Så fick Sverige vindkraft

Vindkraften var länge baktalad i Sverige – men om bara tre år kan vindkraften stå för en tredjedel av Sveriges elproduktion. Börsnoterade bolaget Eolus ligger bakom många av landets stora vindkraftparker och grundaren Bengt Simmingsköld har varit med ända sen pionjärtiden för mer än 40 år sen.

Den 12 oktober 1991, i det lilla samhället Grönhögen på sydligaste Öland, invigdes två av Sveriges första kommersiella vindkraftverk. De ölänningar som kommit till invigningen imponerades säkert storligen, även om vindkraftverken i dag känns ganska fjuttiga jämfört dagens 200 meter höga lösningar.

Hur som helst var vindkraftverken på Grönhögen ett symboliskt genombrott för vinden som kommersiell energikälla i Sverige. Det var även det första stora projektet Eolus Vind AB. Eolus, som grundats 1990, är i dag en av Sveriges och världens ledande projektörer för nya vindkraftverk. –När Eolus startade hade vi kontoret hemma i kedjehuset i Osby. Jag var vd men hade länge kvar mitt gamla lärarjobb för att få ekonomin att gå ihop, minns Bengt Simmingsköld, en av den svenska vindkraftens pionjärer och veteraner.

Det var efter den stora oljekrisen vintern 1973–74 som vindkraft började diskuteras som ett möjligt alternativ till oljeproducerad el. Styrelsen för Teknisk Utveckling (STU), en av dåtidens myndigheter, startade forskningsprojekt för att se om vindkraft var något för Sverige, tillsammans med företag som Saab, Karlstads Mekaniska Verkstad (Kamewa), Götaverken och Karlskronavarvet.

Försöksanläggningar

I april 1977 kunde Sveriges första vindkraftverk invigas. Det var en ren forskningsanläggning vid upplandskusten nära Älvkarleby och den blev inte långvarig utan havererade vid ett rotorbyte 1980.

Men staten och industrin fortsatte att utforska vindkraftens möjligheter, framförallt på Näsudden på Gotland och vid Maglarp i Skåne. Med dessa relativt stora försöksanläggningar ville man ge den svenska industrin möjlighet att ha lärt sig tillverka vindkraftverk för den dag som energislaget eventuellt skulle få sitt genombrott.

Ett mer folkligt och ideellt intresse för vindkraft i Sverige föddes 1977 på en folkhögskola i Skåne. Där fanns Bengt Simmingsköld, en ung civilingenjör och ­ekonom som i den rådande lågkonjunkturen börjat jobba som lärare på Önnestads folkhögskola, mellan Hässleholm och Kristianstad.

–Vi gjorde en studieresa till Tvind i Danmark, en alternativ folkhögskola som var inriktad på att hjälpa länder och människor i tredje världen. Men det mest intressanta tyckte vi var att man på Tvind just då höll på att bygga världens största vindkraftverk, minns Bengt Simmingsköld.

Vänster: Teravinds första vindkraftverk på Nävlingeåsen utanför Kristianstad, med en effekt på 10 kW. Höger: Bengt Simmingsköld talar på invigningen av Teravinds andra vindkraftverk, 1979. I bakgrunden energiminister Carl Tham. Foto: Norra Skåne.

Till skillnad från Sverige saknar Danmark i princip både vattenkraft och kolgruvor, och intresset för vindkraft har därför alltid varit starkt. Redan på 1890­-talet utvecklades väderkvarnar – eller »vindmöllor« på danska och även skånska – på Askovs folkhögskola. Under 1900­-talet fortsatte de danska eldistributörerna försöken med vindkraft. 1957 driftsattes Gedsermøllen på Danmarks sydspets. Den var då världens största vindkraftverk, fun gerade mycket bra och kallas nu för alla vindkraftverks moder. Dess vingar står i dag uppställda på det danska energimuseet.

Att det inte blev fler vindkraftverk i Danmark på 1950­- och 1960­-talen berodde på att oljan var så billig att det var mer lönsamt att bygga olje eldade kraftverk. Men många fortsatte se vindkraft som framtidens lösning, inte minst på den radikala och alternativa folkhögskolan i Tvind.

Resan till Tvind 1977 blev avgörande för Bengt Simmingsköld, som kom att bli en av den svenska vindkraftens verkliga pionjärer. Hans folkhögskoleelever, varav många var arbetslösa ingenjörer, var mycket entusiastiska.

