Bussbranschen verkade på en reglerad marknad under flera decennier. Redan 1906 reglerades yrkestrafiken genom den första yrkestrafikförordningen. Detta följdes av flera förordningar, bland annat 1916 och 1923, då behovsprövningen och ekonomiska faktorer såsom konkurrenskontroll stod i förgrunden. En skärpning av behovs- och lämplighetskraven infördes i motorfordonsförordningen från 1930. Under mellankrigstiden uppstod ett stort antal bussbolag och en ökande konkurrens mellan järnvägarna och bussbolagen uppstod. Flera privata järnvägar i södra Sverige köpte upp bussbolag under 1930-talet. De enskilda järnvägarna förstatligades 1939 och SJ fick monopol på järnvägstrafiken.
Yrkestrafikförordningen blev viktig
Tillkomsten av 1940 års yrkestrafikförordning (YTF, 1940:910) blev viktig. Krigsåren innebar en stor omställning för hela transportsystemet i Sverige och Statens trafikkommission blev det organ som reglerade transportnäringen fram till 1945. Yrkestrafikförordningen fortsatte att gälla efter kriget. De ansökningar som skickades till länsstyrelserna granskades för att avgöra om nya bussbolag skulle störa befintlig järnvägstrafik eller existerande bussbolag. Dessutom kontrollerades förarnas vandel. I samband med införandet av YTF fick både åkeriföretagen liksom bussbolagen möjlighet att avge synpunkter på nya ansökningar. Koncessioner – tillstånd – för busstrafik existerade mellan 1907 till 1988. Tillträdet till bussmarknaden var med andra ord reglerat. Dessutom var även taxor och tidtabeller reglerade centralt. En statlig nämnd, Statens Biltrafiknämnd, var ansvarig för busstrafiken och länsstyrelserna tillstyrkte eller avstyrkte de tillstånd som kom in. Även annan yrkestrafik, som lastbilstrafiken och taxi, omfattades av lagstiftningen.
Subventioner för bussbranschen
Den hårdnande konkurrensen från privatbilismen innebar problem för busstrafiken i glesbygd, vilket medförde att branschen beviljades subventioner 1961, trots 1963 års trafikbeslut, som bland annat innebar ett ökat marknadsinslag för respektive transportslag.
Högertrafikomläggningen 1967 var en stor händelse i trafik-Sverige och medförde stora konsekvenser för bussbranschen, bland annat genom ombyggnationer av bussarna.
Reformarbete och avreglering
Under 1970-talet initierades flera reformer. År 1972 omreglerades beställningstrafiken, då prisreglering avskaffades och etableringsregleringen reformerades genom en liberalisering. En annan reform var den så kallade trafikhuvudmannareformen 1978. Syftet med reformen var att skapa ett sammanhållet trafiknät, där det skulle vara möjligt att åka på ett månadskort i ett län. I praktiken innebar detta ett monopol, enligt BR:s bedömning. Reformen innebar att länens trafikhuvudmän skulle få rätt att själva bedriva trafik och bestämma över priset. Ansvaret övergick med andra ord från Länsstyrelsen till länens trafikhuvudmän. Dessa kunde nu välja att bedriva egen busstrafik eller att upphandla denna. Från och med 1989 fick trafikhuvudmännen en generell rätt att bedriva trafik i respektive län. Trafikhuvudmännen fick exklusiv trafikeringsrätt för lokal och regional linjetrafik.
År 1989 påbörjades avregleringen av bussbranschen. 1 januari slopades behovsprövningen av beställningstrafiken. Linjetrafiken avreglerades 1 juli samma år. Den tidigare påbörjade avregleringen av bussbranschen (beställningstrafiken) fortsatte genom att linjetrafiken avreglerades 1 juli 1989, då bland annat behovsprövningen berördes.
Upphandlingarna satte sin prägel på hela bussbranschen och konkurrenssituationen förändrades.
Den långväga busstrafiken avreglerades 1999.
Ny kollektivtrafiklag 2012
Omregleringen i och med Ny kollektivtrafiklag 1 januari 2012 innebär att även marknaden för linjetrafik inom ett län öppnas för konkurrens. En ny myndighet bildas, den regionala kollektivtrafikmyndigheten. Denna ska upprätta ett Trafikförsörjningsprogram och besluta om allmän trafikplikt, dvs vilken trafik samhället ska ansvara för och som därmed också kan handlas upp av en offentlig beställare. Kommersiellt initierad trafik kan därmed bedrivas parallellt med offentligt upphandlad och subventionerad trafik, alternativt kan kommersiell trafik etableras på tider och sträckor där offentligt upphandlad trafik saknas.
Dela med dig av dina tankar