Kvinnors företagande

Var är de kvinnliga entreprenörerna och företagsledarna, frågade sig Centrum för Näringslivshistoria och anordnade därför ett seminarium för att belysa frågan.

Kvinnliga företagare genom historien, hur många sådana känner du till? Inte många, antagligen. Och om du i stället letar i ditt minne under etiketten entreprenörer, personer som grundat företag, hur många hittar du då? Antagligen ännu färre.

Ändå har det funnits massor av kvinnliga företagare och, kanske framförallt, entreprenörer genom tiderna. Visserligen har deras verksamheter antagligen inte varit så stora och kanske inte heller överlevt när de själva dragit sig tillbaka, men uppfinningsrikedomen och driftigheten har varit imponerande.

Denna bristfälliga historieskrivning vill Centrum för Näringslivshistoria ändra och ordnade därför ett seminarium om kvinnligt företagande den 11 november 2008. Där presenterades både en rad exempel på kvinnliga företagare från 1850 och framåt, och teorier om varför kvinnligt företagande fått så lite utrymme i historien.

Förr skulle en företagare vara man, riskbenägen och beslutskraftig. Kvinnor skulle inte hålla på med pengar. Det är en viktig orsak till att kvinnor inte förknippats med företagande, påpekade Birgitta Wistrand, fil. dr och genusforskare vid Centrum för genusvetenskap, Uppsala Universitet, samt moderator vid seminariet.

Nödvändighetsstyrt företagande

En annan orsak är att kvinnors företagande oftare än mäns varit nödvändighetsstyrt, berättade Elisabeth Sundin, professor i ekonomisk och industriell utveckling vid Linköpings universitet. Det vill säga företagen har startats för att lösa ett annat problem, till exempel familjeförsörjningen eller livspusslet med barnen (det är därför så många kan titulera sig entreprenörer). Motsatsen är det möjlighetsdrivna företagandet, det vill säga de företag som grundas för att någon ser en möjlighet att tjäna pengar och bygga upp en verksamhet.

Ett exempel från historien på kvinnligt nödvändighetsstyrt företagande är Gumaelius Annonsbyrå, startad av Sophia Gumaelius när hon som medelålders överflödig hemmadotter plötsligt stod utan försörjning. Då startade hon med ekonomiskt stöd från sin bror Sveriges första annonsbyrå. När hon dog var hon rik och aktad, en viktig person i Stockholms sociala liv.

Chips och underkjolar

Ett exempel på nödvändighetsstyrt företagande från vår tid berättade Signhild Arnegård Hansen, ordförande för Svenskt Näringsliv, om. Hon och hennes man startade Svenska Lantchips 1992 för att få mer tid till sina barn och mer tid tillsammans. De hade inte ens en affärsidé när de beslöt sig för att starta eget. Den letade de reda på.

I dag har företaget tillverkning både i Belgien, USA och Japan och är, enligt Signhild Arnegård Hansen, framgångsrikt. Och det projekt som hon bara såg som relativt tillfälligt för att kunna lägga ett bra livspussel, har blivit något hon vill fortsätta med även på lång sikt.

Så har inte alltid varit fallet med kvinnligt företagande. Eftersom kvinnliga företagare ofta har haft andra motiv för sitt företagande än manliga så har de inte heller varit lika inställda på tillväxt och på långsiktig överlevnad som sina manliga kollegor. Ofta har företagen försvunnit när kvinnorna gått i pension eller dött.

Kvinnorna har också oftare fått hålla sig till särskilda delar av marknaden, sådana som varit oreglerade. Där har det varit lättare för dem att etablera sig. Birgitta Wistrand exemplifierade med underkjolar. Så länge regleringarna av sömnadsnäringen stipulerade att underkjolarna måste vara fastsydda i kjolen så syddes de av män. När den regeln togs bort och underkjolsmarknaden blev fri så kunde kvinnliga sömmerskor etablera sig.

Skolor, hotell, mjölkaffärer …

Ett annat exempel som Birgitta Wistrand belyste när hon berättade om fem företagsamma kvinnor från 1850 och framåt var skolor. Utbildningsväsendet var från ungefär denna tid och fram till 1930-talet en fri marknad. Fyra av de fem företagsamma kvinnorna startade just skolor, till exempel Whitlockska skolan och Anna Sandströms Seminarium.

Under den här perioden etablerade också många kvinnor restauranger, hotell, mjölkaffärer och liknande, det vill säga företag inom nya framväxande näringar.

En annan orsak till att kvinnligt företagande inte blivit synligt är att många kvinnor arbetat tillsammans med sina män. Då är det oftast mannen som kommit att stå i rampljuset.

