Nymans verkstäder

På Dragarbrunnsgatan 25 i Uppsala startade Anders Fredrik Nyman 1873 en finmekanisk verkstad. Tanken var att han främst skulle syssla med bland annat slipningar och reparationer av kirurgiska instrument, men en fantastiskt snillrik nymodighet skulle ändra på den saken.

Velocipeden, eller cykeln som vi kallar den idag, var på frammarsch i världen och blev snabbt populär. Nyman började snart med cykelreparationer och gav sig så småningom även på att tillverka en egen cykel. Vad han knappast kunde ana då var att han därmed hade sått fröet till det som skulle bli Sveriges största cykeltillverkare – och Uppsalas största verkstadsföretag.

Cykeln var en fantastisk uppfinning och en otrolig mekanisk bedrift. En cyklist kunde färdas snabbt – i snitt ungefär dubbla hastigheten jämfört med att springa – men utan att göra av med mycket mer energi än vad kroppen förbrukar vid gångtempo. Sett till energieffektivitet är cykeln med stor sannolikhet det mest optimala transportmedel som någonsin uppfunnits. Det förhållandevis låga priset innebar också att många hade råd att skaffa en. Cykeln var så praktisk att alla ville ha en – från kungar och kejsare till springpojkar och fabriksarbetare. Även i dåliga tider sålde cyklarna bra. Och inte nog med det – den innebar mer frihet. En arbetare kunde nu enkelt ta sig runt och var inte längre tvungen att ta ett jobb inom gångavstånd ifrån hemmet.

1888 tillverkade Anders Fredrik Nyman företagets första cykel, en s.k. höghjuling med överdimensionerat framhjul. Ungefär samtidigt blev en ny typ av cykel populär ute i världen, en s.k. säkerhetscykel med kedjedrift och två lika stora hjul – ganska lik dagens cyklar. De gamla höghjulingarna var både otympliga och rentav riskabla att använda. Denna nya variant var långt säkrare och blev snabbt mer populär. Anders själv avled 1889, varpå hans änka drev företaget i fyra år för att därefter lämna över företaget till parets söner Adolf Fredrik och Janne Nyman. 1890-talet har i efterhand kallats för cykelns gyllene årtionde, och Nymans behövde snart större lokaler. Deras varumärke för cyklar fick heta Hermes. Namnet hämtades från den grekiska mytologin – Hermes var gudarnas budbärare, och idrottarnas gud.

I början gick cykeltillverkningen långsamt, med en produktion på endast några stycken per år. Men snart ökade takten, och bröderna hade storslagna planer – de skulle tillverka hundratals cyklar och massor av kringutrustning till dessa! För att kunna växa enligt plan krävdes nytt kapital. Därför ombildades företaget 1899 till aktiebolag och fick heta AB Nymans Verkstäder. Vid denna tid hade de omkring 50 anställda. De båda bröderna Nyman ägde tillsammans drygt en tredjedel av aktierna och resten såldes för att få in pengar till nya investeringar. Adolf Fredrik blev direktör och Janne chef över verkstaden.

Nymans verkstäder Folkrörelsearkivet för Uppsala län. Public Domain Mark.

En ny fabrik byggdes i kvarteret Noatun vid Väderkvarnsgatan och S:t Persgatan. I början gick det trögt, men antalet tillverkade cyklar per år kunde snart räknas i tusental. I takt med att tillverkningen ökade kom också fabriken att växa. Kring 1905 började verksamheten äntligen redovisa vinst. 1910-talet blev ett bra årtionde för Nymans och anläggningen fick byggas ut ytterligare. 1916 fick man elektricitet i fabriken, vilket var en nymodighet på den tiden. Under 1920 tillverkade Nymans över 20 000 cyklar.

Men runt hörnet väntade tuffa tider. I början av 1920-talet genomgick Sverige en finanskris som i efterhand kallats deflationskrisen. Under de sista åren på 1910-talet hade nämligen efterfrågan på varor i allmänhet varit mycket stor. Av flera orsaker, bland annat störningar i leveranser och dåliga skördar, förekom varubrister. Dessa ledde i sin tur till högre priser. Många företag byggde därför upp stora lager som de förväntade sig skulle kunna säljas till ständigt ökande priser med större och större vinst. När problemen som orsakat prisökningarna åtgärdats stod många företag med alldeles för stora lager som de sedan tvingades sälja till reapriser.

Precis som många andra företag var Nymans illa ute och man tvingades stoppa fabriksproduktionen helt under en sommar. På toppen av detta gick båda bröderna Nyman bort – Adolf Fredrik dog 1921 och Janne två år senare. Detta innebar dock inte slutet på verksamheten och den ekonomiska krisen blev som tur var kortvarig. Affärerna tog fart igen och i mitten av 1920-talet sysselsatte cykelfabriken 500 arbetare. Och fler anställda skulle det bli.

Hermes var ett starkt varumärke och cyklarna användes ofta i tävlingar under 1900-talets första årtionden. I takt med att Nymans växte började de även gå samman med eller förvärva andra cykeltillverkare. På det viset fick man fler cykelmärken utöver Hermes – ett av dem var Crescent, som finns kvar än idag. Det satsades även på egen gummitillverkning, dock med varierande framgång.

Andra världskriget innebar inga svåra tider för Nymans. Det var hög efterfrågan på cyklar, och man hade även börjat tillverka motorcyklar och levererade dessutom krigsmateriel till militären. Efter krigets slut stod den svenska cykelmarknaden på topp. Det beräknades att det fanns tre miljoner cyklar i landet – nästan en per varannan invånare. Nymans var vid denna tid Uppsalas största företag, och därtill också norra Europas största cykeltillverkare. De hade en för tiden oerhörd produktionstakt – i fabriken producerades i snitt en cykel i minuten!

1947 bytte Nymans Verkstäder namn till Nymanbolagen AB och två år senare noterades bolaget på Stockholms Fondbörs. Under efterkrigstiden blev det snart kärvare på den svenska cykelmarknaden, vilket sannolikt berodde på flera saker. En viktig faktor var att välståndet i Sverige ökade och att fler hade råd att skaffa bil. Det innebar i sin tur lägre efterfrågan på cyklar. En annan var att importen av utländska cyklar släpptes fri 1960 och att de svenska cykeltillverkarna då fick mycket hård internationell konkurrens. Sammantaget ledde detta till att lönsamheten i cykelbranschen försämrades rejält. För att tackla denna situation gick Nymanbolagen 1960 ihop med konkurrenten Monark i Varberg och bildade koncernen MCB.

Kort därefter beslutades det att cykeltillverkningen skulle flyttas från Uppsala till Varberg, och att verksamheten i Uppsala hädanefter först och främst skulle koncentrera sig på tillverkning av båtmotorer. Produktionen flyttades dock ut från innerstaden till industriområdet Boländerna och hela kvarteret Noatun såldes till Uppsala kommun. Den 12 mars 1963 tillverkade Nymans sin sista cykel, och därmed var en 75 år lång uppsaliensisk cykelhistoria till ända. Båtmotortillverkningen såldes 1973 till Volvo Penta som sex år senare flyttade verksamheten till Göteborg. Nymanbolagen AB avvecklades officiellt 1981.

Författare: Gustav Svensson

Dela med dig av dina tankar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.