Anna Whitlock (1852–1930) är i dag mest känd som förebilden till Dagmar Friman i TV-serien Fröken Frimans krig. Whitlock, precis som Friman, var grundare av det kvinnliga konsumentkooperativet Svensk Hem och ledare för den kvinnliga rösträttsrörelsen LKPR. Men framförallt var Anna Whitlock en nydanande pedagog och skolledare.
Anna grundade en flickskola i Stockholm 1878, vilken omvandlades till en samskola 1893. Hon ledde skolan till 1918 och var ordförande i skolans styrelse till sin död. En av Annas närmaste medarbetare var Ellen Key som genom boken Barnets århundrade (utgiven 1900), den svenska pedagog som blivit mest känd internationellt.
Reformpedagogen
Anna Whitlock var en av landets främsta reformpedagoger, men den enda framträdande skolföreståndarinnan i Stockholm som var uttalat radikal i allmänpolitiska frågor. Detta gav hennes skola en speciell profil. Den fick många elever från reformsinnade familjer, ofta med akademisk eller konstnärlig inriktning. Bland föräldrarna märks personer som Anna och Hjalmar Branting, matematikprofessorn Sonja Kovalevsky samt konstnärerna Karin och Carl Larsson.
I sitt avskedstal 1918 sade Anna:
En liten skola i ett litet land kan synas vara en försvinnande obetydlig faktor i skapandet av ett nytt liv på jorden, men även den utövar ett inflytande på en krets av unga män och kvinnor och genom dem i vidare kretsar. Må vår kära skola aldrig släppa ur sikte, att dess högsta mål är danandet av ädla personligheter!
Det var inte så att Anna bedrev politisk propaganda i undervisningen. Tvärtom skulle de flesta nog i dag bedöma hennes skola som den mest objektiva och ideologiskt neutrala eftersom den var baserad på grundläggande demokratiska värderingar och modern naturvetenskap.
Natanael Beskows målning av Anna Whitlock, som överlämnades till Whitlockska samskolan 1918 i samband med att skolan firade 25-årsjubileum och Anna Whitlock gick i pension efter 40 år som skolföreståndarinna. På väggen i motivet syns ett porträtt av Annas fosterdotter Helga, som den gode vännen Carl Larsson gjort. Målningen hängde på skolan fram till nedläggningen 1978. Foto: Viktor Fordell/Nationalmuseum.
Den allmänna skolan och de flesta privatskolorna var in på 1900-talet präglade av en konservativ grundsyn. Det mest utmärkande var att Whitlocks skola stod neutral i religiösa frågor, medan den allmänna skolan var hårt styrd av svenska kyrkan. Först på 1960-talet blev den allmänna skolan konfessionslös, vilket ledde till att KDS (nu Kristdemokraterna) bildades som protest.
Både flickor och pojkar undervisades i såväl träslöjd som syslöjd. Och som enda skola, åtminstone i Stockholm, fick även pojkar undervisning i hemkunskap.
Whitlocks skola hade ett påtagligt inslag av barn från judiska familjer. Den var i flera decennier den förmodligen viktigaste institutionen i Stockholm där barn från (ofta sekulariserade) kristna och judiska hem dagligen umgicks.
Anna Whitlock införde laborativa inslag i naturkunskapen och arrangerade många exkursioner och studiebesök. Hon var pionjär med att föra in samhällskunskap på schemat, eller medborgarkunskap som det då hette. Undervisningen i främmande språk handlade mer om att lära sig tala språket och läsa god litteratur, än att traggla grammatik. Hennes skola var en av de första skolorna i Sverige, möjligen den allra första, att införa sexualundervisning. Både flickor och pojkar undervisades i såväl träslöjd som syslöjd. Och som enda skola, åtminstone i Stockholm, fick även pojkar undervisning i hemkunskap.
Diskussionsklubben för flickor
Den 10 maj 1884 startades en diskussionsklubb bland de äldsta eleverna på Anna Whitlocks flickskola. Eleverna var då 12–14 år gamla och syftet var att träna dem dels i demokratiska mötesformer, dels i att muntligt argumentera för sin ståndpunkt inför klassen. Under mötena, som ägde rum utanför skoltid, fördes protokoll över diskussioner och beslut.
Även Anna Whitlock och Ellen Key var medlemmar i klubben. Bland de frågor som diskuterades fanns ”Tjenarnas ställning i det moderna samhället”, ”Öfvergångsåldern” (puberteten), ”Hvad är orsaken till att flickor äro så fallna för att förakta unga män?” och unionen med Norge. Att på detta sätt låta unga flickor argumentera fritt – även i politiskt känsliga frågor, 37 år innan kvinnor fick rösträtt i riksdagsval – och uppträda som jämlikar med sina lärare var naturligtvis oerhört uppseendeväckande.
I Whitlockska samskolan fick både pojkar och flickor undervisning i syslöjd (och träslöjd). Slöjd hade ända sedan Anna Whitlock startade sin första flickskola 1878 varit ett karaktärsämne, vilket många tidigare elever uppskattat. Eleverna på bilden är i 11-årsålden. Foto från cirka 1923. Foto: Anne Agardh.
