När företagsamheten kom till byn!

På några årtionden under sena 1800-talet förändrades jordbruket och landsbygden mer än vad de gjort sedan de första bönderna började bruka marken för 6 000 år sedan. Den agrara revolutionen väckte företagsamheten och landsbygden började industrialiseras.

Jordbrukaren Johan Pettersson i Torsås by var en sann entreprenör som förkroppsligade inte bara den småländska företagsamheten, utan hela det sena 1800-­talets stora lantbruksreformer. Under seklets andra halva köpte han granngårdar och slog ihop ägor, han ökade odlingsarealen och odlade nya grödor, däribland potatis. Byns åker areal fördubblades.

Han öppnade också handelsbod och brände brännvin för att sälja, vilket skapade arbetstillfällen i byn. Oxar födde han upp också, och utfodrade dem med rester från bränneriet. Snart ägde han hela byn, snudd på. Johan Pettersson lät bygga sig en bondeherrgård med fin trädgård.

Parallella skeenden

Berättelsen finns i en skrift från läns ­ styrelsen i Kronoberg, om kulturmiljön i Västra Torsås by. Utvecklingen under 1800-­talets andra halva beskrivs nyanserat, och fler bidragande faktorer än laga skiftet nämns: uppodling av ängsmark och växelbruk med brödsäd och foderväxter.

Enligt äldre historieskrivning skulle han haft laga skiftet (se nedan) att tacka för allt – samtidigt som det sprängde byar och tog kål på gemenskapen. Men under 2000-­talet har bilden nyanserats inom forskningen. Snarare än att laga skiftet utlöste en rad förändringar inom lantbruket och samhället i stort, pratar man i dag om parallella skeenden i en agrar revolution.

Plansch över potatisplantan med blomma och allt från 1893. 1724 odlade den så kallade potatiskungen Alströmer några av de första svenska potatisarna utanför sin gård i Alingsås. Allra först lär dock en Olaus Rudbeck i Uppsala ha varit, cirka 70 år tidigare. Bildkälla: Uppsala universitetsbibliotek.

Ännu i mitten av 1800-­talet var den vanligaste brukningsformen att odla spannmål, främst råg och korn, på många små tegar utspridda kring byarna. Marken bearbetades med årder eller träplog, dragna av oxar. En tredjedel eller mer låg i träda. Beslut om grödor och tider för sådd och skörd fattades gemensamt i byalaget. Kreaturen som gav kött och mjölk för husbehov betade på skogen. De varor man inte själv producerade fick man köpa i staden, lokalt på säsongsmarknader eller av gårdfarihandlare.

Vid slutet av århundradet hade allt förändrats.

Skåne var i stort sett redan skiftat när laga skiftet kom 1827, men för resten av landet fick det stor betydelse. I delar av norra Sverige dröjde det dock ända inpå 1900-­talet innan skiftet var fullt genomfört. Men samtidigt skedde flera andra förändringar som minst lika mycket skulle forma dagens landsbygd.

Mer åkermark frigjordes

Viktigast var växelbruket med upp till åttaårig växtföljd, där fodergrödor, ärtväxter och rotfrukter växlades med flerårig vall. Bara ett av åtta år låg en åker i träda. Samtidigt torrlades sankmarker, sjöar sänktes för att frigöra mer åkermark och täckdikning bidrog till större åkerlappar. Framför allt började ängar att användas som åker.

Ett antal nya grödor kom, som ärtväxter och rotfrukter med mer näring än rovor. Potatisen som kommit i början av 1800­-talet ökade. När man började odla vall, djurfoder, upphörde skogsbetet efter hand. Samtidigt blev skogen värdefull när ångsågarna kom, i mitten av seklet.

Lika viktiga var ett antal marknadsreformer, som gjorde att bönder lättare kunde köpa på sig större jordlotter. Redan på 1700-­talet fick kronobönder rätt att friköpa sin mark och bli sin egen. På 1850-­talet slopades en del livsmedelstullar, men Sverige förblev ändå nettoexportör av framför allt havre. När järnvägen kom blev dock amerikansk och engelsk spannmål billig, när kostnaden för transporterna sjönk. Många satsade då på mjölkkor och Sverige blev en stor exportör av smör.

Näringsfrihet infördes i steg från 1846 till 1864, vilket öppnade för lanthandlare, när städerna inte längre hade monopol på handel. Upprustat vägnät och framför allt järnvägens utbyggnad gjorde det lättare att få ut varor på landsbygden.

Lantbruket mekaniserades

Den industriella utvecklingen spreds till landsbygden, där byar under andra halvan av 1800- talet växte till industriorter med mejerier, verkstäder och maskintillverkning. Lantbruket mekaniserades snabbt, främst med importmaskiner, men sedan med alltfler inhemska.

Att storskiftet sprängde byarna är ett påstående som upprepas ofta, men den bilden har nyanserats kraftigt under de senaste årtiondena.

