Tyskar für alles

Invandrare har under alla epoker sedan medeltiden, i alla delar av landet och inom alla samhällsområden haft stor betydelse för Sveriges utveckling. Tyskarna har varit den viktigaste invandrargruppen, sett över hela denna tidsperiod. Anledningen är uppenbar: tyskarna har utgjort en mycket stor folkgrupp relativt nära Sverige, hemmahörande i Europas centrala delar dit kunskaper, kompetenser och idéer har strömmat från många olika håll.

Garpar och hanseater

Under 1100- och 1200-talen blev tyska Hansan Nordeuropas ledande politiska och ekonomiska maktcentrum. Affärsmän därifrån fick stor betydelse för Sveriges ekonomiska utveckling. Birger jarl slöt en överenskommelse med Lübeck cirka 1250 och med Hamburg 1261 som innebar att tyska affärsmän kunde verka i Sverige på gynnsamma villkor, bland annat genom att de befriades från skatter och tullar.

Tyskar fick stor betydelse för de svenska städernas utveckling med Kalmar, Stockholm och Visby som främsta exempel. Svenska språket är sedan dess fyllt med lågtyska låneord som rör städernas förvaltning och näringar, till exempel betala, borgmästare, burskap, gesäll, handel, krögare, köpman, mynt, rådhus, rådman, räkenskap, skräddare, slaktare, snickare och stad.

Tyskar gjorde också viktiga insatser för det uppsving inom bergsbruket som inleddes under 1200-talet. De bidrog med kapital, internationella handelskontakter samt teknisk, juridisk, organisatorisk och kommersiell kompetens. Genom ortsnamn som Garpenberg och Garphyttan påminns vi om detta inflytande. Garp är nämligen ett fornsvenskt ord, med betydelsen bråkmakare och pratkvarn som blev ett öknamn på tyskar.

I det danska Skåne organiserade Hansan på 1200- och 1300-talen omfattande sillfiske eftersom tillgången på sill då var mycket riklig i södra Östersjön. Kuststäderna från Simrishamn till Malmö har alla uppkommit till följd av detta fiske.

Bland medeltidens katedralbyggare har vi exempelvis mäster Gierlach och Adam van Düren, båda från Köln, som var verksamma vid Linköpings respektive Lunds domkyrkobyggen. Den berömde kyrkomålaren Albertus Pictor kom från Hessen.

Från bergsbruk till Ramlösa

Gustav Vasa begränsade Hansans makt i Sverige men Gustav och hans söner rekryterade samtidigt många tyska experter för att utveckla bergsbruk, metallindustri, boktryckeri och handel. Störst betydelse hade införandet av stångjärnssmide (så kallat tysksmide) i de svenska bruken. Tyskar var även viktiga för att bygga upp en offentlig förvaltning i den unga nationalstaten. Gustav Vasas rådgivare Georg Norman, född på Rügen, införde exempelvis ordet riksdag i svenskt statsskick.

Även under 1600-talet gjorde tyskar viktiga insatser inom bland annat bergsbruk och boktryckerier. Andra exempel på tyska invandrare är arkitekten Nicodemus Tessin d.ä. från Stralsund och konstnären David Klöcker (adlad Ehrenstrahl) från Hamburg.

Under 1700-talet lade Frans Suell från Lübeck grunden till Malmös ledande företagardynasti Suell/Kockum. Johan Jacob Döbelius från Rostock upptäckte en hälsokälla i Ramlösa och han pryder än i dag flaskorna därifrån. Bland storhandlarna i Stockholm fanns tyska invandrare som Christian Hebbe från Greifswald och Joachim Daniel Wahrendorff från Mecklenburg.

Carl Wilhelm Scheele från Stralsund var apotekare i Köping och en av de stora i kemins historia. Den tyske trädgårdsmästaren Bernhard Johan Bohnsack började odla gurkor i Västerås 1728, vilket sedermera gjorde Västerås känt som ”Gurkstaden”.

Hantverkare och företagsgrundare

De allra flesta judar som kom under de första decennierna efter att judisk invandring hade tillåtits 1782 var tyskar. David Hirsch från Mecklenburg och Heyman Schück från Oberschlesien grundade kattuntryckerier i Stockholm. De tryckte mönster på tunna, glatta bomullstyger. De kattuntryckerier som tidigare hade funnits i Sverige var föga framgångsrika, eftersom de inte hade följt med i den internationella utvecklingen. Med den judiska invandringen blev det fart på branschen.

Till Göteborg kom Lazarus Elias Magnus från Mecklenburg samt Mendel Elias Delbanco och Wolf Michel Leman från Hamburg och blev viktiga affärsmän i staden. Philip Jeremias flyttade från Mecklenburg till Norrköping och lade grunden till den viktiga företagsdynastin Philipson.

Under 1800-talet kom en lång rad tyskar som byggde upp företag inom flera branscher. De bayerska bryggarna Franz Adam Bechman samt Franz Heiss och Georg Sellmann introducerade det bayerksa ölet respektive pilsnern i Sverige. Wilhelm Becker från Hannover grundade i Stockholm landets första specialaffär för färg och fernissa samt landets första moderna färgindustri.

Fredrik Bünsow från Kiel blev den dominerande skogsindustriföretagaren i Sundsvall. Bröderna Carl och Wilhem Kempe från Stralsund grundade skogsindustrierna Modo i Ångermanland respektive Ljusne-Woxna i Hälsingland. Makarna Anna och Fritz Kramer grundade Hotel Kramer i Malmö. Wilhelm Wendt skapade Nordens första plastindustri, numera Perstorp AB.

De framträdande tyskar som kom under 1900-talet har ofta varit flyktingar och i Sverige verksamma inom andra samhällsområden än näringslivet. Några sådana exempel är ekonomerna Stefan Fölster och Rudolf Meidner, sociologen Joachim Israel, ”radiodoktorn” Peter Paul Heinemann, författarna Nelly Sachs och Peter Weiss samt journalisten Cordelia Edvardson.