En viktig förutsättning för den ekonomiska utvecklingen är finansiella entreprenörer som tar fram nya instrument för exempelvis bank och försäkring. Precis som inom andra områden rör det sig om en experimentell verksamhet där långt ifrån alla försök lyckas.
Johan Palmstruch
Under stormaktstiden började Sverige framställa allt större plåtmynt av koppar. I Avesta myntverk präglades världens största mynt, 10-dalern från 1644 som väger 19,7 kilo. De stora mynten innebar givetvis praktiska svårigheter. Men det är ju svårigheter som skapar möjligheter för kreativa uppfinnare och affärsmän.
Dessbättre fanns en sådan på plats i Sverige i mitten av 1600-talet, nämligen Johan Palmstruch (1611-1671) som var holländare och född i Riga. Han blev köpman i Amsterdam och flyttade sedan till Sverige, där han 1654 blev kommissarie vid Kommerskollegium. År 1657 startade han Stockholms Banco eller Palmstruchska banken och fyra år senare började banken ge ut sedlar.
Visserligen hade kineserna givit ut sedlar redan tusen år tidigare men Palmstruch var först med tryckta sedlar i Europa. Banken släppte dock ut för många sedlar, varför den tvingades stänga 1668. Men verksamheten övertogs genast av den nygrundade Riksens Ständers Bank, numera Sveriges Riksbank, som är världens äldsta centralbank. Några egna sedlar vågade den nya banken dock inte trycka förrän 1701.
Eduard Ludendorff
Sparbanksrörelsen växte fram i Europa i början av 1800-talet. Det främsta motivet var att uppmuntra och förvalta de fattiga befolkningsgruppernas sparande. Sveriges första sparbank grundades i Göteborg 1820 av Eduard Ludendorff (1790-1824), grosshandlare född i Stettin. Den viktigaste förebilden för hans bank fanns i Skottland.
Efter att ha genomgått Handelsakademien i Berlin 1803-1804, fick Ludendorff anställning på J.G. Ludendorffs handelskontor i Stettin 1805-1808. Han kom till Göteborg i slutet av 1808 i samband med kontinentalblockaden och fick den 1 januari 1809 anställning som bokhållare hos konsul Olof Beckman.
Den juli 1812 blev han delägare i grosshandlarfirman Ungewitter, Ludendorff & Co och invaldes i Handelssocieteten. Ludendorffs grosshandlarverksamheten omfattade bland annat maltförsäljning från egen tillverkning, tysk råg, norsk sill, tran samt kaffe och tobak.
Den 28 oktober 1820 grundade han sparbanken i Göteborg. Orsaken var att staden hade genomlidit svåra tider, och banken förmodades minska fattigdomen på sikt. Dess första lokal var låg i Ludendorffs hem på Västra Hamngatan. Han tog själv emot sparandet under den första tiden och skötte egenhändigt sparbankens bokföring under de första fem månaderna.
Han avled i vattusot vid 34 års ålder 1824.
Carl Gustaf von Koch
Den 20 november 1854 gick det ut en inbjudan att teckna aktier i försäkringsaktiebolaget Skandia. Uppropet fick bred uppslutning och den 12 januari 1855 undertecknade kung Oskar I koncessionen. Skandias namn är en försvenskad stavning av Scandia, det latinska namnet på Skandinavien.
Företaget var pionjär i flera avseenden. Skandia var det första svenska försäkringsbolag som drevs i aktiebolagsform. Tidigare försäkringsföretag var ömsesidiga, de ägdes alltså av försäkringstagarna. Skandia var också det första svenska bolag som tecknade livförsäkringar.
Redan från början hade Skandia en internationell inriktning. En fjärdedel av aktierna tecknades i Norge, Finland och Danmark. Inom något år hade kontor öppnats i de nordiska grannländerna samt i S:t Petersburg, Hamburg och Rotterdam. Skandias första skada inträffade i november 1855 och rörde en brand i norska Bergen.
Den främste tillskyndaren bakom Skandia var Carl Gustaf von Koch. Han hade skött svenska agenturer för utländska försäkringsbolag och började 1852 att utarbeta planer på ett svenskt försäkringsaktiebolag. När riksdagen i augusti 1854 begärde att regeringen skulle inrätta ett livförsäkringsbolag med statliga garantier, blev det fart på dem som i stället ville åstadkomma detta på privat väg. Genom bildandet av Skandia föll de statliga planerna.
von Koch blev Skandias förste VD och satsade hårt på en expansiv försäljning av försäkringar. (Han hade provision på bruttopremien.) Tyvärr var det sämre med riskbedömningen. Bolaget hamnade därför i en kris 1857 i samband med lågkonjunkturen efter Krimkriget. Året därpå fick von Koch avgå.
