Femtio år i textilbranschen

PRESSERIET. Vad tänker du på när du köper en blus eller en kostym i affären? De flesta av oss tänker på priset eller märket. Men Lennart Lindström från Färjestaden på Öland tänker mest på jobbet som ligger bakom för att en blus ska se fin ut.

Lennart Lindström har under mer än ett halvt sekel jobbat inom textilbranschen, både som skräddare, modellör och egenföretagare. Han har dessutom bevittnat storhetstiden och nedgången för den svenska textilindustrin. I dag tycker han sig se att gedigen kunskap om kläder och kvalitet är nästan obefintlig i Sverige.

− Jag var i en affär och skulle kolla vad de hade för kläder. En yngre gentleman mötte mig, och jag sa till honom att jag skulle titta på några tvåradiga kostymer. Han tittade på mig länge och sa: tvåradiga, är inte det dragspel? Jag bara klappade honom på ryggen och sa: du har mycket att lära dig.

Han är drygt 80 år och tillhör den generation som har utvecklat textilindustrin i Sverige. Klädd i en fin grå skjorta och en svart väst, med ett prydligt skägg, utstrålar Lennart Lindström trygghet och visdom.

Redan som trettonårig började han att sy slipsar för skojs skull, berättar han. Lennart ville ha ett yrke som var konstnärligt, ”inte smutsigt”, som man kunde leva på, för att inte tala om möjligheten att sy egna kostymer. Lennarts mamma hade en syateljé, men han hade höga ambitioner och ville bli modellör. Ett yrke som var dominerat av män och som då hade mycket hög status.

− Modellörerna jobbade och konstruerade plaggen, de var kungar på konfektionsfabrikerna och bestämde allt om kläder i Sverige. Dessutom tjänade de mycket pengar, konstaterar han.

Modellörerna bestämde

År 1948 kom Lennart Lindström in på Stockolms stadsskolor för yrkesundervisning där han fick ett gesälldiplom efter fyra år. Det fanns gott om jobb, minns han, och kläderna var gjorda med hög kvalitet. Första jobbet fick han hos Gunnar Collijns i Stockholm. Där arbetade han på tillskärningsavdelningen innan han fick jobb som modellör-assistent i Uppsala, med den kände modellören Svennemo som mentor.

− Jag fick rita kvinnokläder. Det var roligt med kvinnokläder eftersom det alltid var något nytt varje säsong. Det var inte samma sak med herrkläder, de behövde bara lite justering.

Lennart Lindström. Bild: Banna Thioubou

Efter ett par år i Uppsala bar det av till Västerås. Där jobbade Lennart som verkmästare i Bevells fabriker. Men han hade redan då märkt att textilbranschen höll på tappa sin glans, att krisen var ett faktum. De stora fabrikerna hade börjat lägga ned, som Algots i Borås. Hundratals sömmerskor och konfektionstekniker blev arbetslösa, med stora sociala konsekvenser som påföljd. För att överleva började fabrikerna sy i Portugal, Finland och Irland, en situation som enligt Lennart var helt förutsägbar.

− Det blev helt enkelt för dyrt att tillverka kläder i Sverige. Många andra länder kunde tillverka kläder billigare med hög kvalitet.

Det fick Lennart erfara några år senare, när han köpte en egen konfektionsfabrik. Parallellt med sitt jobb hade Lennart Lindström tagit korrespondenskurser och blivit textillingenjör. Med goda erfarenheter och den svenska textilens bra rykte utomlands, var det inte svårt för honom att bli chef i ett konfektionsföretag i Norge – ett land som låg efter Sverige vad gällde kläder och som hade långsammare tempo, konstaterar han.

− Här kom jag som ende svensk och skulle tala om för dem vad och hur de skulle göra. Men det var ingen som ifrågasatte det. De hade stor respekt för svenskarna.

Köpte egen konfektionsfabrik

Efter elva år i Norge ville Lennart komma hem till Sverige. Han fick då jobb som planeringschef i en liten fabrik som tillverkade byxor i Boråsområdet. Men Lennart tyckte att han var överkvalificerad och började fundera på att köpa egen fabrik. Med hjälp av länsstyrelsen hittade han en sömnadsfabrik till salu, i Sandhem i Jönköpings län.

− Jag åkte dit och tittade och tyckte att det här skulle kunna gå, alltså köpte jag den.

Med cirka trettio anställda började Lennart konkurrera med sin gamla arbetsgivare och sålde utomhuskläder till bland annat polisen, tullen och Volvo. Allt gick bra tills facket krävde en löneförhöjning på 20 procent i hela branschen. Lennart ville ha kvar sina kunder och ville inte att dessa skulle påverkas av höjningen. Han fick kontakt med två konfektionsfabriker i Danmark som sydde åt honom, till en mycket lägre kostnad. Han åkte varje vecka till Borås för att köpa tyger som han lämnade på fabrikerna i Danmark, och tog med sig färdigsydda plagg hem som han sedan packade i sin källare i Älvsered dit han hade flyttat.

Efter något års jobb på ett norskt företag i Getinge, fick Lennart ett erbjudande som han inte kunde tacka nej till. Ett företag i Ullared erbjöd honom jobb som chef, och han flyttade dit.

Företaget sysslade med textilpressning, och det fanns bara tre anläggningar i hela Sverige.

− När du går in i en klädaffär och köper en blus är den alltid fin och ser fräsch ut. Men den har kommit till Sverige i kartonger, med 50 blusar i en plastpåse, ihoppressade. Vi packade upp kartongerna och blusarna, sedan hade vi ångdockor där man hängde in blusarna. När man trampade på en pedal på golvet blåste det varm ånga så att tyget stramades upp och blev varmt och fint. Sedan tryckte man på en annan pedal och fick kall luft. Därefter kunde man hänga blusarna på en galge, innan de hämtades av lastbilar som körde dem till klädaffärerna.

Efter sex år som anställd köpte Lennart företaget. Med trettio anställda blommade Texpress AB, kunderna strömmade in, och cirka 15 000 blusar fräschades upp eller ”finisherades” som det heter. Men problemet var att jobbet var beroende av säsongerna. När det var lågsäsong fanns det inte mycket att göra, men lönerna skulle betalas ändå. Efter diskussioner med facket kom man överens om att införa säsongsanställning. Det var en premiär inom arbetsmarknaden i Sverige, säger en stolt Lennart Lindström.

När han fyllde 64 år sålde Lennart sitt företag och blev pensionär. Lennart Lindström har varit pensionär i många år nu. När han blickar tillbaka på sin karriär, kan han bara konstatera att den varit spännande och innehållsrik.

− Jag ångrar inte en dag i mitt liv. Jag har haft en bra resa, med stora jobb, små jobb, och alltid hållit på med kläder. Jag har haft en bra tillväxt, säger han.

Något som Lennart tycker är synd är att mycket av det som görs numera inom textilbranschen är importerat. Med nostalgisk röst berättar han om de många konfektionsfabrikerna och väverierna som fanns i landet, om de fina herr- och damkläderna gjorda i Sverige, av bra material. Allt är ett minne blott. Men för Lennart kommer alltid kvaliteten först.

− Jag är kräsen och köper dyrare kläder för att jag vill ha kvalitet, säger han.

Författare: Banna Thioubou

Dela med dig av dina tankar