Slotts och Upsala Ättiksfabrik

Uppsala är en stad som är känd för många saker. Universitet, forskning i världsklass, domkyrkan och läkemedelsindustrin. Men senap? Livsmedelstillverkning är kanske inte Uppsalas starkaste gren, men faktum är att landets mest sålda senap ända in på 2000-talet tillverkades på Kungsgatan i centrala Uppsala. I Slotts stora fabrik tillverkades också kända produkter som Sunkist, O’boy och O’hoj. Men allting började med något helt annat – nämligen ättika.

– – –

DENNA TEXT INGÅR I ”UPPSALAS NÄRINGSLIVSHISTORIA”, ETT SAMARBETSPROJEKT MED FÖRETAGENS HISTORIA I UPPSALA LÄN.

– – –

Senapsfrön har odlats av människan i tusentals år och någon typ av sås som påminner om dagens senap åts redan i romarriket. Det engelska ordet mustard och franskans moutarde är hämtade från latin och orden mustum (ojäst druvjuice) och ardens (brinnande), vilket är en målande beskrivning av smaken. Själva fröet kallade romarna sinapis, varifrån det svenska namnet härstammar. Den senap som är mest populär Sverige är dock mycket mildare än många utländska varianter och har en inte särskilt eldig smak.

För att producera senap blandas malda senapsfrön vanligen med salt, socker, kryddor och någon typ av vätska. På den europeiska kontinenten är vinäger den vanligaste flytande ingrediensen, medan vi i Sverige föredrar att blanda vår senap med ättika. Och det är faktiskt med just ättika som historien om Slotts senap tar sin början.

A.G. Holmgrens ättiksfabrik grundades 1885 och låg på Kungsängsgatan 4 i centrala Uppsala. Den var då en av tio ättiksfabriker i Sverige och tillverkade bara en produkt – ättiksprit under namnet Kungs-ättika. Ättika tillverkas genom att alkohol oxiderar och ättiksyra bildas. Produkten späds sedan ut i olika koncentrationer och kan användas i matlagning och konservering av livsmedel – eller som ett miljövänligt rengöringsmedel.

Holmgrens ättiksfabrik kom att drivas som enskild firma med ägaren som personligt ansvarig för företagets ekonomi i nästan 35 års tid. I slutet av 1910-talet sålde A. G. Holmgrens änka fabriken till entreprenörerna Martin Edlund och Carl Wiksell. Edlund drev redan en kvarnrörelse och skulle med tiden bli en av Uppsalas mest framstående företagsledare med företagsgruppen ”det Edlundska imperiet”. De nya ägarna ombildade rörelsen till aktiebolag och döpte om den till AB Upsala Ättiksfabrik. Verksamheten flyttade också till nya och rymligare lokaler på S:t Persgatan, mittemot Edlundägda Upsala Valskvarn.

I samband med flytten anställde Edlund den tyske ingenjören Bruno Knebel som fabrikschef. Med sig tog han erfarenhet från både den tyska och italienska ättiksindustrin och var fast besluten om att skapa en ättiksfabrik av yppersta tekniska klass. Och redan året därpå producerade fabriken högklassig ättika med gott resultat. Till en början var vinsten blygsam. Men in i sortimentet hade det smugit sig en annan produkt – nämligen Slotts senap. Den skulle snart lyfta företaget till oanade höjder.

Under de första åren producerade fabriken ungefär 2 000 liter 12-procentig ättiksprit och 1 000 kilo senap om dygnet. Ättikan producerades i ett världsunikt slutet system, utan den dåliga lukt som vanligtvis var förenad med den här typen av tillverkning. Vad senapen beträffade var hela industriprocessen maskinell. Allt från malning av senapsfrön till utblandning med ättiksprit, socker och kryddor sköttes med hjälp av toppmoderna industrimaskiner under överinseende av ingenjör Knebel själv. Utöver ättika och senap salufördes snart även fransk vinäger.

År 1930 hade sortimentet utökats med ett extrakt för nyponsoppa kallat ”Nypon-kraft” och saft i fyra olika smaker. Nu kunde företaget även titulera sig kunglig hovleverantör. Senapen var till en början en säsongsbetonad vara som mest åts till julmaten, men med idogt arbete och flitig marknadsföring kunde Slotts med tiden förändra kundernas konsumtionsmönster så att senapen sålde bra året om. ”I slott och koja, till fest och vardag – alltid Slotts senap”, lät reklamsloganen. Det dröjde inte länge innan senap blev företagets paradprodukt.