– Direkt efter att vi kommit hem startade vi en ekonomisk förening, Teravind, så att vi skulle kunna skaffa ett första vindkraftverk. Vi fick kontakt med en uppfinnare och entreprenör i Färlöv utanför Kristianstad vid namn Alde Rask. Han höll redan på att bygga ett verk och det köpte Teravind. Det hade en effekt på 10 kilowatt och stod i många år uppe på Nävlinge åsen och snurrade. 1979 körde Teravind i gång sitt andra verk, som var på 25 kilowatt, minns Bengt Simmingsköld.

På gräsrotsnivå började intresset för vindkraft ta fart, men bland politiker och i näringslivet var det trögare. Folkomröstningen om kärnkraft 1980 gjorde att debatten om förnybara energi källor svalnade ytterligare. Under de första åren efter folkomröstningen startade fem nya kärnkraftreaktorer och Sverige hade inte något som helst behov av ytterligare el. Samtidigt var oljepriset stabilt och inte särskilt högt, med allt mer olja som dessutom kom från Nordsjön i stället för Persiska viken. Oljekrisen ett tiotal år tidigare började falla i glömska. Miljödebatten handlade inte om klimatpåverkan utan mest om till exempel rening av avgaser.

Vindkraften jobbade i motvind

Det var vanligt att energislaget förklenades och förlöjligades, inte minst av statliga tjänstemän och politiker. Men Bengt Simmingsköld höll ut, i väntan på vindkraftens tid. När Svensk Vindkraftförening bildades 1986 blev han dess förste ordförande.

– Föreningen arbetade främst för att få statsbidrag till vindkraftverksbyggen. En början var att Statens Industriverk satte av pengar till en tjänst som vindkraftrådgivare. Jag fick halva den tjänsten, minns Bengt Simmingsköld.

År 1989, trots finanskris och lågkonjunktur runt hörnet, bestämde sig Bengt Simmingsköld och Olof Karlsson, en lärare från Köping som han delade rådgivartjänsten med, att grunda det som i dag är Eolus Vind AB, landets första kommersiella vindkraftsprojektör.

– Jag satsade allt jag hade. Den ursprungliga affärsidén var att vi skulle köpa mark på blåsiga platser. Det var mark som vi borde få billigt eftersom ingen annan var intresserad. Men vi väntade fortfarande på att det skulle bli lönsamt att bygga verken och få rättvist betalt för elen.

Till slut gav Bengt Simmingskölds lobbyarbete utdelning. I januari 1991 inrättades ett statligt stöd för byggande av vindkraftverk. Staten stod för 25 procent av kostnaden och 250 miljoner anslogs för en femårsperiod.

– Då började vi genast bygga i Grönhögen, två gånger 225 kilowatt, det första av alla Eolus projekt. De var de största verken Sverige sett och kostade 2,1 miljoner styck, säger Bengt Simmingsköld.

Vänster: Oljekrisen på 1970­-talet fick svenska staten att undersöka alternativa energikällor. Framsidan till Statens Vattenfallsverks rapport om vindkraft från 1973, ur Vattenfalls arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria. Höger: Bengt Simmingsköld framför en bild från när Eolus introducerades på Nasdaqbörsen 2015.

Under de första fyra åren som statsbidraget fanns, byggdes totalt 213 vindkraftverk med statligt stöd. Sammanlagt hade dessa verk en förväntad elproduktion på 0,16 TWh. I dag motsvarar det inte ens en hundradel av Sveriges årsproduktion av vindel.

I början både byggde och drev Eolus Vind vindkraftverk. Med tiden kom företaget att fokusera helt på projektering av vindkraftparker, som sedan säljs till andra bolag.

– Det statliga stödet för byggande av vindkraftverk var en milstolpe, men ännu viktigare var införandet av elcertifikat år 2003. Då hade Eolus byggt ungefär 100 verk och 2004 flyttade vi huvudkontoret från övervåningen i vår villa i Osby till Hässleholm, berättar Bengt Simmingsköld.

Elcertifikaten är förenklat ett system som subventionerar förnybar energi på bekostnad av kärn­-, kol­-, och oljekraft.

Kraftverk till havs

Den förbättrade lönsamheten som certifikaten innebar bidrog starkt till att Eolus mellan 2005 och 2011 byggde 200 nya vindkraftverk. För varje gång blev verken högre, rotorbladen längre och effekten ökade.

