Örebro var under 1900-talet Sveriges ledande skostad. En av de mest framträdande skoföretagarna var Ernst Åqvist.
Ernst Åqvist grundade en skofabrik i Sundbyberg 1907 tillsammans med C.A. Pfersdorf. Sedermera döptes den om till skofabriken AB Oscaria. Eftersom det var svårt att hitta yrkeskunnigt folk i Stockholm flyttade Åqvist företaget till Örebro, och en fabrik byggdes där 1913–14. Åqvist ledde sitt företag med stor framgång. Vid hans bortgång den 24 augusti 1943 omfattade Oscariakoncernen tre skofabriker, två garverier, omkring 285 skobutiker och totalt 2 000 anställda.
Skomakarlärling
Ernst Åqvist föddes 16 februari 1875 i Västra Vingåker i Södermanland på ett litet torpställe. Här bodde han tillsammans med sina föräldrar Nils Erik och Brita Christina Åqvist och åtta syskon. Barnen fick tidigt lära sig att klara sin egen försörjning. Redan som pojke kom han in i sko- och läderbranschen, och vid 10 års ålder började han som skomakarlärling i Läppe, Julita.
Anders Åqvist i Kil, Värmland, är släkt med Ernst och berättar att hans farmor Ida Åqvist ansåg att det var bra att bli skomakare eller skohandlare – ”skor kommer alltid folk att behöva”. Han berättar vidare att det var hans farfar Oscar (Ernst Åqvists äldre bror) som följde med Ernst när han gick mellan Läppe och hemmet i Vingåker. En sträcka på cirka fyra mil tur och retur.
Att vara skomakarlärling gav ingen lön, däremot mat och husrum. Under de tre åren som Ernst Åqvist var lärling fick han avbryta skolgången, men avslutade den efter sin utbildning.
Som 13-åring fick Åqvist anställning som springpojke hos Johnson & Widlund i Örebro, där han blev kvar i ett år. Sedan började han röra på sig och jobbade bland annat i Hudiksvall och Bollnäs, innan han återkom till Örebro för att bli handelsresande hos Carlsson & Åqvist. En av delägarna var hans äldre bror Erik Åqvist.
Hittade företagsnamnet i familjen
Ernst Åqvist var en driftig person, och med sin samlade erfarenhet inom skobranschen hade han fått ihop lite pengar, vilket gjorde att han kunde starta en egen firma 1898 i Stockholm med namnet Grossistfirman Ernst Åqvist, engrosaffär i läder- och skinnvaror samt skodon.
Denna firma ombildade han 1904 till Skofabriks AB Standard som han lämnade 1907 när han tillsammans med en kompanjon grundade Skofabriks AB Oscaria. Ett namn som enligt Anders Åqvist i Kil kommer från Anders farfar Oscar och farmor Ida.
Efter att Ernst Åqvist flyttat sin verksamhet till Örebro avvecklades Grossistfirman Ernst Åqvist. Nu växte företaget kraftigt och blev allmänt känt. Tidigt fick han idén att starta också en skokedja där han kunde sälja sina skor i egna butiker. År 1910 övertog han en skoaffär i Västerås som också blev den första av de 285 butikerna. Företaget hade en gyllene tid under hela 1940–1950-talet.
Vid Ernst Åqvists bortgång 1943 övertogs vd-posten av äldste sonen Gösta Åqvist som hade denna tjänst till 1967.
I mitten av 1960-talet ökade skoimporten alltmer vilket gjorde att Oscariakoncernen blev tvungen att se över sin verksamhet och avvecklade olika rörelser. Dessutom påverkade andra förhållanden situationen, som dödsfall inom familjen och att ingen i Åqvistsläkten ville ta över rörelsen. År 1968 sålde Åqvistfamiljen hela bolaget till Bata Shoe Ltd, vars huvudkontor låg i Kanada.
Värnade om personalen
Ernst Åqvist var en social person som hade uppdrag inom bland annat frikyrkan, Skofabrikantföreningens styrelse och Folkpartiet. Från 1930 var han också ledamot av riksdagens andra kammare. Han donerade stora summor både till Konsert- och Bibliotekshuset i Örebro.
Ernst Åqvist värnade mycket om sin personal, och redan 1926 inrättades det en personalkonsulent eller ”fabrikssyster” på företaget, vilket var unikt inom svensk industri. År 1929 överlät familjen Åqvist sitt sommarhus Sundbyvik vid Hjälmaren till personalen som ett rekreationsområde, där de anställda kunde tillbringa en tid av sin semester. I Örebro lät han bygga personalbostäder vid Södra Allén öster om Kungsgatan. År 1941 donerade Ernst Åqvist 100 000 kronor till en fond för koncernens arbetare, en fond som skulle hjälpa personal som kommit i svår belägenhet genom långvarig sjukdom, arbetslöshet eller på annat sätt inte kunde få hjälp. År 1956 startade Oscaria även en handelsskola för aspiranterna till butikerna. Här fick de lära sig bland annat försäljningsteknik, varukännedom, affärsekonomi, engelska, handelsrätt och arbetsledarpsykologi.
Det tunga och monotona arbetet på fabriken gjorde att kamratskapet bland de anställda utvecklades positivt, den berömda ”Oscariaandan” är det många som känner till. Mycket av det som hände på Oscaria kan man läsa om i personaltidningen ”Skobandet” som kom ut mellan 1946 och 1966. När Oscaria firade 50 år ordnades det en fest i Örebro som kom att gå till historien. Lokalpressen skrev att ”maken till skiva har sällan skådats på våra breddgrader”.
Ur Företagshistoria 2014:3
Text: Seved Johansson
Dela med dig av dina tankar