Nätverksbyggare och organisatör
Anna Whitlock var den skolföreståndarinna som hade de mest framträdande rollerna inom det svenska föreningslivet utanför den pedagogiska världen. Hon var alltså ordförande i LKPR och grundare av Svenska Hem, dessutom vice ordförande i Centralförbundet för socialt arbete (CSA), mångårig föreläsare på Stockholms Arbetareinstitut, framträdande medlem i den kulturradikala Studentföreningen Verdandi i Uppsala samt den första kvinnan som invaldes i förtroenderådet för Frisinnade landsföreningen (föregångare till Liberalerna).
Anna var en formidabel nätverksbyggare, med en högt utvecklad förmåga att rekrytera och placera kompetenta personer på rätt position i sin egen ”reformkoncern”. En duktig elev kunde bli lärare. En driftig lärare kunde göras till rösträttsaktivist. En kvinna i hennes nätverk kunde ha en make som rekryterades som föreläsare på någon kurs. En professor hon kände fick undervisa några timmar i hennes flickskola. Det var inte lätt att tacka nej då Anna frågade. Många kunde nog uppfatta henne som både påflugen och påstridig.
Stockholms privatskolemarknad präglades av hård konkurrens, mellan privatskolorna inbördes och för pojkarnas del även med de avgiftsfria statliga läroverken. Anna var framgångsrik i att utveckla goda kontakter till föräldrar som kunde tänka sig att placera sina barn i hennes skola. Och hon höll kontakt med föräldrarna under den tid de hade sina barn i skolan, vilket för en del familjer kunde omfatta 20 år eller mer.
Anna var en skicklig organisatör med goda kontakter i Stockholms ledande kretsar. Hon var personlig vän med Socialdemokraternas ledare Hjalmar Branting och den liberale partiledaren Karl Staaff, liksom med flera professorer vid huvudstadens lärosäten. Hon kände många av de ledande tidningscheferna, journalisterna, författarna och konstnärerna, liksom naturligtvis de främsta inom kvinnorörelsen. Genom sin skola hade hon kontakter med många föräldrar som hade viktiga roller i staden eller nationen.
Whitlockska samskolan är den institution i Sverige som genom sina lärare och elever har haft flest kvinnor som blev pionjärer inom politiken, bland annat den första ledamoten i första kammaren, liberalen Kerstin Hesselgren och det första statsrådet Karin Kock (S).
Höstterminen 1913 kunde Whitlockska samskolan flytta in i ett nybyggt hus på Eriksbergsgatan 8. På bilden står en grupp barn till vänster av porten till 8 A, som bestod av lägenheter som hyrdes ut (Anna Whitlock var en av hyresgästerna). Själva skolan låg på 8 B, till vänster. Huset hade ritats av arkitektfirman Hagström & Ekman, som låg bakom flera andra av Stockholms privatskolor. Lokalerna var moderna och luftiga och hade ämnesanpassade klassrum, med en gymnastiksal på källarplan.
Foto: Okänd fotograf/Stadsmuseet i Stockholm.
En pedagog som inte förstod sig på barn
Anna Whitlock blev med tiden en välkänd person och en respekterad pedagog. Men hon bar på en personlig tragedi. Anna hade svårt att förstå sig på barn, och hon var väl medveten om att många barn var rädda för henne. En av eleverna i hennes första elevkull 1878 var Johanna Möller. Hon blev efter skoltiden lärare i Annas skola fram till hon gifte sig med den sedermera världsberömde nationalekonomen Gustav Cassel (även han var lärare ett par år i Whitlocks). Johanna var nära vän till Anna och var en av gästerna på Annas sista födelsedag 1930. Johanna skrev i sina minnesord över Anna:
”Det har sagts – och med en viss rätt – att hon ej var barnpsykolog. Hon ägde nog ej den slagruta som finner väg till dolda källsprång i barnasjälen. Hon var för stark, för aktiv. Hon hade stora sympatier och antipatier och blev därför lätt omild i sin dom över naturer, som hon ej förstod. Ingen kunde sörja mer däröver än hon själv. Men där hon förstod, där gav hon rikedom och värme …
Som undervisare var hon glänsande. En berättare av Guds nåde! Allt hon rörde vid blev liv och verklighet. Hon ägde den äkta pedagogens lust och talang att meddela vetande. Vilken kaskad av intryck flödade ej över oss – de första årsringarna av elever! … Hon lärde oss att öppna ögon och öron och njuta livets skönhet i alla dess yttringar, att ge akt på allt, lära av allt. Så gav hon oss lyckomöjligheter för hela livet.”
Text: Anders Johnson, författare av boken Anna Whitlock – Reformpedagog och rösträttsledare (Förlaget Näringslivshistoria).
ANNA WHITLOCK – REFORMPEDAGOG OCH RÖSTRÄTTSLEDARE
Boken om Anna Whitlock bygger på helt nytt och tidigare opublicerat material. Den ger en unik skildring av skolpionjären och kvinnosakskämpen Anna – och av Stockholms kulturella och politiskt radikala kretsar under den tid när det moderna svenska samhället tog form.
Dela med dig av dina tankar