Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1927:1 (årgång 1).
NK har nu lyckligt passerat milstolpen för de första 25 åren. Jubileidagarna ära förbi, dessa oförlikneliga och för mig liksom helt säkert för de flesta, som fingo genomleva dem, oförgätliga dagar, vilkas glans ännu skimrar för oss. Liksom alla milstolpar i livet ära till för att man där skall göra halt och icke blott tänka tillbaka på den gångna tiden utan även se framåt på den kommande, så bör detta NK:s jubileum ge oss tillfälle att ett ögonblick vila ut och meditera över vad som varit, därav draga lärdom och sedan med förnyade krafter taga vid för att fortsätta vandringen.
Vad ha vi då lärt av de gångna åren och huru skola vi tillgodogöra oss dessa lärdomar? Vi ha först och främst lärt, att, utan ett väl planlagt och energiskt arbete, man ej kan nå bestående goda resultat. Vi ha vidare lärt, att för ingen växa träden upp i himlen utan att, huru stor och huru långvarig en mänsklig framgång än månde vara, det alltid kommer en punkt, vid vilken man hejdas i denna framgång eller kastas ett kortare eller längre stycke tillbaka. Därför måste djärvheten vara parad med en viss försiktighet, och man ,måste i den största möjliga grad söka så konsolidera rörelsen, att alla i densamma ingående värden ära upptagna till sådana belopp att, när kristid kommer och värdena falla, företaget skall kunna tåla denna påfrestning. Denna kan visserligen, som fallet var efter kriget, få jordskreds natur och då är praktiskt taget all försiktighet ändå ej tillräckligt stor för att med säkerhet kunna rädda företaget. Råkar ett skepp ut för en svår cyklon, kan det knappast räddas. Går det under, torde det i de flesta fall ej vara skepparens fel utan torde tillskrivas en fruktansvärd olyckshändelse, som ingen kunnat hindra. Beräkningar för att undvika sådana olyckshändelser torde knappast vara möjliga. Men, som sagt, en viss djärvhet med en därtill väl avpassad försiktighet, ett intensivt, målmedvetet och energiskt arbete, i vilket även bör skönjas glädje i och kärlek till vad man har för händer, böra vara medel, som föra till målet, i detta fall: NK:s fortsatta utveckling och bibehållande som nummer ett bland Skandinaviens varuhus.
Stockholm i februari,
Josef Sachs
Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1927:1 (årgång 1).
Dela med dig av dina tankar