Karolina Widerström utvecklade den svenska välfärden

Många kvinnor gjorde under decennierna kring sekelskiftet 1900 stora insatser inom vård, omsorg och utbildning. Deras pionjärgärningar kom sedan att få betydelse för utvecklingen inom de offentliga välfärdstjänsterna. Karolina Widerström, Sveriges första kvinnliga läkare, var en av dessa.

Dessa kvinnor grundade ofta egna skolor, barnträdgårdar, läkarmottagningar eller andra institutioner. En orsak till att de valde att bli företagare var att kvinnor länge var utestängda från offentliga tjänster inom det yrke de hade utbildat sig för.

Kvinnor motarbetades inom vården

Samhällets lagar, regler och strukturer har historiskt påverkat kvinnors företagande och gör så fortfarande. Plötsliga och oförutsedda förändringar har exempelvis stött ut kvinnor från områden där de varit väl ansedda och framgångsrika, som sjukvård och utbildning. Ett dramatiskt exempel är när de amerikanska universiteten tog över läkarutbildningen i början av 1900-talet.

Orsaken var en kritisk rapport från Albert Flexner. Han, som var pedagog och inte läkare, fick stöd för sina krav att läkarutbildningen skulle vara vetenskapligt grundad evidensbaserad och därför bedrivas av universiteten. Tidigare hade ofta privata skolor utbildat läkare – både män och kvinnor – i ett slags lärlingsutbildningar hos praktiserande läkare.

År 1900 utövade ungefär 7000 kvinnor läkaryrket i USA och 1200 gick i utbildning. Ungefär lika många kvinnor som män var verksamma inom professionen. Efter reformen kunde kvinnor inte längre utbilda sig till läkare eftersom de inte hade tillträde till universiteten. De redan utbildade kvinnliga läkarna inkompetensförklarades och kom inte heller på fråga för arbete på sjukhus.

Det dröjde ända fram till 1970-talet innan kvinnor ens nådde upp till en knapp tiondel av läkarkåren. År 2009 utgjorde de omkring en tredjedel.

Karolina utvecklade välfärden

Även i Sverige blev förhållandena annorlunda när synen på sjukvården förändrades. Undantaget är de svenska barnmorskorna som lyckades behålla sin självständiga ställning, men i stora delar av världen försvann kvinnors ansvar i sjukvården när den så att säga ”förvetenskapligades”.

Läkaryrket öppnades inte för svenska kvinnor förrän på 1870-talet. Ett exempel på detta är Karolina Widerström (1856 – 1949). Hon blev 1888 Sveriges första kvinnliga läkare. Men som kvinna hade hon inte rätt till fast tjänst på något sjukhus, även om hon inledningsvis fick amanuenstjänst av en välvilligt inställd professor. I stället öppnade hon en egen gynekologisk mottagning i Stockholm 1889 som hon drev till 1924.

Mottagningen blev en stor framgång. Väntrummet var alltid fyllt med patienter som uppskattade att få en kvinnlig läkare. Ibland ringlade sig köerna ut på gatan. Möjligen undrade någon varför det stod en del stora starka karlar i kön till gynmottagningen. De var stadsbud som hyrdes in av kvinnor för att bevaka deras plats i kön.

När Karolina bildade ”Kvinnliga läkares förening” år 1916 hade ett 50-tal kvinnliga läkare utbildats. Även i Sverige gick det trögt för de kvinnliga läkarna. År 1950 var nio procent av läkarna kvinnor. Ökningen har gått långsamt, men 2009 var 39 procent av läkarna kvinnor och 2020 beräknas deras andel vara uppe i 48 procent.

Läkare och sexualupplysaren Ada Nilsson (1872 – 1946) höjer sitt glas tillsammans med fyra väninnor. Ada Nilsson (sittande, med blicken mot kameran) var starkt engagerad i sociala frågor, en av kvinnorna i Fogelstadsgruppen och ansvarig utgivare för kvinnogruppens tidskrift Tidevarvet. Stående vid hennes sida är läkaren Anna-Clara Romanus. Foto: Dahlöf, reporduktion: KvinnSam, Göteborgs universitetsbibliotek.

Dela med dig av dina tankar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *