När plockgodiset nästan blev börsvara

Candykings historia börjar 1980 då den 24-årige entreprenören Christer Forsman bestämde sig för att testa att sälja lösgodis manuellt från ett tombolastånd utanför Vivo-hallen i Alby. 33 framgångsrika år senare skulle företaget börsnoteras – men dagen innan introduktionen stoppas den av ägaren.

Christer Forsman hade fått idén om att sälja varor i lösvikt några år tidigare när han arbetade som försäljningschef på ett företag som sålde foder och tillbehör till sällskapsdjur. Så han snickrade ihop ett tombolastånd som han målade och dekorerade med rödvita markiser och satte i gång. Han åkte runt tillsammans med frun, Anette Forsman, och försäljningen ökade hela tiden.

1984 började Christer Forsman sälja lösgodis på Vivo Daglivs som låg mittemot hans fruktaffär Bananas på S:t Eriksgatan i Stockholm. I Vivo-butiken såldes ungefär 200–300 kilo av Christer Forsmans godis i veckan, redan från start. Detta gjorde att han vågade satsa på att etablera sig i nästa butik, som låg på Hornsgatan på Södermalm.

I början jobbade Christer Forsman i princip dygnet runt. – När man startar ett sånt här företag måste man satsa allt, annars går det inte. Jag var tvungen att sluta jobba själv. Vi hade många hundår då jobbet tog all tid. Hela familjen levde hela tiden tillsammans med ”Karamellen”. Det var familjen, säger Anette Forsman om de första åren.

Christer Forsman var en driven entreprenör med egen stil och som ibland pratade innan han tänkte. Han fick ständigt nya idéer. När han var på besök på B&W i Bromma såg han att de sålde blomsterlökar i stora pappkartonger. Det gav honom idén att ställa upp kampanjpallar i affärerna inför olika högtider. De testade vid påsk ett år; greppet visade sig vara var ett smart drag och volymerna ökade.

Väckte ont blod

Men samtidigt som affärerna gick bra började det komma in anmälningar till Livsmedelsverket om att det såldes godis i lösvikt i affärer. Var det verkligen tillåtet att sälja godis som kunden plockade själv?

Livsmedelsverket konstaterade 1985 att självplock av godis var tillåtet – men bara om produkterna var hygieniskt placerade, att konfektyren låg i separata behållare och bara fick plockas med en slev eller skopa. Nu fick godisförsäljningen ett snabbt uppsving.

Christer Forsman bildade tillsammans med sin far och bror Karamellgrossisten HB 1984. Startkapitalet var på 15 000 kronor som Christer själv satsade. Karamellgrossisten etablerade sig nu i rask takt i affärer runt om i Stockholm, och försäljningen låg på cirka 100 kilo per vecka och butik. Vid den här tiden utgjorde försäljningen av lösviktsgodis 3–5 procent av den totala konfektyrmarknaden, vilket kan jämföras med år 2000 då den utgjorde cirka 30 procent. 2012 var andelen 29–31 procent i volym mätt.

Snabb tillväxt

Christer Forsman var långt ifrån ensam om att sälja godis i lösvikt i mitten av 1980-talet. Brottaren Frank Andersson startade till exempel företaget Franks Candymix. Planen var att erövra godissugna konsumenter i Sverige, Norge och USA. Men med 13:90 per hekto var det nästan dubbelt så dyrt som Karamellgrossistens.

På tio år, 1984–1994, gick Karamellgrossisten från en årsomsättning på 700 000 kronor till 150 miljoner kronor. Och under samma tid hade den svenska godiskonsumtionen ökat med nästan två kilo per person och år, från 9,8 kilo till 11,5.

Men Christer Forsman började tvivla på att han hade mer att ge. 1995 tillsattes för första gången en professionell styrelse med bland andra svenska McDonald’s grundare Paul Lederhausen. Syftet var att få in nya, friska idéer. Vid samma tid bytte företaget namn till Karamellkungen.

Christer Forsman var en rastlös själ och han ville utanför Sveriges gränser. Han breddade verksamheten till Norge, Finland och några östländer.

Man hade även återförsäljare i USA under en period, men någon halkade på en godisbit och stämde dem, så det fungerade inte.

Trots framgångarna och expansionen började Christer Forsman längta efter att tillbringa mer tid med sina tre barn. 1997 bestämde han sig för att sälja till finska Fazer. – Han gillade verkligen Fazer som koncern och kände att de skulle kunna ge Karamellkungen det som behövdes för att fortsätta utvecklas. Dessutom gillade han deras choklad, berättar Anette Forsman.

Candyking, Finland. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Från godis till gokart

Nina Westerberg, vd för Candyking i Finland mellan 2003 och 2015, upplever att Fazers köp var en viktig del i Candykings historia:

– Candyking hade glimten i ögat, var ett flexibelt och innovativt bolag, medan Fazer var ett bolag med processer, kvalitetskontroll och struktur i organisationen. Man hade mycket att lära av varandra, säger hon.

Efter Fazer-affären 1997 började Christer Forsman renodla sitt stora intresse för gokart och startade hyrkartfirman Racetown. Men han stannade kvar som styrelseledamot och hjälpte till att bygga upp företaget till en nordisk godisjätte fram till oktober 2001, då han omkom i en olycka på Linateflygplatsen i Milano.