– Sen började även vindkraftverk till havs komma. Det blåser mer där ute och verken stör färre. På Eolus började vi jobba 2008 med ett mycket stort projekt i Hanöbukten, kallat Blekinge Offshore. Det handlade om upp till 700 vindkraftverk, vart och ett 180 meter högt, förklarar Bengt Simmingsköld.

Men den svenska försvarsmakten motsatte sig projektet som skulle störa möjligheterna att öva i Hanö-bukten. Mark-­ och miljööverdomstolen meddelade 2013 att den lät regeringen avgöra frågan. Strax före jul 2016 sade regeringen nej till det gigantiska projektet. –

Bakslaget med Blekinge Offshore, som Eolus investerade otroligt mycket tid och pengar i, är min absolut största motgång och besvikelse under mina 43 år med vindkraft, konstaterar Bengt Simmingsköld.

Den tidigare så baktalade vindkraften står nu för en allt större del av Sveriges elproduktion. I branschen räknar många med att vindkraften redan om tre år kommer att stå för en tredjedel av all el som produceras i Sverige.

Men den nu 75-­årige vindkraftsnestorn Bengt Simmingsköld lämnade 2010 vd­-posten för Eolus och sitter inte heller längre i styrelsen.

– Jag har faktiskt sålt de flesta av mina Eolusaktier. Fast jag är ju kvar i branschen. I dag ägnar jag mig mest åt mitt nya bolag ITOO AB som köper upp begagnade vindkraftverk som är till salu. Verk som är fem till tio år gamla är mycket prisvärda och jag tror det finns goda förutsättningar till lönsamhet, även med de låga el-­ och certifikatspriser som råder just nu, avslutar Bengt Simmingsköld.


EOLUS VIND AB grundades 1990 och har byggt över 600 vindkraftverk, de flesta i Sverige. Cirka 50 anställda, utöver anlitade konsulter. Huvudkontor i Hässleholm. Omsättningen 2018–19 var cirka 2 miljarder kronor. Eolus fokuserar på att bygga för andra, men svarar ofta även för verkens långsiktiga drift, då på uppdrag av ägaren.

2019 BYGGDES CIRKA 400 NYA VINDKRAFTVERK I SVERIGE och totalt har landet nu över 4 000. Under 2020 beräknas 500 nya vindkraftverk tillkomma med en sammanlagd effekt på cirka 1 900 MW. Det motsvarar en cirka 20-­procentig ökning jämfört med 2019.

ÅR 2022 VÄNTAS VINDKRAFT SVARA FÖR 30 PROCENT av den svenska energiproduktionen. 2020 svarar vindkraften för 20 terrawatt-timmar (TWh), med en prognos för 2022 om 45 TWh. alltså mer än en fördubbling på tre år.

BLAND DE STORA SVENSKA ÄGARNA AV SVENSK VINDKRAFT i dag finns exempelvis Stena Renewable och Vattenfall. Utländska intressenter, inte minst tyska och brittiska kapitalförvaltare, står för en stor del av ägandet och för en ännu större del av de stora investeringar som görs för närvarande.

DANSKA VESTAS ÄR VÄRLDENS STÖRSTA vindkraftsleverantör och har levererat ungefär hälften av dagens svenska vindkraftverksbestånd. Vestas med cirka 25 000 anställda var en lantbruksmaskintillverkare som för cirka 40 år sedan stegvis började övergå till vindkraftverkstillverkning. Andra länder med stor vindkraftsindustri är Tyskland och Kina.

DE FLESTA STÖRRE VINDKRAFTVERK SOM BYGGS I DAG har en effekt på 3,5 eller 4 MW, dvs mer än 15 gånger så mycket som de som byggdes i början av 1990-­talet. De flesta nya vindkraftverk och vindkraftsparker byggs i norra Sverige.

MARKBYGDEN, NÅGRA MIL VÄSTER OM PITEÅ, blir om den byggs fullt ut, världens största vindkraftspark med 1101 vindkraftverk om totalt 10 TWh. 179 vindkraftverk är hittills tagna i drift i Markbygden. Initiativet till parken togs av tyska Enercon, en av världens stora vindkraftverkstillverkare.

Ur Företagshistoria 2020:2

Text: Mats Carlsson­-Lénart. Mats är mångårig frilansjournalist, med extra fokus på vetenskaps- och näringslivshistoria.

Dela med dig av dina tankar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *