Att sälja älgleksaker till turister gick bra, liksom att sälja viltkött i butik. Därifrån till att driva bemanningsföretag i byggbranschen var det ett långt steg. Men Jessica Löfström tog det och även fajten mot starka byggintressen – och byggde upp ExpanderaMera, som nu är ett av Sveriges största bemanningsbolag i byggbranschen.
– – –
DENNA TEXT INGÅR I ”ENTREPRENÖRER UNDER 150 ÅR”, ETT SAMARBETSPROJEKT MED IVA ENTREPRENÖRSAKADEMIN.
– – –
Jessica Löfström visste tidigt en sak: hon ville bli vd. Oavsett var hon hamnade tyckte hon alltid att det fanns ett bättre sätt att göra saker på. I häststallet eller när hon var vikarie på förskola eller som säljare. Om hon fick yttersta ansvaret någon gång skulle hon visa hur det kunde göras.
Jessica föddes 1971 och växte upp i Botkyrka, söder om Stockholm, där hon gick ut skolan utan särskilt bra betyg. Hon jobbade som modell ett tag i Italien under tidigt 1990-tal men tröttnade på det.
”Jag kom hem till Sverige och undrade vad jag skulle göra. Jag hade ingen högskoleutbildning och inte de bästa betygen. Studera? Nja, att läsa upp betygen på Komvux och sedan läsa på universitet skulle ta fem år,” sa hon.
Hon sökte jobb men fick inga – och valde då att starta eget. Det första företaget importerade pasta. Sedan satte hon upp ett försäljningsstånd med älgtema på Vattenfestivalen, utomhusfestivalen i Stockholm som hölls i början av augusti mellan 1991 och 1999. Hon levde och bodde billigt, och jobbade extra på kvällar och helger för att ha råd att satsa.
Jag sålde bland annat älgkorv, väldigt mycket älgkorv. Så jag funderade på varför viltkött aldrig fanns i dagligvaruhandeln. Jag anlitade demonstratriser, de snyggaste av mina vänner, som delade ut smakprov med viltkött i butikerna.
Snart ville de stora matkedjorna köpa från Jessicas företag ”Viltköket”. Men då tänkte hon om: hon var ju ändå vegetarian och ville egentligen inte vara en del av köttindustrin. Hon lade ned verksamheten, men demonstratriserna började hon hyra ut till andra uppdrag. Hon hyrde även ut receptionister. Hon insåg att hon nu drev ett bemanningsföretag.
Vid 1990-talets början var bemanningsbranschen en ganska outvecklad marknad. Även om pionjärer som Ulla Murman (som skapade dagens Manpower) hyrt ut personal sedan 1950-talet var det först 1992 som personaluthyrning blev lagligt i Sverige. Fram till dess var det staten som hade ensamrätt på arbetsförmedling, dit uthyrning av personal räknades. Nu började det dyka upp fler bemanningsföretag på marknaden, inriktade på många olika branscher.
Jessica insåg att det inte fanns några bemanningsföretag för just byggbranschen. Så hennes lilla bolag, som då hette Svenska Säljinstitutet, skulle riktas in mot en ny affärsidé.
”Det fanns småskuttar som hyrdes in, ofta fick de jobben genom en flaska whiskey till beställarna. Jag såg att här kan vi göra skillnad,” berättade hon senare.
Hon åkte runt i landet, till platser där arbetslösheten bland byggkunnigt folk var hög och värvade folk till att arbeta i Stockholm där det fanns byggjobb. Hon ordnade boende åt dem på gamla flygflottiljen i Tullinge, med stora logement som kunde göras om till smålägenheter. Allt löste sig, eller som hon ofta frågade sig: Hur svårt kan det vara?
Det var år 2000 som Jessica skapade själva företaget ExpanderaMera, där all hennes uthyrningsverksamhet nu skedde. Verksamheten växte – och med det började hon även möta motstånd från andra aktörer i byggbranschen. Den första stora striden blev med fackförbundet Byggnads hörde av sig med ett tydligt budskap: Vi vill inte ha bemanningsföretag!
