Tidig svensk datorhistoria

Svensk datorhistoria har ofta fokuserat på den första svenska elektroniska datorn Besk, framtagen av den statliga Matematikmaskinnämnden. Men svensk datahistoria är mycket mer än så. Det är ett stycke industrihistoria, med förvånansvärt många aktörer.

Historien kan anses ha börjat 1913, då försäkringsbolaget Svea i Göteborg installerade landets första hålkortsanläggning. Den hade sålts av en föregångare till IBM, International Business Machines Corporation, under lång tid världens största dataföretag. Dess svenska dotterbolag, IBM Svenska AB, var på 1960-talet det största dataföretaget i Sverige. Det betraktades sällan eller aldrig som svenskt, fastän man hade omfattande tillverkning av hålkort – start 1932 – snabbskrivare m.m.

Svenskamerikansk början

IBM Svenska AB sålde sin första dator 1956, tre år efter det att Besk – Binär elektronisk sekvenskalkylator – hade kommit igång. Den hette IBM 650 och hade en magnetisk trumma som minne; man spelade in data i parallella spår på en snabbt roterande cylinder. IBM 650 var 1950-talets vanligaste dator. Då decenniet gick mot sitt slut hade 28 datorer installerats i Sverige, av vilka 11 var av märket IBM. På 60-talet behärskade IBM 70 procent av den svenska marknaden.

Nästa bolag på plan var också svenskamerikanskt. Det ägdes av Electrolux-grundaren och multimiljonären Axel Wenner-Gren, som var nästan lika rik som Ikea-grundaren Ingvar Kamprad, men han snusade inte och var klart stiligare. 1953 köpte han ett litet dataföretag i Kalifornien och började tillverka Alwac – Axel Leonard Wenner-Gren’s automatic computer, som liksom IBM 650 hade trumminne. Även Wenner-Gren sålde sin första dator här hemma 1956.

Den blågula starten

Året därpå kom den första exemplaret av nio av den första serietillverkade helsvenska datorn, Facit EDB, där EDB stod för elektronisk databehandling. Den tillverkades av Åtvidabergs Industriers Elektronikavdelning, som höll till i Stockholm och bildades genom värvning av 18 av Matematikmaskinnämndens nyckelpersoner, internt kallade ”the Besk boys”. Avdelningen blev 1960 Facit Electronics med ny fabrik i Solna. Åtvidabergs Industrier var vid den här tiden mycket stora i kontorsmaskinbranschen, även internationellt, med tillverkning av mekaniska räknemaskiner, skrivmaskiner m.m. Övertagandet av Matematikmaskinnämndens personal godtogs av finansminister Gunnar Sträng, som tydligen tyckte att det inte var statens sak att tillverka datorer.

Facits värsta konkurrent i slutet av 50-talet var IBM. Näst värst var nog Alwac, särskilt sedan Wenner-Gren hade bestämt sig för att börja tillverka datorer i Sverige. Delenheter producerades i bl.a. Mjölby och Norrköping, medan ihopsättningen gjordes i nybyggda ”Wegetronic Center” i Bollmora utanför Stockholm. Bollmoradatorn var en kopia av Alwac, kallad Wegematic. Omkring tio Wegematic levererades 1960­−61 och man hade också ett visst samarbete med Addo i Malmö innan tillverkningen upphörde i samband med Wenner-Grens död i november 1961.

Sterbhuset insåg att tiden sprungit förbi Wegematic. Vid samma tid kom ledningen för Åtvidabergs Industrier underfund med att Facit EDB hade blivit föråldrad, varför man beslöt lägga ner tillverkningen och gå in för militära datorer och kringutrustning. Alwac och Facit EDB hade elektronrör (”radiorör”) som byggelement. Det som gällde nu var transistorer. En transistor var mindre än en fingerborg och drog mycket mindre elektrisk effekt än elektronröret, som var ungefär så stort som en tumme.

Sextiotalet – transistordecenniet

Nya aktörer trädde under sextiotalet in på arenan, alla med mer eller mindre avancerade transistoriserade datorer. Saab, vars dataavdelning från slutet av decenniet kallades Datasaab, är mest känt. Datasaab var också den enda svenska datorfabrikanten som utmanade IBM på den öppna marknaden. I en uppmärksammad statlig upphandling av datorer för skatteberäkning och folkbokföring slog man rentav ut IBM. Saabs första datorinriktade experiment gjordes i slutet av femtiotalet i samband med Robot 330, en tvåstegsraket som skulle slå mot hamnarna i Baltikum och eventuellt förses med atombomb.

Mindre känt är att Facit Electronics, Försvarets forskningsanstalt (Foa), Bofors, Standard Radio & Telefon AB, Televerket, LM Ericsson och Arenco Electronics alla under sextiotalet utvecklade transistoriserade datorer. För Foas och Bofors del stannade det vid experiment, för Facit blev den transistoriserade militära DS 9000, tillverkad i ca tio exemplar, detta företags sista dator.

Doldisar

För Standard Radio, Televerket-LM Ericsson och Arenco, som vid decenniets slut köptes av Svenska Philips, blev sextiotalets försöksvisa trevande däremot början till en storskalig produktion av datorer. Standard Radio byggde sina första datorer för Stril 60, Stridslednings- och luftbevakningssystem modell 1960, inhyst i åtta hemliga bergrum, stora som hyreshus. I bergrummen fanns datorer, radarbildskärmar och annan utrustning från Standard Radio för stridsledning av flygplanet Draken. Där fanns också Facit DS 9000. Sedan övergick Standard Radio till system för civil flygtrafikledning och produktion av den populära textterminalen (tangentbord och bildskärm, som visar text) Alfaskop, som sammanlagt tillverkades i ca 900 000 exemplar. Verksamheten införlivades på 70-talet i nybildade Datasaab AB.

Televerket var först med att bygga en datorstyrd telefonväxel, men gick på 70-talet ihop med Ericsson och utvecklade AXE-växeln, ett av Sveriges mest framgångsrika industriprojekt någonsin. Philips och Datasaab blev i början av 70-talet världsledande inom minidatorbaserade bankterminaler

Att denna verksamhet blivit föga känd, beror på att datorerna i de nämnda systemen var ”dolda”. Vem bryr sig om det sitter en dator i ett radarsystem, en telefonväxel eller en bankdisk?

Numera är nog alla överens om att datorn är en av vår tids viktigaste uppfinningar – den som inte vet vad @ och www är, står nära nog utanför samhället.

Författare: Tord Jöran Hallberg

Dela med dig av dina tankar