A.O. Wallenberg
André Oscar Wallenberg (1816-1886) grundade Stockholms Enskilda Bank 1856, under hårt motstånd från Riksbanken och konservativa politiker som inte ville ha någon privatbank i Stockholm. Enskilda Banken blev Sveriges första affärsbank och Stockholms första privata bank. Banken kom att få stor betydelse för hela bankväsendet och därmed för landets ekonomi.
En nyhet som Wallenberg införde var att kapitalet anskaffades genom inlåning från allmänheten, inte genom sedelutgivning, som bankerna tidigare hade litat till. Om spararna förband sig att ha pengarna bundna en längre tid, gavs högre ränta. Wallenberg introducerade även postväxeln som kraftigt förenklade för allmänheten att överföra pengar mellan olika orter.
A.O. Wallenberg kom med Enskilda Banken att engagera sig i många industrier och järnvägsbolag. Han var 1864 en av grundarna bakom Sveriges första bankaktiebolag, Skandinaviska Kreditaktiebolaget (senare Skandinaviska Banken). Han var under en period även Stockholms störste redare.
Som riksdagsman arbetade Wallenberg för banklagstiftningens modernisering, metersystemets införande och ökade rättigheter för kvinnor. Han var först i Sverige med att anställa kvinnor i en bank och han var en av de första i Europa som tillät kvinnor att öppna bankkonton.
Louis Frænkel
Stockholms Handelsbank grundades 1871 av en grupp affärsmän som efter en konflikt lämnat styrelsen i Stockholms Enskilda Bank. Den nya banken kom därför att kallas ”Frånskilda banken”.
Banken utvecklades till en betydande industribank under den tyske invandraren Louis Frænkel (1851-1911) som var vd i banken 1893-1911. Han hade goda förbindelser med den tyska kapitalmarknaden och bidrog till ökad koncentration och stordrift inom industrin.
Frænkel medverkade bland annat till skapandet av de stora monopolen Stockholms Bryggerier 1889 och Svenska Sockerfabriks AB 1907. Han förmedlade även Grängesbergsbolagets köp av malmfälten i Lappland 1903. Han gjorde flera donationer, bl.a. till Handelshögskolan i Stockholm.
På 1910-talet blev Stockholms Handelsbank genom omfattande sammanslagningar en rikstäckande bank. Namnet ändrades därför till Svenska Handelsbanken 1919.
Henrik Palme
Henrik Palme (1841–1932) grundade 1869 Stockholms Intecknings Garanti AB (”Inteckningsbanken”) som i Sverige introducerade inteckningslån för fastigheter. Palme var mycket engagerad i samhällsfrågor, bland annat som ledamot av stadsfullmäktige, och ansåg Sverige var ”behärskat av en mängd tyranniska former och traditioner som förkväver enskilda och allmänna krafter”. Han var frihandelsvän och instiftade en fond för ekonomisk upplysning och forskning.
År 1889 tog Henrik Palme initiativ till bildandet av Djursholms AB som byggde upp Djursholms villastad och järnvägen dit. Djursholmsbolaget önskade en direktförbindelse till en mer central plats i Stockholm än Östra station, varför ett spår drogs till Engelbrektsplan. Eftersom ånglok inte accepterades i staden, öppnades 1895 världens första elektriska järnväg för persontrafik Engelbrektsplan–Djursholm.
I Djursholm etablerades en patricierförstad präglad av kulturellt frisinne. Ett kapell uppfördes för den radikalt sinnad predikanten Natanael Beskow. Han var även religionslärare i samskolan där hustrun Elsa var teckningslärare, Alice Tegnér musiklärare, Erik Axel Karlfeldt svensklärare och Viktor Rydberg inspektor.
Henrik Palme var halvbror till Sven Palme.
Sven Palme
Sven Palme (1854–1934) var internationellt ryktbar försäkringsman. Han gjorde livförsäkringsbolaget Thule i Stockholm till Nordens största försäkringsbolag genom att rikta sig till bredare befolkningsgrupper, inte minst till kvinnor. Thule hade grundats som livförsäkringsaktiebolag 1872 och köptes av Skandia 1963.
Palme ansåg att vinsterna i livförsäkringsrörelsen i första hand skulle gå till spararna och tillät därför mycket begränsade aktieutdelningar. Hans motto för försäkringsväsendet var: ”Grunden är vetenskap, medlet är affärsmässighet, målet är aktiv socialpolitik.”
År 1894 kom Sven Palme in i riksdagen och anslöt sig året efter till det nybildade vänsterliberala Folkpartiet. I riksdagen engagerade sig Palme särskilt i försäkringsfrågor. Han motsatte sig en socialisering av försäkringsväsendet, men ville ha en effektivare lagstiftning och kontroll av de privata försäkringsbolagen. Han var den mest pådrivande för 1903 års försäkringslagstiftning och inrättandet av Försäkringsinspektionen. Palme var som ledamot i ålderdomsförsäkringskommittén med om att utarbeta förslagen till statlig folkpension och olycksfallsförsäkring.
Sven Palme var halvbror till Henrik Palme.
Olof Aschberg
En mycket speciell företagare i Stockholm under det tidiga 1900-talet var ”den röde bankiren” Olof Aschberg (1877–1960). År 1912 grundade han Nya Banken (vanligen kallad ”Arbetarbanken”) för att underlätta arbetarrörelsens kapitalförsörjning.
Aschberg var finansiär bakom flera arbetarägda företag, bland annat fotogenkökstillverkaren Radius i Stockholm, som hade bildats 1913 av arbetare vid fotogenköksfabriken Primus i samband med en långvarig strejk på detta företag. Bland dem som tecknade aktier i Radius hörde bland andra LO-ordföranden Herman Lindqvist, den socialdemokratiske partiledaren Hjalmar Branting samt bokförläggarna Karl-Otto och Tor Bonnier.
Olof Aschberg var också engagerad i många fastighetsaffärer. Omkring 1920 sprack hans vidlyftiga spekulationsaffärer och Nya Banken fick träda i likvidation. Aschberg utsattes för hård kritik och ett par ledande män inom arbetarrörelsen, däribland Herman Lindqvist, fick lämna sina poster på grund av inblandningen i härvan. I stället etablerade Aschberg nära finansiella relationer till den nya Sovjetstaten. Men hans tillgångar i Sovjetunionen konfiskerades efter Lenins död 1924.
I Sverige utsattes Olof Aschberg för hård kritik från många håll: från dem som ogillade hans stöd till Sovjet och arbetarrörelsen, från dem som hade drabbats av hans spekulationsaffärer och från dem som slöt upp bakom den växande antisemitismen. År 1926 emigrerade han därför till Paris. Det slott som där blev hand bostad donerades 1950 till den svenska arbetarrörelsen i form av en stiftelse, Institut Hjalmar Branting.
Josef Jönsson
En viktig person i den svenska sparbanksrörelsens historia var Josef Jönsson (1885-1942). Han var chef för Oppunda sparbank i Katrineholm 1918-29 och för Upsala sparbank 1929-42. Han ledde 1925-1942 Svenska sparbanksföreningens avdelning för sparpropaganda. Jönsson tog en rad initiativ till att uppmuntra banksparandet i Sverige, bland annat den första sparklubben 1925. Det var också han som 1927 föreslog att eken skulle bli sparbankernas symbol.
Josef Jönssons mest välkända initiativ var tidningen Lyckoslanten som ges ut sedan 1926, i dag med Swedbank som utgivare. Den första Lyckoslantenkom ut till sparsamhetens dag den 31 oktober 1926. Tidningen var ett led i den moderna skolsparrörelsen som utvecklades under 1920-talet och byggde på massmediespridning av sparpropaganda.
Serien Spara och Slösa av Birgitta Lilliehöök. Hon ritade serien utan avbrott i varje nummer till och med 1963.
Olof Stenhammar
De finansiella marknaderna var länge strikt reglerade varför utrymmet för entreprenörer var mycket begränsat. Men på 1980-talet inleddes avregleringar i flera länder. Dessutom gjorde den tekniska utvecklingen det allt svårare för regeringarna att reglera marknaderna.
En av de stora finansiella entreprenörerna, även i ett internationellt perspektiv, under senare decennier är Olof Stenhammar (f. 1941). År 1985 startade han verksamheten i Optionsmäklarna, sedermera OM-gruppen. Det var Sveriges första marknadsplats för aktieoptioner. OM blev också världens första moderna privatägda och vinstdrivande börsverksamhet och den första integrerade börs- och clearingverksamheten.
Bankinspektionen ville egentligen förbjuda Stenhammar att starta optionshandel. Men eftersom optioner inte fanns som juridiskt begrepp så gick det inte att stoppa honom. Företaget har varit internationella pionjärer då det gäller elektroniska system och börser för handel med värdepapper och råvaror. År 1989 öppnade man världens första elektroniska länk mellan två börser, nämligen mellan OM:s börser i London och Stockholm.
År 1998 genomfördes en fusion mellan OM och Stockholms Fondbörs. Därefter har företaget, som senare fick namnet heter OMX, genomfört fusioner med flera börser i Norden och Baltikum. OMX blev världens största leverantör av marknadsplatslösningar till börser, clearingorganisationer och värdepapperscentraler.
År 2008 gick OMX samman med den amerikanska börsen Nasdaq och bildade The NASDAQ OMX Group.
Dela med dig av dina tankar