I byggbranschens historia fanns många arbetsgivare som aldrig heltidsanställt utan bara använt sig av tillfälliga jobb och projektanställningar. En så otrygg arbetsmarknad hade skapat en stark fackförening – som reagerade direkt när någon ville hyra ut personal under en begränsad tid. Det var ju det man kämpat emot i alla år, det var ju därför kollektivavtal och heltidsanställningar var så viktiga.
”Plötsligt förstod jag varför Manpower och andra bemanningsjättar inte gett sig in i byggbranschen. Byggnads hotade mig, mina anställda och mina kunder. De sa: ’Ni blir lurade av Jessica, hon tjänar bara pengar på er’,” säger Jessica Löfström idag.
De stora bemanningsföretagen verkade ha kommit överens om inte hyra ut till just byggbranschen. Kanske ansåg de att det kunna äventyra det nya bemanningsavtalet, som äntligen kommit på plats mellan arbetstagarorganisationen LO och arbetsgivarorganisationen Almega. Avtalet reglerade rättigheter för inhyrd personal mer generellt – men inte för byggsektorn.
Byggnads var starka på varje byggarbetsplats. När byggföretag hörde av sig till Jessica och ville hyra personal från henne, ledde motståndet till att varje uppdrag först behövde förhandlas med den lokala avdelningen i Byggnads. De undrade så klart om det verkligen var nödvändigt för byggherren att ta in extrapersonal i stället för att anställa fackanslutna heltidsarbetare? Frågan gick för det mesta vidare till förhandling med Byggnads centralt, och ofta hamnade den dessutom i Arbetsdomstolen, AD. Vid det laget hade byggföretagets behov av extrapersonal försvunnit eller lösts på något annat sätt – och uppdraget för Jessica blev aldrig av.
Jessica träffade arbetsgivarorganisationer, föreningar och politiker för att förklara att hon ledde ett seriöst företag. Att hennes personal jobbade tillfälligt på olika byggen betydde inte att de var timpersonal utan säkerhet, de var ju heltidsanställda hos henne och hade garanterad lön därifrån. Om de ville kunde hon teckna kollektivavtal med Byggnads – men Byggnads sa nej. I enrum med enskilda individer fick hon medhåll, men offentligt fick hon inget stöd. Företaget tappade fler och fler kunder, och till slut hade ExpanderaMera ingen omsättning alls.
Jessica, då drygt 30 år och boende i en etta i Tumba, fick säga upp alla sina anställda, sälja sin häst och ta extrajobb för att klara vardagen och driva målen i arbetsdomstolen som fortfarande pågick. Hon kunde ha lagt ned företaget – men blev istället bara mer beslutsam. Och arg. Efteråt har hon förklarat:
Ju fler fegisar jag träffade desto mer förbannad blev jag. Jag tänkte att jag ska fan få det här att funka. Det lustiga är att om Byggnads bara hade gett sig på en gång så hade jag antagligen tröttnat på företaget efter ett tag och gått vidare.
Och envisheten betalade sig. Till sist fick ExpanderaMera år 2005 teckna ett så kallat hängavtal med Byggnads, och anslöts därigenom till det kollektivavtal som redan fanns på plats. Det gjorde att Byggnads inte längre motarbetade henne, och Jessica kunde börja anställa och ta upp verksamheten igen. År 2007 tecknade ExpanderaMera ett eget kollektivavtal med Byggnads.
Prins Daniel och Jessica Löfström, mottagare av Näringslivsmedaljen 2018. Foto: Kungl. Patriotiska Sällskapet.
Att vändningen i relationen med Byggnads kom just runt 2005 hade även andra skäl. I december 2004 byggde det lettiska byggföretaget Laval un Partneri en skola i Vaxholm. Utanför bygget demonstrerade de fackliga organisationerna Byggnads och LO, med kampord som ”Go home or go on strike!” De motsatte sig den utländska arbetskraft som nu användes, även om den kom från ett annat EU-land och därmed skulle kunna röra sig fritt inom EU (en av de fyra rörligheterna som är EU:s grund är just fri rörlighet för arbetskraft). Det ledde till en lång och utdragen politisk strid om villkoren för utländska företag som kom till Sverige.
”Byggnads blev nu mer rädda för utländsk arbetskraft än för oss,” kommenterar Jessica. Och de forna fienderna Jessica Löfström och Byggnads började alltmer kroka arm.