När Fazer köpte Karamellkungen 1997 omsatte företaget 27 miljoner euro och hade 150 medarbetare. Elva år senare var samma bolag, Candyking, ett starkt varumärke som omsatte 150 miljoner euro och hade 800 medarbetare.

Trots det valde Fazer att sälja till Accent Equity. Vid försäljningen hade Candyking/ Karamellkungen över 8 000 försäljningsställen och sålde lösgodis i butiker, på biografer och stormarknader i Norden, Storbritannien och Baltikum. Bara i Sverige sålde man 48 000 ton lösgodis, fördelat på över 3 000 försäljningsställen.

Efter ett par år på marknaden började uppstickaren Godis
prinsen, som startats av Dani Evanoff, att erövra allt större del av lösgodismarknaden. Bland annat skrev prinsen avtal med flera Icabutiker, Karamellkungens trognaste kund, och företaget började bli ett reellt hot för Karamellkungen. Namnet Godisprinsen var taget för att reta Karamellkungen, företaget hade en snarlik logotyp och kallade sig dessutom ”tronföljaren”. Men hösten 2008 köpte Candyking upp Godisprinsen och Dani Evanoff gick in i bolagsledningen.

Börsintroduktion kom av sig

2013 var det dags att introducera godisföretaget på börsen. Nu skulle det svenska lösgodiset ut i ännu fler europeiska länder, enligt vd David von Laskowski, och aktien blev övertecknad edan första dagen. Med börsintroduktionen förväntades också bolagets skuldsättning minska. Tidningen Dagens industri hade granskat företagets årsredovisningar och kommit fram till att bolagets höga förluster till stora delar berodde på bokföringsmässiga operationer som lett till att Candyking kunnat minimera sin bolagsskatt.

Men dagen före börspremiären vinstvarnade företaget, vilket är unikt, och börsintroduktionen sköts upp från den 12 till den 16 december. Anledningen var enligt ett pressmeddelande ogynnsam valutautveckling och fabriksbränder hos två av företagets leverantörer, något som väntades sänka resultatet. Vd David von Laskowski var inte anträffbar när pressmeddelandet släpptes, vilket retade många.

Candyking uppgav att bränderna inträffat redan i oktober samma år men att de negativa effekterna hade förvärrats sedan dess. Bränderna nämndes inte i börsintroduktionsprospektet som publicerades den 28 november, trots att produktionsbortfallet var känt redan i oktober, åtminstone för en av de två leverantörer som Candyking hänvisade till, västgötska Totte Gott.

Fredagen den 13 december 2013 kom beskedet att hela börsintroduktionen av Candyking ställdes in. Jan Ohlsson, huvudägaren Accents representant i styrelsen, kommenterade det så här: ”Enligt vår bedömning påverkas inte Candykings långsiktiga intjäningsförmåga av de beskrivna omständigheterna, men de har skapat en osäkerhet i marknaden som åtminstone på kort sikt skulle försvåra Candykings ställning som börsbolag. Vi har tagit till oss av detta och tar vårt ansvar genom att dra tillbaka erbjudandet.”

Fiaskot var ett faktum. David von Laskowski avgick kort därefter. Han är idag vd för ett företag som säljer sallad i lösvikt.

Sommaren 2016 tillträdde den tidigare konkurrenten Dani Evanoff som koncernchef för Candyking. I november samma år blev det klart att han köper bolaget.

Författare: Eva Häggmark

Ur: Företagshistoria 2017:1.

Dela med dig av dina tankar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder cookies

Cookies ("kakor") består av små textfiler. Dessa innehåller data som lagras på din enhet. För att kunna placera vissa typer av cookies behöver vi inhämta ditt samtycke. Vi på Centrum för Näringslivshistoria CfN AB, orgnr. 556546-9243 använder oss av följande slags cookies. För att läsa mer om vilka cookies vi använder och lagringstid, klicka här för att komma till vår cookiepolicy.

Hantera dina cookieinställningar

Nödvändiga cookies

Nödvändiga cookies är cookies som måste placeras för att grundläggande funktioner på webbplatsen ska kunna fungera. Grundläggande funktioner är exempelvis cookies som behövs för att du ska kunna använda menyer och navigera på sajten.

Cookies för statistik

För att kunna veta hur du interagerar med webbplatsen placerar vi cookies för att föra statistik. Dessa cookies anonymiserar personuppgifter.

Cookies för annonsmätning

För att kunna erbjuda bättre service och upplevelse placerar vi cookies för att kunna anpassa marknadsföring till dig. Ett annat syfte med denna behandling är att kunna marknadsföra produkter eller tjänster till dig, ge anpassade erbjudanden eller marknadsföra och ge rekommendationer kring nya koncept utifrån vad du har köpt tidigare.

Cookies för personlig annonsmätning

För att kunna visa relevant reklam placerar vi cookies för att anpassa innehållet för dig

Cookies för anpassade annonser

För att visa relevanta och personliga annonser placerar vi cookies för att tillhandahålla unika erbjudanden som är skräddarsydda efter din användardata