– Skiftet innebar inte att bygemenskapen försvann, den bestod. Antalet tegar minskade, det blev mer överskådligt. I till exempel Skåne och Västergötland, där byarna kunde ha upp till 50 gårdar, räckte det inte, säger Mats Morell, professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet, som leder ett större projekt om laga skiftet i Mälardalslänen.

– På många håll i Skåne klövs byar, medan bilden är en annan i Mälardalen. Det är en av de saker vi tittar på. Utflyttningar förekom även här, men inte i samma omfattning.

Franska kvinnor brukar jorden, cirka 1917-1920. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Mats Morell anser att skiftenas betydelse bör sättas i internationellt perspektiv. Tillväxten var stark i Skåne och Mälardalen redan under första halvan av 1800-­talet, tack vare höga spannmålspriser efter Napoleonkrigen.

Det gjorde det möjligt för bönderna att investera och rationalisera. Hundra år senare sålde många i stället smör och fläsk, framhåller Mats Morell.

Fallande skattetryck på bönderna bidrog också till att de fick ett större överskott att investera. Besluten på 1810-­talet att slopa tullar för införsel av varor till städer och inrikes pass för flytt och varutransport över länsgränserna hade också betydelse.

När åkrarna blev större och sammanhängande behövde inte bya laget längre besluta om gemensam tid för sådd och skörd. Man behövde inte ta samma hänsyn till grannarna för att undvika att köra över deras gröda på väg till sina tegar. Men de fortsatte att låta djuren beta på stubben efter skörd, det kom att dröja ganska länge innan var och en stängslade sina ägor.

En tid för mindre industrier och entreprenörer

Skiften och avregleringar banade väg för entreprenörer som kunde agera friare. De startade egna verksamheter, som Johan Petterssons bränneri för att förädla säd eller potatis, men gick även samman i mejeriföreningar. De byggde ut byarnas sågverk och tegelbruk.

Det blev också på modet att ha en trädgård vid de nya hus som byggdes – för att det var vackert, men också för att odla äpplen och trygga vinterbehovet av c-­vitaminer.

Mindre industrier med tillverkning för större marknader började poppa upp.

– Till det bidrog även landsbygdens kraftiga folkökning såväl som smittkoppsvaccinet, växelbruket och ökningen av åkerarealen. Samtidigt skapade det klassklyftor.

– Vi fick en proletarisering med fler  jordlösa och obesuttna. De flyttade till städerna, men en del kunde få jobb i industrier på landsbygden. Byar utvecklades till samhällen och allt fler fick jobb som industriarbetare. Det var också en förutsättning för handeln på landsbygden. På framför allt 1860-­ och 1870-­talen växte antalet lanthandlare mycket snabbt, säger Fredrik Sandgren, lektor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet.

Det berodde inte bara på avregleringen av handeln, utan också att industrialiseringen ökade reallönerna och järnvägen gjorde det enklare och billigare att frakta varor.

Alfa Lavals priskurant 1906. 1877 skapade Gustaf de Laval en separator som enklare skiljde på grädde och mjölk. Bild ur Alfa Lavals arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria

Bristen på arbetskraft skapade också behov av nya maskiner, vilket märks tydligt i att Mälardalsområdet mekaniserades långt före mer tätbefolkade Skåne. Jordbrukets utveckling gick hand i hand med industrialiseringen. Redskap till jordbruket som tidigare tillverkats lokalt, på gården eller av byns smed, blev större och fabrikstillverkade. Produktionen flyttades in till städerna eller större samhällen.

När bönderna började producera för en marknad, mot tidigare bara för husbehovet fick de också råd att skaffa maskiner. Det gäller särskilt dem som satsade på mjölk.

– Växelbruket ledde till att den svenska åkerarealen fyrdubblades under 1800-­talet. Det är unikt i vår jordbrukshistoria. Det var en revolution som dagens människor inte förstår. Samtidigt saknades arbetskraft när många drog till städerna och industrin, eller emigrerade. Då behövdes mer maskiner, säger historikern Rolf Larsson i Kalmar, som skrivit böcker om lantbrukets maskinhistoria på 1800­-talet och på 1900­-talet.

Lokomobil i stället för kanon

Att Sveriges sista krig tog slut 1809 gjorde också att stålet kunde användas till plogar i stället för kanoner.

Det som kom först var lokomobiler, så­ och slåttermaskiner samt tröskverk. Där var Munktells i Eskilstuna och Överums bruk i Småland viktiga tillverkare. Munktells kom långt senare att slås ihop med Bolinders verkstäder i Stockholm – stora på tändkulemotorer och fotogenlokomobiler – och skapa det klassiska traktormärket BM.

Men då är vi en bra bit inne på 1900-­talet, där ytterligare en lantbruksrevolution ska komma att äga rum, driven av monokultur, diesel och insatsmedel, som än en gång mångdubblade avkastningen och lönsamheten. Kanske är vi i detta sekel inne i en omställning till den tredje revolution, där klimatvänlig produktion står i fokus.

Ur Företagshistoria 2019:3

Text: Mats Karlsson

Dela med dig av dina tankar