På Uppsalas gator och torg kom Slotts senap informellt att kallas ”Knebelpasta” – enligt företagslegenden för att den tyske ingenjören tog med sig sitt alldeles egna senapsrecept när han flyttade till Sverige. Denna historia kom att användas i Slotts egen marknadsföring, och receptet på Slotts senap hanterades som en företagshemlighet. Huruvida det hemliga receptet faktiskt var Knebels eget eller ens varit detsamma under alla år är dock svårt att fastställa och får betraktas som något av en modern myt. Oavsett vilket var ingenjör Knebel med sin driftighet och sina innovationer en omistlig del i Slotts framgångssaga. Han kom att stanna kvar på företaget till pensionen, i totalt 35 år.

Under krigsåren 1939–1945 var det fullt upp på fabriken i Uppsala och utöver nämnda produkter tillkom majonnäs, marmelad, soja, sötningsmedel, buljong och salladsdressing. Att bredda sortimentet var nödvändigt då senapsfrön var en importvara som tidvis var svår att komma över under kriget. Några av artiklarna tillverkades ”i mån av tilldelning” då det dessutom var ransonering på en lång rad livsmedel i Sverige vid den här tiden. Något senare tillkom en riktig storsäljare, nämligen ketchup – som till en början rätt och slätt kallades ”tomatsås”.

Under 1960-talet var senapen fortfarande paradprodukten och det segment där företaget var helt och hållet marknadsledande. Fyra av fem senapsburkar som såldes i Sverige var av märket Slotts! Trots detta tappade senapen i betydelse för Upsala Ättiksfabrik under årtiondet. Senapen var visserligen det självklara tillbehöret till varmkorven och den alltmer populära hamburgaren, men den åts i små mängder åt gången och någonstans fanns det ändå en gräns för hur mycket folk kunde konsumera.

För att expandera krävdes diversifiering, och därför utökades sortimentet med ännu fler produkter och Slotts knöt kontakter med andra livsmedelstillverkare. Bland mycket annat licenstillverkade Slotts den amerikanska saftdrycken Sunkist för den svenska marknaden. Och expanderade gjorde man, till den grad att företaget i slutet av 1960-talet fick bygga en ny, 5 000 kvadratmeter stor fabrik på Kungsgatan nära Centralstationen. Men trots att företagets omsättning ökade kraftigt under 1960-talet låg det sämre till med vinsterna.

Lagom till bolagets 50-årsjubileum 1969 bytte AB Upsala Ättiksfabrik namn till AB Slotts Industrier. Men det namnet hängde inte med länge. I mitten av 1972 förvärvade den brittiska livsmedelsjätten Cadbury Schweppes samtliga aktier i Slotts. De lät slå ihop Slotts med sitt svenska dotterbolag Svenska Cadbury AB och alltsammans kom därefter att heta Cadbury Slotts AB. Huvudkontoret för den nya rörelsen hamnade i Uppsala.

Slotts hade under lång tid haft svårt att gå med vinst, och svenska statens förbud mot prishöjningar – så kallade prisstopp – hade inte hjälpt till. Martin Edlunds son Folke beskrev ägarbytet som att en epok upphörde. Företaget såldes på villkoret att de 170 anställda vid Slotts Industrier skulle få arbeta kvar. Så blev det också – under en tid. Men försäljningen innebar också ett första avsteg från den lokala förankring företaget haft ända sedan 1885 – det anrika Uppsalaföretaget hade fått en utländsk ägare.

Det brittiska moderföretaget hade planer på storskalig export och ville att Slotts skulle ”lära engelsmännen äta senap på svenskt vis”. Det visade sig lättare sagt än gjort och satsningen innebar ingen stor internationalisering. När 1970-tal övergick i 1980-tal skedde 90 procent av försäljningen fortfarande i Sverige och den sista tiondelen gick på export till de övriga nordiska länderna. Det blev ingen succé för svensk senap i England.

