BIS när han ringde butiker.
Smalt marknadssegment
Trots att denna första utgivning inte blev någon försäljningssuccé är det på det spåret BIS fortsatt − att nosa upp begåvade musiker inom den klassiska genren, spela in dem och ge ut skivorna. I dag gör de inspelningar i hela världen med lokala artister. De har fått ett gott rykte om att göra klassiska inspelningar av allra högsta kvalitet.
− För mig är det totalt ointressant om en artist är högerhänt, vänsterhänt, man, kvinna eller homosexuell. Huvudsaken är att det låter bra. Det är det enda viktiga. Det händer att vi gör inspelningar som vi inte är 100 procent nöjda med − och ger då inte ut dem. Då får artisten allt och kan göra vad han eller hon vill med materialet.
Med pengar från Bach
När skivbolaget hittar en artist leder det ofta till ett samarbete under lång tid. Trombonisten Christian Lindberg är ett exempel på detta. I dag har BIS gett ut mer än 50 plattor med honom. Men att ständigt leta nya, icke etablerade artister innebär en stor ekonomisk risk. I den här branschen tjänar utgivaren pengar på gammal musik – de klassiska kompositörerna. Det bara är så.
− Man vet om att det inte kommer att bära sig. Då tar man pengar från Bach och ger till produktionen av en ny artist. Men om man känner att det finns ett musikaliskt tvång att ge ut något så gör man det, förklarar Robert.
Den här kärleken till klassisk musik har han mer eller mindre fått genom modersmjölken. Mamman var prima ballerina på Helsingforsoperan. Morfar var solist i Helsingfors stadsorkester. Roberts far i sin tur var musikkritiker som skrev under signaturen ”BIS”, vilket gav namnet på företaget. Robert von Bahr själv visste inte riktigt vad han ville syssla med som ung. Han studerade i stället alla ämnen som han blev intresserad av – under tolv år. Och trots att han aldrig tog ut någon examen säger han sig haft en enorm nytta av sina studier i sina roller som skivproducent, företagsledare och inte minst chef.
Företaget stod på sin topp i mitten av 90-talet, men efter stora förändringar i musikbranschen befinner de sig nu, som hela branschen, i en nedgångsfas. Det säljs helt enkelt inte lika mycket skivor längre. BIS har ett dotterbolag som heter eclassical.com som säljer musik för nedladdning, men det kompenserar inte fullt ut. För första gången under företagets historia har Robert von Bahr precis blivit tvingad att säga upp produktionspersonal.
− Det känns förfärligt. Jag ser dem som jobbar här som min familj. Det hör till det absolut värsta som jag gjort i livet, men det handlade om att säga upp personal eller lägga ner bolaget. Samtidigt måste jag inflika att alla andra gjorde det här för tio år sedan och gick över till frilansmarknaden för sina inspelningar.
Kvalitet, ärlighet och envishet
Förutom den digitala förändringen, som gör att många övergått från att lyssna på fysiska skivor till att ladda ner filer, ser Robert von Bahr ytterligare svårigheter framför sig. Genomsnittsåldern på lyssnarna har ökat, och det är inte lika lätt att få nya lyssnare att upptäcka musiken.
− För att lyssna på klassisk musik så måste man ha ett koncentrationsspann som är längre än tre och en halv minut, och då har man knappt kommit in i första satsen på ett klassiskt verk, säger han.
BIS har under åren skaffat sig en stor så kallad ”backkatalog”, alltså redan inspelat och utgivet material, så musiken från bolaget kommer att fortsätta spelas på till exempel radio, i frisersalonger och på film.
− Vi har kommit över någon slags kritisk massa som gör att vi kan övervintra och överleva nästan vad som helst. Men vi kommer nog inte att våga chansa så mycket med nya artister i framtiden tyvärr.
Robert von Bahr tror att det är tre faktorer som gjort att BIS klarat sig under alla år, när många andra gått under. Den första är att de satsar på hög kvalitet. Den andra är BIS affärsprinciper som bygger på total ärlighet, och den sista – men inte minst viktiga – är hans envishet.
Ett exempel på detta är när de blev kontaktade 1994 av en japansk orkester som undrade om bolaget ville spela in dem när de spelade Bachs kantater. Robert von Bahr tänkte spontant att kombinationen japaner och Bach knappast kunde fungera, men gick med på att åka dit och lyssna på dem.
− Jag tänkte oj, det här är bra, riktigt bra. Till slut sa jag ”ok, vi gör några plattor och ser hur det går”.
Distributörer och recensenter sågade dock detta så snart de fick höra talas om projektet. Robert von Bahr åkte då runt och tog med band för att se till att agenterna verkligen lyssnade på inspelningarna. Hela processen tog fem år och två jorden runt-resor.
− Alla hade förutfattade meningar om att det inte skulle funka, att japaner inte kunde spela Bach. I dag skulle vi inte överleva utan dem. Vi har gjort cirka hundra plattor med dem, och de står för en stor del av vår försäljning.
Förutom att företaget fyller 40 i år, fyller Robert själv 70 år, något som är svårt att tro när man träffar honom. På grund av sjukdom har han dock tvingats trappa ner en aning, och han har gjort upp tydliga planer för skivbolagets framtid. Två personer som arbetar i företaget kommer så småningom att ta över verksamheten.
− Jag har jobbat väldigt medvetet med detta, att förbereda min egen bortgång. Det är också en moralisk fråga. Vi har väldigt många artister som är beroende av oss, och att allt skulle stå och falla med mig är inte ok, säger han.
Robert von Bahr är övertygad om att hans inställning, som til syvende och sidst handlar om kärleken till musiken, mer eller mindre sitter i väggarna på BIS och delas av hans medarbetare.
− Att vara den som ger en omåttligt begåvad artist en chans att lyckas, att säga att ”jag tror på dig” – det finns inget som går upp mot det.
Ur Företagshistoria 2013:2.
Författare: Sara Johansson
Dela med dig av dina tankar