”De här åren växte vi supersnabbt. Ett år var vi Sveriges femte snabbast växande företag. Vi var gasellföretag i Dagens Industri och fick andra utmärkelser,” säger Jessica. ”Fast sedan kom finanskrisen 2008, och vi tappade 60 procent av vår omsättning.”
Själv fick Jessica de kommande åren sitt första och andra barn. När hon kom tillbaka efter föräldraledigheten 2012 hade branschen återhämtat sig. År 2016 omsatte företaget närmare 100 miljoner kronor.
Nu kom istället den andra stora striden. Scenförändringen hade börjat efter Lavalstriden. På byggarbetsplatser som dominerats av inhemska byggnadsarbetare och företag ökade de utländska snabbt. De större utländska företagen som kom till Sverige hade med sig en annan företagsmodell. Kärnan av de anställda fanns inom projektledning, som tekniker och ingenjörer, men de som gjorde jobbet ute på bygget var underentreprenörer som hyrdes in för varje projekt. De stora svenska byggföretagen tog efter detta arbetssätt, vilket i sig inte är något problem för ett uthyrningsföretag – om bara byggföretagen hyrde från seriösa aktörer.
För under 2010-talets slut ökade förekomsten av svart arbetskraft på svenska byggplatser:
Gå in på vilken byggarbetsplats som helst och du hittar garanterat svart arbetskraft. Det finns 70 000 utstationerade i Sverige i dag, och jag tror inte att någon av dem har riktig lön. De som kommer hit har 80 kronor i timmen, utifrån sina avtal i hemlandet. Men många byts sen ut mot illegal arbetskraft som bara får 20 kronor i timmen. Kostnaden för en byggnadsarbetare med svenska villkor ligger på runt 400 kronor i timmen med sociala avgifter och försäkringar.
Och i arbetet att stoppa detta fortsätter ExpanderaMera och Byggnads att arbeta tillsammans, även ihop med den övriga byggbranschen.
Vad hände sen?
Jessica Löfström avgick som vd för ExpanderaMera 2018, och är nu arbetande styrelseordförande och ägare. Utöver detta är hennes huvudsakliga fokus Ansvar Säkerhet, ett företag hon startat med avsikten att vara stöd åt byggherrar i upphandlingar, bakgrunds- och arbetsplatskontroller. Löfström fortsätter strida – nu mot svart arbetskraft. Hon förklarar: ”Jag har inget emot utländska företag eller arbetskraft. Men då ska man anställa dem i Sverige på svenska villkor eller åtminstone betala korrekta löner och skatter och framförallt följa utstationeringslagen.”
Att hon fortsätter vara stridbar håller hon med om: ”Jag är oerhört stridbar. Förut var det till Byggnads förtret, nu älskar de mig. Numera är det Svenskt Näringsliv och Byggföretagen som är motståndare. De vill ha lönekonkurrens och begränsa fackets makt.”
Jessicas tips
…till blivande entreprenörer
”Om du är ung och har viljan att starta företag: Gör det. Det är bästa skolan du kan få. Går det dåligt spelar det ingen roll. Och nästa arbetsgivare du möter vet att du lärt dig en massa saker. Gör det när du inte har så stora kostnader, kanske när du bor kvar hemma. Det krävs att du jobbar mycket och många timmar. Men det är väldigt belönande när du lyckas.”
…om att forma affärsidén:
”Skit i affärsplan och den snygga hemsidan. Ut och prata med kunder direkt i stället. Då vet du har affärsidén ska utformas. Alla företags affärsidéer ändras under resans gång. Det är en ständig förändring. Jag är själv ofta lite för tidigt ute med saker. Men när man kommer över puckeln möter man sällan ära och berömmelse, för då har fler tagit samma steg.”
…om att ha mentorer:
”Jag har inte haft det. Jag funderar igenom beslut och sedan tar jag dem. Fast det händer att jag ringer några: Vad tycker du om det här? Men jag tar ändå beslut intuitivt, med magen. Man ska inte vara rädd för det blir fel.”
Text: Janne Sundling
– – –
DENNA TEXT INGÅR I ”ENTREPRENÖRER UNDER 150 ÅR”, ETT SAMARBETSPROJEKT MED IVA ENTREPRENÖRSAKADEMIN.
– – –
Dela med dig av dina tankar