I mitten av 1980-talet var det dags för nästa ägarbyte. År 1985 förvärvade chokladtillverkaren Marabou en fjärdedel av Cadbury Slotts AB. Året därpå köpte de resten och blev helägare av AB Slotts, som bolaget hädanefter fick heta. Marabou gjorde stora investeringar i fabrikslokalerna och under åren som följde koncentrerades tillverkningen till den moderna anläggningen på Kungsgatan. Produktionsenheten på S:t Persgatan lades ner, och den klassiska ättikspriten slutades då helt att tillverkas. I gengäld fick den stora fabriken på Kungsgatan äran att tillverka Marabouprodukter som chokladsåsen O’hoj och chokladdrycken O’boy. Och senapstillverkningen rullade förstås på. Under högsäsong inför jul tillverkades 35 ton senap om dagen, motsvarande ungefär 120 000 burkar eller 160 000 tuber.

Trots att Slotts senap var marknadsledande i Sverige var det inte längre den helt dominerande produkten i sortimentet. Den tidigare så viktiga senapen stod nu bara för 18 procent av Slotts totala omsättning. Marknaden var mättad och gränsen bevisligen nådd för hur mycket senap svenska folket överhuvudtaget var intresserade av att konsumera. Och någon vidare exportprodukt hade den ju som bekant inte blivit.

År 1993 blev Slotts återigen med ny ägare då den amerikanska livsmedelsjätten Kraft General Foods köpte moderföretaget Marabou. Några år senare omvandlades bolaget AB Slotts till ett varumärke. I stället för att vara en egen juridisk enhet med egen ledning och styrelse hade Slotts blivit ett varumärke i Krafts portfölj. I och med detta försvann många tjänstemannajobb från Uppsalafabriken – som nu vara var en fabrik bland andra och inte en självständig verksamhet. Slotts bytte återigen ägare 1999 när varumärket köptes av den brittisk-holländska livsmedelsjätten Unilever.

År 2003 upphörde ketchuptillverkningen i fabriken, vilket innebar att 28 arbetstillfällen gick förlorade. Kvar på Kungsgatan 66 fanns 50 anställda och en senapsproduktion på 5 000 ton om året. Fabriken var stor efter åratal av om- och tillbyggnader och dimensionerad för en årlig produktion på ungefär sex gånger så mycket. Men kvar fanns bara produktionen av senap, chokladsås och tomatpuré. Det fanns inte en chans att Unilever kunde sälja sådana volymer då Slotts senap var en lokalt nischad produkt för den nordiska marknaden. Beslutet om nedläggning kom under hösten 2007 då ägaren beslutade att flytta senapstillverkningen till Polen. Vid lunchtid onsdagen den 26 mars 2008 fylldes den sista senapstuben på Slotts i Uppsala och den en gång så lokala förankringen försvann.

Varumärket Slotts ägs fortfarande av Unilever och används i dag för senap och tomatpuré. Den stora fabrikslokalen på Kungsgatan 66 stod tom under många år innan den slutligen revs. Den har i dag gett plats åt ett bostadskvarter vid namn ”Senapsfabriken”, vilket garanterar att Slotts inte kommer att lämna Uppsalabornas medvetande helt och hållet. Gatorna där fabriken låg har fått namnen Saltgatan, Sockergatan och Kryddblandargatan.

– – –

DENNA TEXT INGÅR I ”UPPSALAS NÄRINGSLIVSHISTORIA”, ETT SAMARBETSPROJEKT MED FÖRETAGENS HISTORIA I UPPSALA LÄN.

– – –

Text av Gustav Norqvist-Svensson, arkivarie på Centrum för Näringslivshistoria.

Instuderingsfrågor

1. Var och hur länge har man odlat senapsfröet?
2. Hur produceras senap i Sverige?
3. Vad var Kungs-ättika?
4. På vilket sätt tillverkades ättika?
5. Vilka var Martin Edlund och Carl Wiksell?
6. Hur lyfte den tyske ingenjören Bruno Knebe verksamheten?
7. Hur blev senap företagets paradprodukt?
8. På vilket sätt hade fabriken i Uppsala fullt upp under krigsåren 1939–1945?
9. Vilken storsäljare fick företaget efter det och vad kallades den till en början?
10. Hur var det för verksamheten under 1960-talet?
11. Vad gjorde den brittiska livsmedelsjätten Cadbury Schweppes år 1972?
12. Vad innebar det för företaget och dess anställda?
13. Hur satte Marabou sin prägel på företaget och varför?
14. Vad inträffade åren 1993 och 2003?
15. Vilka äger Slotts i dag?