Management by love letters

Alexander Husebye, vd för Centrum för Näringslivshistoria, presenterade med hjälp av Ericssongrundaren Lars Magnus Ericsson och hans hustru Hildas privata korrespondens ett belysande exempel. Av breven framgår att Hilda var både väl insatt och drivande i den spirande telekomverksamheten. Hon uppmanar Lars Magnus att tänka på än det ena, än det andra som har med företaget att göra när han är ute och reser. Och så avslutar hon med att be honom att skynda sig hem till henne och barnen.

Ändå är det alltid Lars Magnus som nämns som entreprenören och grundaren av storföretaget Ericsson. Hilda omnämns bara som hans hustru. ”Management by love letters” vore kanske en lämplig rubricering av Hildas insats påpekade Alexander Husebye, fast troligen utövade hon sitt ledarskap, eller rättare sagt entreprenörskap, även muntligen när Lars Magnus var hemma.

Mamseller och föreståndarinnor

Ytterligare en orsak till den felaktiga historieskrivningen handlar om vad man definierar som företagande och entreprenörskap. Även när kvinnor på olika sätt bidragit till försörjningen har det oftare setts som ordinärt hushållsarbete än när män utfört liknande arbetsuppgifter.

Kvinnor har själva inte velat kalla sig för företagare eller entreprenörer. De fyra kvinnorna som startade skolor, som Birgitta Wistrand berättade om, kallade sig inte för entreprenörer utan för föreståndarinnor. Och den femte, Augusta Lundin, som startade och drev Lundinska Modehuset med 200 anställda sömmerskor på Brunkebergstorg i Stockholm, kallade sig rätt och slätt mamsell. Ändå var hon stilorakel i Stockholm och kunglig hovleverantör.

Sämre nätverk

Intressant är att kvinnorna inte heller har haft samma nätverk som männen. Staffan Wennerholm, fil. dr i idé- och lärdomshistoria vid Centrum för Genusvetenskap, Uppsala universitet, berättade om Naima Sahlbom, naturvetenskaplig forskare och märkeskvinna inom mineralanalys under början av 1900-talet. Hon var internationellt känd och grundade dessutom ett eget laboratorium för precisionsanalys dit manliga forskare skickade sina prover.

Ändå är skillnaden mellan hennes nätverk och den berömde svenske forskaren Theodor ”The” Svedbergs nätverk, som Staffan Wennerholm jämfört med, himmelsvid. Naima Sahlboms nätverk var litet och relationerna främst av stöttande karaktär, det vill säga med män som stöttade henne. The Svedbergs var stort och omfattade mycket betydelsefulla personer inom både forskning och näringsliv, ett elitnätverk som innebar hävstångseffekter och stora materiella resurser.

Altruistiska företagare

Ett annat drag i det kvinnliga, historiska företagandet är viljan att bidra till samhället, med pedagogik, fostran eller bättre arbetsvillkor. Ett sådant exempel berättade journalisten och författaren Ewonne Winblad om, nämligen Margaretaskolans skapare Hanna Lindmark som hade sålts som hushållsarbetare på fattigauktion när hon var nio år. Margaretaskolan, som hon startade som medelålders, hade som uttalat syfte att vara en hushållsskola för unga kristna flickor så att de skulle slippa bli beroende av män.

Historielösheten vad gäller kvinnligt förtagande innebär att det är svårt att hitta material om sådant. Det kunde många av talarna på seminariet vittna om, bland annat Ewonne Winblad och Anne-Marie Lenander, fil. dr i historia, f.d. chef för Centrum för Näringslivshistoria och den som forskat om Sophia Gumaelius. De har tvingats leta i kyrkböcker, bouppteckningar, muséiearkiv, och, berättar Ewonne Winblad, inte minst i privata arkiv i form av skokartonger på vindar. De sista pusselbitarna om Margaretaskolans fall, efter Hanna Lindmarks död, fanns i Missionskyrkans låsta kassavalv vars nycklar kommit bort. Där fanns pappren som visade att efterträdarna förskingrat arvet efter Hanna Lindmark.

Ett grundproblem med det kvinnliga företagandet är att kvinnorna, ofta med männens goda minne, förminskat sitt företagande och sig själva. Ett annat problem har varit att kvinnorna ofta tagit huvudansvaret för familjen och hushållet. De risker och problem de mött där, som barnens hälsa och skolgång, det sociala livet eller familjens ekonomi har ofta tagit deras energi så i anspråk att de inte orkat med chefsuppgifter i arbetslivet också. Men kvinnor borde i ökad utsträckning se ägande och företagande som en möjlighet att ta makten över sin tid, framtid och ekonomi, påpekade Signhild Arnegård Hansen. För att lyckas gäller det att våga vara annorlunda och gå sina egna vägar, något som exemplen från historien som vi fick ta del av denna dag verkligen vittnade om.

Författare: Torun Nilsson

Dela med dig av dina tankar