Pionjärbolaget Skandia

När Skandia bildades 1855 bröt bolaget mark på flera områden. Det var Sveriges första försäkringsaktiebolag och det första blandbolaget. Skandia erbjöd både brandförsäkring och livförsäkring, en försäkringsform som man också var först med i Sverige. Före Skandia fanns det i Sverige bara ömsesidiga brandförsäkringsbolag, som hade små ekonomiska möjligheter att försäkra större objekt som fabriker. Om en entreprenör ville försäkra sin näringsverksamhet var han eller hon hänvisad till utländska försäkringsbolag. Den svenska försäkringsrörelsen kunde således inte uppfylla behoven från det industrisamhälle som började växa fram. Det innebar också att mycket svenskt sparkapital försvann utomlands.

Försäkringsproblematiken blev en fråga på politisk nivå, och vid 1854 års riksdag beslutade man att bilda en rikstäckande svensk livförsäkringsanstalt. Men ett privat initiativ hann före.

Ett moderniserat försäkringsväsende

Skandias 91 grundare, med innovatören och entreprenören Carl Gustaf von Koch i spetsen, ville modernisera försäkringsverksamheten i Sverige och samtidigt förhindra att kapital strömmade ut till utländska försäkringsbolag. Skandia kunde tack vare sin bolagsform – den relativt nya aktiebolagsformen – sprida riskerna och introducerade försäkring till fasta premier, något som var revolutionerande. Tack vare bolagsformen kunde Skandia också ta emot försäkringar på mycket höga belopp.

Skandias soliditet garanterades genom tre fonder. Grundfonden utgjordes av aktiekapitalet. Till en reservfond skulle en del av vinsten sättas undan innan någon utdelning till aktieägarna kunde ske. Den tredje fonden var försäkringsfonden, dit varje år ett belopp av en storlek som motsvarade det årets kalkylerade utgifter måste avsättas. Den här fondindelningen blev mönsterbildande för den svenska försäkringsbranschen framöver.

Efter Skandia bildades ett stort antal försäkringsbolag enligt samma modell. Hundra år senare fanns det i Sverige över 1 000 bolag.