Stärkt skydd för visselblåsare

2019 utfärdade EU ett visselblåsardirektiv som syftar till att skapa skydd mot repressalier för personer som rapporterar om arbets­relaterade miss­förhållanden. Två år senare, 2021, kom standarden ISO 37002 – Ledningssystem för vissel­blåsning. Standarden består av ett antal riktlinjer och är ett resultat av ett samarbete mellan standardiserings­organ i över 40 länder.

En visselblåsare är en person, ofta anställd, som slår larm eller säger ifrån vid oegentligheter. Vanligen gäller detta förhållanden på arbets­platsen, men det kan även röra myndigheters agerande eller samhället i stort.

Termen populariserades i början av 1970-talet av bland andra den amerikanske politikern och aktivisten Ralph Nader – delvis på grund av att de vanligt före­kommande begreppen informer (informatör) och snitch (tjallare) hade en över­vägande negativ klang. Att blåsa i en visselpipa hade mer neutrala konnotationer och förde snarare tankarna till idrotts­domare, regelverk och fair play.

Genom historien finns det många exempel på individer som låtit sitt starka rättspatos väga tyngre än arbets­givarens intressen, varpå de rapporterat om miss­förhållanden och därefter fallit i varierande grader av onåd. I Sverige har vi grund­lags­stadgade anskaffar- respektive meddelar­friheter, vilket innebär att alla människor enligt lag har rätt att samla in uppgifter för publicering och att lämna dem till media.

Undantag görs i vissa fall där sekretess föreligger eller vid brott mot rikets säkerhet. Utöver dessa friheter gäller även lagen om meddelar­skydd inom offentlig sektor och i vissa privata verksamheter, med efter­forsknings­förbud och repressalie­förbud. Det lagstadgade skyddet för vissel­blåsare var alltså tämligen starkt i Sverige även innan EU-direktivet utfärdades.

Stora läckor låg till grunden

Whistleblowing management systems (ISO 37002:2021) publicerades i sin första version i juli 2021. Standarden är fram­tagen av kommittén ISO/TC 309, vilken grundades i september 2016 i kölvattnet av 2014 och 2015 års dokument­läckor i Luxemburg respektive Panama, där stora mängder information rörande tillgångar i skatte­paradis hade vidare­befordrats till pressen från anonyma vissel­blåsare.

Kommittén sammankallades av dr Wim Vandekerckhove, professor i affärs­etik, som också ledde utvecklings­arbetet med standarden. Den engelsk­språkiga versionen gäller även i Sverige som Lednings­system för vissel­blåsning (SS-ISO 37002:2021). Andra standarder i samma familj är Governance of organizations (ISO 37000) och Anti-bribery management systems (ISO 37001).

Standarden följer ISO:s harmonized structure (tidigare känt som High-Level Structure), vilket i korthet innebär att den är upplagd enligt den mall som alla ISO-lednings­system i framtiden kommer att följa, oavsett ämne. Några av punkterna i mallen är planering, stöd/support, utvärdering och förbättring.

Standarden syftar till att uppmuntra och förenkla rapportering av miss­förhållanden, stödja och skydda personer som rapporterar, säkra uppföljnings­processerna, förbättra den interna kulturen och – sist men inte minst – att minska risken att oegentligheter över­huvudtaget förekommer. Trust, impartiality och protection är ledorden för att implementera och upprätthålla ett fungerande vissel­blåsar­system. Standarden är bransch­neutral och kan användas i alla typer av organisationer oavsett storlek.

Det tvingande EU-direktivet gör gällande att organisationer måste upprätta vissel­blåsar­system och konfidentiella rapporterings­kanaler, medan ISO 37002 ger väg­ledning i hur sådana system bäst hanteras. ISO-standarden kan därför användas som en guide i hur direktivet i praktiken kan efter­levas, och för att faktiskt över­träffa lag­textens minimikrav.

Ännu ingen certifiering

Sedan EU-direktivet kom på plats har en ny marknad öppnat sig för konsulter som hjälper företag att anpassa sig till den nya lag­stiftningen. Än så länge siktar de flesta aktörer bara på följsamhet gentemot EU-direktivet, men det är inte helt otänkbart att ISO 37002 blir en framtida bench­mark och kvalitets­stämpel för företag som tar frågan om vissel­blåsning på allvar eftersom den rör frågor om etik, moral, civil­kurage och rätts­patos.

Till skillnad från exempelvis standarder för kvalitets­ledning (ISO 9001) och anti-mutor (ISO 37001) kan företag och organisationer dock ännu inte certifieras enligt vissel­blåsar­standarden.

Ur: SIS 1922 – 2022 – 100 år av standarder